efterföljelse · kvinnor som leder · ledarskap

Rätten att tjäna…

images

Jag känner mig lite dubbel i att blogga om kvinnans roll i församlingsledarskap. En anledning till detta är sättet på vilket vi tenderar att tänka ledarskap. Vi påverkas lätt av samhällets sätt att praktisera det. Där handlar det om positioner, att sträva uppåt och vara i överläge. Det finns chefer i olika grader och så finns det vanliga arbetare. När vi låter oss influeras av detta i våra församlingar tror jag att vi riskerar att hamna väldigt snett.  Som jag ser det har församlingsledarskap sin utgångspunkt i tjänande. En ledare är satt att komma underifrån och hjälpa – aldrig styra. Naturligtvis har ledaren en vägvisande funktion men den går alltid hand i hand med tjänande. Jesus är det stora föredömet i detta. Han visar tjänande på ett radikalt sätt när han, till exempel, tvättar lärjungarnas fötter.

Utifrån detta tänker jag att det aldrig handlar om att kvinnan ska få större makt eller erhålla särskilda positioner. (Det bör inget församlingsledarskap handla om) Det handlar istället om att se hennes möjlighet och kallelse att tjäna och visa väg – att vara i funktion. En annan anledning till att jag tycker att det känns lite svårt är att det så lätt blir att hävda sin rätt eller strida för sin sak. I församlingen är vi satta att uppmuntra, undervisa och bygga upp varandra. Vi ska tjäna varandra.

I Efesierbrevet kan vi läsa, Underordna er varandra i Kristi fruktan (Ef 5.21)

Vi är kallade att underordna oss varandra. Vi ska söka varandras bästa, inte vårt eget. Det innebär att vi inte är satta att strida mot varandra eller hävda oss inför varandra. Hur påverkar detta oss när det gäller ledarskap? Är det möjligt att tro på och våga stå för något och samtidigt underordna sig de syskon som tycker annorlunda? 

Hur påverkar det mig som kvinna och ledare? Som kvinna är jag alltså inte satt att strida för min sak, att få fungera som kvinnlig ledare (dock ska jag uppmuntra och utrusta mina medsystrar). Jag är istället kallad att underordna mig mina medsyskon. På samma sätt som mina medsyskon är satta att underordna sig mig, männen inkluderade. Det tycks vara så det är tänkt att fungera.

Därför är det viktigt med män som lyfter, står för, uppmuntrar och släpper fram kvinnor. I  nuläget när majoriteten ledare inom Guds församling i Sverige är män behövs modet att underordna sig kvinnor. Det behövs också män som uppmuntrar kvinnor till ledarskap. Man kan inte, och bör inte säga att det är upp till kvinnan själv att ta för sig. Så är det inte tänkt att gå till i Guds rike, vare sig det gäller kvinnor eller män. Paulus uppmanar inte slavar att ta strid för sin sak, trots detta är det nog få som tycker att slaveri är något vi borde införa. Vi kan se att det i och med Guds rikes utbredande är något som förändras och förvandlas. Slaveriet är inte något av Gud insatt, det är inte en ordning han har tänkt. Han har tänkt frihet. På samma sätt tror jag att Gud har tänkt att kvinnan ska vara fri att fungera i sina gåvor och i sin kallelse och att det är något som faller sig naturligt när Guds rike får genomsyra oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s