Gud · Jesus · Uncategorized

Tomhetens dag

strimma_av_ljusTomhet och åter tomhet. Ett hopp som väcks sekunden efter sömnens avslut. En snabb tanke, att allt är som vanligt, dör hastigt när verkligheten hinner ifatt. Fortfarande förtvivlat. Han är borta. Smärtan i hjärtat pumpar ut i blodet. Det gör ont.

Vad ska hända nu? Mattan har ryckts bort under deras fötter. Under väntar en avgrund av djup sorg. Och de är rädda. Vilse och rädda.

Kanske fanns där, någonstans inom dem, en svag strimma ljus, ett litet frö av tro.

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.” – Jesaja 53:4

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s