efterföljelse · församlingsliv · lärjungaskap

Gå till kyrkan?

kyrka1Vårt hem prenumererar numer på tidningen Dagen. Vi är inte riktigt fullvärdiga prenumeranter, bara såna där som får sajberspejs-versionen.

Jag uppskattar tidningen, framför allt alla krönikor, och att läsa alla modiga människor som vågar uttrycka sina åsikter under fliken opinion.

En sak jag dock reagerat över ett flertal gånger är hur termerna kyrka och församling används. De tycks i de flesta fall definiera en organisation, verksamhet och struktur. Man talar om kyrka som något man går till, har eller gör, trots att de flesta skulle skriva under på att kyrka/församling är något vi är.

Språkbruket avslöjar att det inte har landat – att vi är medlemmar i en kropp, att vi är församling tjugofyra timmar om dygnet, var vi än befinner oss.

När vi inte fullt ut identifierar oss med detta, riskerar vi att dela upp livet –  i heligt och mindre heligt, i vad som förväntas av mig innanför kyrkobyggnadens dörrar och utanför. Vi tenderar också att lämna över ansvaret på organisationen. För att ta några exempel: kyrkan är öppen för alla – alltså behöver jag inte ha ett gästfritt hem, jag hjälper till med mötesledningen – alltså behöver jag inte berätta att jag tror på Jesus på jobbet, jag lämnar mina barn på söndagsskolan – alltså behöver jag inte lärjungaträna dem hemma.

Tillspetsat? Självklart. Men,visst ligger det något i det?  Vi är trots allt människor och vill gärna välja de smidigaste alternativen. Vi lämnar gärna över ansvaret på någon annan och skyller ifrån oss när det blir fel. Det har vi gjort från start – Adam skyllde på Eva och Eva på ormen.

Kanske är det också så att det är därför det, hos vissa, finns en oro för att ”kristendomen” marginaliseras i samhället. Vad händer om fasaderna faller, bokstavligt talat? Om verksamheterna läggs ner, om kyrkolokalerna av någon anledning tvingas slå igen, finns då församlingen kvar? Finns det ett överlåtet, heligt liv utanför väggarna?

Jag är övertygad om det. Det finns så mycket sann Jesuslängtan bakom alla kyrkdörrar. Jag oroas därför inte. Snarare växer min förväntan på att se hur Guds rike hittar nya vägar att breda ut sig. Församlingen kommer nämligen alltid att finnas. Döden har ingen makt över den. Och församlingen verkar faktiskt fungera som bäst, utbreda sig som mest när den befinner sig precis där – i marginalen. Kanske för att vi då manas in i något djupare, vi prövas, mognar och finner att tron håller.

Men, vi behöver landa i detta – att vi ÄR församling. För bilden av kyrkan som en byggnad sitter så djupt. Fundera på vad du själv ser framför dig när du hör ordet.

Annonser

One thought on “Gå till kyrkan?

  1. Tänkvärt och bra formulerat. I dessa tankebanor finns även jag. Jag önskar fler skulle se det. Många är mer märkta av att de tillhör en visst sammanhang än att de tillhör Gud. Och för dem är det viktigare att samla människor till sina byggnader än att människor omvänder sig. Suck. Må Gud öppna våra ögon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s