församlingsliv · Husförsamlingsliv · Uncategorized

Husförsamlingsliv – Ingen söndagsskola?

imagesEn återkommande fråga när det gäller det här med husförsamlingar är hur vi gör med barnen. Hur ska det gå för dem utan kyrkliga verksamheter att vara med i? Det är en fråga jag själv har ställt många gånger. Skolad hela den frikyrkliga vägen; med söndagsskola, barnkör, scout, ungdomssamlingar (saker, jag är tacksam för och som bidragit till att forma den jag är idag) har jag helt ärligt tänkt; hur ska det gå?

Men, det främsta ansvaret för våra barns andliga utveckling har vi som föräldrar, och vi bär ansvaret tillsammans med resten av vår husförsamling. Vi läser bibeln tillsammans med barnen dagligen, vi lovsjunger, ber och samtalar om tron regelbundet. Om någon i familjen är sjuk hjälps vi alla åt att lägga händerna på den personen och be.

När vi träffas med församlingen är barnen med vid måltiden. De är med när vi bryter brödet och får vara med och svara på varför vi gör det. De är med och delar hur deras vecka har varit, de är med när vi skickar runt glaset med druvjuice som symboliserar blodet. De är med och tackar. För det mesta är de med en stund när vi läser bibeln. Ibland börjar vi med att läsa barnens bibel tillsammans, eller så går någon iväg med dem och gör det. De är vanligtvis med när vi ber för varandra. De får möjlighet att be högt om de vill eller bara sitta med. Ibland vill de inte – då behöver de inte. Ibland leker vi bönekurragömma allihop tillsammans i hela huset (rekommenderas skarpt!). Ibland leker barnen jättebra själva, och då får de göra det utan att vi stör dem. Ibland är det totalt kaos. Och det får det vara! Ett heligt underbart kaos. Och i det blir faktiskt Jesus väldigt verklig. Barnen hjälper oss minst sagt att ha fötterna på jorden.

Stör de inte då? Jo. Det gör de. Fast egentligen är väl det bara en konstruktion. De stör mitt inrutade mönster av hur jag tänker att en samling ska gå till. De stör inte när det kommer till att dela livet och Jesus. I det är de högst delaktiga.

Så, för att svara på frågan hur vi gör med barnen, vi är församling – tillsammans.

Den här veckan rekommenderar jag skarpt att ni tittar in på pionjärbloggen. Min svåger Rickard skriver, som vanligt, tänkvärt och utmanande.

Annonser

4 thoughts on “Husförsamlingsliv – Ingen söndagsskola?

  1. Känner verkligen igen det du skriver om Maria! Vi har samma kaos hemma hos oss =) Det är utmanande, men samtidigt väldigt roligt att låta barnen få vara en del av församlingslivet (och då menar jag verkligen livet, inte bara våra samlingar). Det är även så härligt att få se resultatet av det. Barn som mitt i livets kaos frågar någonting om Jesus, eller kanske påminner oss om vad som egentligen är viktigt.
    Det jag personligen börjar se som en ännu större utmaning är hur vi hanterar äldre barn (typ 9-12 åringar). Hur inkluderar vi dem i församlingslivet? Tycker inte att det är lika lätt där som med mindre barn. Hur tänker du där?

  2. Kul att du kommenterar Håkan. Mer sånt!:-). Ja, du. Vi är ju inte heller där än…tror att det är svårare för de barn som kommer med i den åldern och som tidigare har varit med i en mer traditionell församling, än för de barn som växer upp så här. Tror man behöver be om Guds kreativa ledning och även satsa på att hjälpa varandra i att vara föräldrar som leder sina barn. Sen tror jag det är en styrka att det finns fler nära vuxna än föräldrar, som barnen kan se upp till och vända sig till, som det ofta gör i en husförsamling. Hur tänker du? Bra att dela erfarenheter och hjälpa varandra!

  3. Kul att få kommentera =)
    Håller helt med dig om att det kan vara svårare för unga barn som kommer från mer traditionella församlingar. Samtidigt tror jag att det är lika svårt för sådana som inte har någon församlingsbakgrund överhuvudtaget. Anledningen till det tror jag ligger i att vi har en ganska splittrad familjesyn i Sverige. Med det menar jag att när barnen närmar sig tonåren så drar man sig kanske mer och mer bort från sin familj, av många olika anledningar och som både kan vara positivt som negativt. Barnen vill hellre hänga med kompisar än sin familj och (när det gäller församlingslivet) definitivt göra ”roligare” saker än att sitta och prata runt ett bord (vilket vi ofta gör när vi har våra samlingar).

    Tycker att du nämner två väldigt bra lösningar på det här. Be om kreativ ledning och vara öppen för att ett enkelt församlingsliv kan (och kanske bör?) se annorlunda ut beroende på vilka sorts människor som finns med. Att spela fotboll, Xbox eller lyssna på musik kan kanske vara en större del av församlingslivet än att fika, sitta på stolar och prata? Sedan tror jag, som du, att vi behöver hjälpa varandra att vara hela familjer. Att vara församling är ju att vara en familj och då får vi ta den uppgiften på allvar. Familjeliv inkluderar alla, både vuxna och barn. Att uppmuntra varandra, dela brödet och drycken med varandra, utmana varandra och be för varandra är allas ansvar – inte bara de vuxnas.

    Kort och gott så tänker jag att det handlar väldigt mycket om att medvetet göra de unga barnen delaktiga i församlingslivet – och då inte bara vår vuxna version av den. Men som du så har jag inte så väldans mycket erfarenhet kring detta och jag misstänker att verkligheten är bra mycket rörigare än vad jag försöker framställa den som. =)

    1. Jag tror också det är viktigt att låta församlingen vara levande och föränderlig. Bra idé om x-box 🙂 sen tror jag också det är viktigt att nätverka med andra husförsamlingar med barn i samma åldrar. Och, som du säger, tänka utanför boxen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s