efterföljelse · Gud

Han drabbar mig

cropped-1181533_520_2361.jpgHan drabbar mig. Jesus drabbar mig. Det finns stunder då han kommer så nära. Så nära att jag nästan kan höra hans andetag. Så nära att jag nästan kan känna hur han håller min hand i sin. Då den liksom sköljer över mig – Guds kärlek. Då jag känner honom nära – han som är vänskapens, tillitens, passionens och förälskelsens ursprung och källa. Då det bara är han och jag. Hans omsorg om mig. Hans kärlek till mig. Hans glädje över mig. Hans närhet. Hans passion. Stunder då lyckan rusar genom min kropp, ut i varenda liten ådra. Då mitt andetag tycks vara hans andetag och jag förnimmer himlen och förstår en del av saligheten. Då friden omsluter mig, samtidigt som det hettar på insidan. Då mitt hjärta bultar och slår – av honom själv. En enhet med honom. Med Jesus.

Han drabbar mig. Jesus drabbar mig. Och jag tänker att det måste vara det här allt handlar om. Det måste vara det här jag är tänkt att leva av. Det är det här som ska vara mitt syre. Och då förstår jag vad Jesus menar när han säger att himmelriket är som när en man hittar en pärla i en åker och säljer allt för att köpa åkern.

Och jag vill skriva om detta oerhörda så att fingrarna glöder. Men orden tar slut. För vem kan beskriva höjden och djupet, längden och bredden av Guds enorma kärlek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s