Jesus

Om vi sänder, behöver vi verkligen samlas då?

Det är många tankar som snurrar efter helgens EFK kongress. Kongressen var väldigt lyckad. Det var som sagt första gången jag var där och upplevelsen var överraskande positiv. Det som kanske slog mig mest var samhörigheten. Det är ett gott betyg när man lämnar med ett visst mått av tomhet.

Både jag och Rickard (min svåger) hade fått i uppgift att utmana med varsin spaning. Jag hoppas och tror att vi fick väcka lite tankar och funderingar. 

Själv tar jag med mig några särskilda reflektioner:

1. Både Rickard och jag lyfte perspektivet att sända istället för att samla, när det kommer till mission. På sju respektive 20 minuter hinner man dock inte klargöra allt. Att leva i sändningen innebär inte att man slutar samlas. Att samlas som församling är en nödvändighet. Även om vi betonar sändningen, och att församlingen är något vi är 24 timmar om dygnet, behöver vi mötas tillsammans för att fira Herrens måltid, be, läsa bibeln, tillbe Jesus och låta gåvorna vara i funktion så att vi bygger upp varandra. Men det innebär inte att vi nödvändigtvis behöver ta med oss människor till dessa samlingar för att göra lärjungar. Vi längtar efter att få se församlingar växa fram i hem, på caféer, fritidsgårdar o.s.v. Vi tror att det är möjligt att vi kan få sända ut varandra att plantera Guds rike på samma sätt som lärjungarna i Lukas 10, eller Jesus i Joh 4.

Lärjungaskap är inte något individuellt projekt. Vi behöver varandra, vi behöver församlingen. Församlingen är Jesu kropp, ett heligt tempel. Församlingsliv följer alltid på lärjungaskap. Vi behöver samlas, samtidigt som vi behöver leva i sändningen. 

2. Begreppet mission verkar fortfarande till stor del vara förbehållet internationell mission. När vi går till våra grannar i vårt område definieras detta, av vissa, inte som mission. När vi sände ut våra vänner till ett annat område i stan för att ge Jesus till människorna där, definieras detta, av vissa, inte som mission. Och visst finns det en skillnad. Visst sänder vi missionärer till länder som är i stort sett totalt onådda (och det måste vi fortsätta med!), och i Sverige finns det församlingar i de flesta städer. Detta innebär dock inte att alla vet vem Jesus är. Många har inte en aning. Vissa har aldrig ens träffat någon som följer Jesus tidigare. När jag tänker mission gör jag ingen skillnad på om det sker utanför eller innanför Sveriges gränser. Även i Sverige innebär mission att gå ut och göra lärjungar. Och det är viktigt. Jag tror inte att Sverigemission ska ses som ett hot mot internationell mission. Tvärt om! Om fler börjar se sig själva som missionärer, om fler börjar lyssna in vart Gud sänder dem, kommer fler också att få andra länder och platser på sina hjärtan. Mission föder mission.

3.Den största utmaningen jag tar med mig är från en av spaningarna. En kvinna som är missionär i Frankrike (minns tyvärr inte vad hon hette). talade om att vi behöver öppna våra hem, se de människor som ropar, se nöden och behoven. Det fanns en profetisk skärpa i detta som även gick som en röd tråd genom mycket av det som delades under kongressen. Min bön är att denna utmaning ska få praktiska konsekvenser i mitt och min familjs liv, och att jag vågar ta ner de försvar jag så lätt sätter upp i de här frågorna. 

4.Sista reflektionen är min tacksamhet. Jag känner mig så tacksam över det uppdragsfokus och efterföljelsefokus som präglat helgen.  Tacksam över innerlig tillbedjan av Jesus tillsammans med bröder och systrar. Tacksam över goda samtal, och hopp om framtiden.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s