efterföljelse · Enhet · Jesus · ledarskap

Att gå i lydnad – inte bara tala om det

Det var en gång en mamma som hade två söner. De båda sönerna växte upp och skaffade sig ordentliga jobb. Nu föll det sig så att mamman en dag behövde hjälp. Hennes bil hade nämligen gått sönder och hon kunde inte själv ta den till verkstaden. Hon bjöd in båda sina söner på lunch och berättade om sitt problem. Den äldste sonen sa, att självklart skulle han hjälpa henne. Han lovade dyrt och heligt att han redan under eftermiddagen skulle se till att bilen blev lagad. Han visste precis vilken verkstad den skulle lämnas till och redogjorde för vilka fel han själv trodde att bilen hade. Den andre brodern som hade skruvat lite på sig när mamman berättat om sitt dilemma, pustade lättat ut. Han hade inte alls lust att lägga tid på bilen, han hade viktigare saker för sig under eftermiddagen. Han sa som det var till sin mamma, att han inte kunde hjälpa henne.

De båda bröderna tackade, efter att ha intagit en ljuvligt smakande efterrätt i form av äppelpaj med vaniljsås, för sig, kramade om sin mamma och stängde dörren.

Mamman satte sig belåtet i favoritfåtöljen med den sista portionen äppelpaj (för inget får ju förfaras), och ett korsord från tidningen Allers.

Timmarna rullade på och klockan började närma sig tre. Den äldre brodern hade mycket att stå i, och även om löftet att ordna med bilen låg i bakhuvudet och skavde fortsatte han med sitt. Han berättade förvisso för sina arbetskamrater om bilen, om de möjliga orsakerna till problemen med den och lovordade den verkstad han ämnade lämna in den på. Men varje gång samvetet gjorde sig påmint, formulerade hans hjärna tankar som rättfärdigade honom att fortsätta med sitt och låta mammans bilproblem stå kvar.

Den yngre brodern, däremot, kunde inte riktigt komma till ro. Han försökte arbeta på men kände hur tankarna på mamman och bilen tog allt mer av hans uppmärksamhet. Han bestämde sig till slut för att lägga ner det han hade för handen, begav sig till sin mamma, hämtade bilen och fick den fixad på verkstaden.

Vilken av bröderna gjorde som mamman ville?

Vi behöver ständigt pröva våra ord mot vårt handlande. Kanske framför allt, om vi har gåvan att undervisa eller leda. Det är lätt att orden, visionerna, tankarna och undervisningen blir viktigare än lydnaden. Jesus är tydlig med vad han tycker. Det är den som handlar efter hans vilja som gör det som är rätt. Det viktigaste är inte de mest korrekta formuleringarna, den mest textutläggande undervisningen eller ens den mest regelrätta läran. Det viktigaste är vem som är Herre och vad det får för konsekvenser för livet. Vad tjänar det till om bekännelsen är hög, men efterföljelsen låg? Vad har då orden för kraft?

Fienden verkar för att så in splittring, förtal och oenighet. I ett läge där det rör på sig, där det finns en längtan efter Jesus och efter den Helige Andes kraft, behöver vi vaka över att fienden inte får utrymme.

Låt oss istället leva i lydnad och efterföljelse. Låt oss hjälpa varandra att leva ut försoning, kärlek, nåd, förlåtelse och allt det andra som följer på ett heligt liv. Låt oss se till att handlandet följer på tron och låt oss ge akt på att fienden inte får det utrymme han så uppenbart försöker ta sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s