Gud · Jesus · Uncategorized

Mörkret faller

mörkerSå har vi nu kommit till den där dagen. Den dagen då vi minns…

Det var dagen då allt skulle ställas till sin spets och det som verkat skulle gå i bitar.

Han hade kommit, han som skulle ställa allt till rätta – Konungen, Messias, Segerfursten. Han som skulle återupprätta Israel och ge tillbaka folket sin rättmätiga makt. Han som skulle vara alla löftens fullbordan; Jesus- honom de hade satt allt sitt hopp till.  Det var honom de hade gett sina liv till, honom de hade valt att följa.

De hade förväntat sig pompa och ståt, ett fallet rike och ett nytt upprättat. Nu blev han anklagad och förtalad, slagen och hånad. Och inte ett knyst hade han att säga till sitt försvar – han som skulle vara Lejonet av Juda. Det hördes inga vrål. Tyst tog han emot, likt ett lamm som skulle föras till slakt.

Förtvivlan, nöd och ångest. Så här skulle det inte gå. Varför gör han inget. Han som helat, gjort tecken och under, varför hjälper han inte sig själv?

Och så hänger de honom där. Totalt förnedrad, på ett kors, som en rövare, bland rövare.

Mörkret faller. Ett djupt och ödesdigert mörker.

En liten gnutta hopp, han kanske ändå… så hör de det. Ropet. ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”  Och hoppet släcks. Jorden skakar och klipporna rämnar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s