efterföljelse · Gud

Hör du Guds hjärtslag?

HR_variability020306_RGB_150dpiMånga av de här blogginläggen har kommit att handla om efterföljelse. Och jag kan känna mig lite orolig över att tonen har låtit hård eller, ännu värre, dömande. Jag tror inte på att skuldbelägga, varken mig själv eller andra. Det leder aldrig till något gott. Jag tror tvärt om, som Paulus skriver och som jag har skrivit i ett tidigare blogginlägg, att det är Guds godhet som för oss till omvändelse. Jag är fullt övertygad om att det alltid är Guds nåd och kärlek som ska leda och fylla oss. I oss själva har vi inget men i honom har vi allt. Vi ska bara gå i den kraft som den Helige Anden ger.

Samtidigt bultar det på insidan. Det bultar av någon slags nöd för mig själv, och för oss som Guds folk i Sverige. Jag får liksom känslan av att det ligger som en slöja över oss; ett töcken som gör att vi får svårt att se klart; att vi befinner oss i ett sömndrucket tillstånd och inte riktigt vaknar. Det gäller förstås inte alla. Men det gäller många gånger mig. Jag kan få samma känsla som när man i en dröm försöker springa men inte kan ta sig framåt för benen känns som fastklistrad i lera. En känsla av att vi vill framåt men sitter fast. Fast i oss själva och vårt eget…  Jag vet. Det låter inte särskilt uppåt.

Och så läser jag om Jona. Om hur Gud ömmar, älskar och vill rädda staden Nineve. Och om Jona som inte vill gå. Jona som inte ömmar för staden.

Tänk om Gud i själva verket ropar på oss just nu; att gå. Tänk om vi är som Jona som inte vill. Gud älskar och ömmar för människorna runt oss. För alla dem som inte känner honom. Jag tror att de flesta av oss är medvetna om läget. Om hur landet ligger, så att säga. Med jag tror att vi ibland bara fortsätter traska på. Vi fortsätter vardagslunken och dövar våra öron med allt slags brus som finns och som vi kan hitta. Tänk om vi bara skulle ta och stanna upp. Tänk om vi verkligen skulle våga stanna upp från alla våra aktiviteter och göranden. Stanna upp tillsammans på de olika platser vi lever och verkar som församlingar. Stanna upp och lyssna till Guds hjärtslag. Låta honom beröra, fylla, tala. Låta honom väcka, ge klarhet, sända…

Det liv Jesus har kallat oss att leva verkar, när jag läser evangelierna, vara så mycket mer än det jag ännu sett.

Och jag längtar efter det där livet.

Och Gud ömmar för vårt land.

Annonser

One thought on “Hör du Guds hjärtslag?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s