Den här veckan bloggar jag både här och på pionjärbloggen.
Församlingen är inte en organisation. Den är en organism. Den består av människor – efterföljare till Jesus. Paulus beskriver den som en kropp, en helhet med många lemmar. Jesus säger att det ska komma en dag när tillbedjan ska ske, inte på en specifik plats utan i ande och sanning. I det nya förbundet finns det inga heliga byggnader – det är vi själva som genom Anden har blivit heliggjorda. Våra kroppar, liksom församlingskroppen, är boplatsen för Guds närvaro och helighet. Vi är templet.
Församlingsstruktur och församlingsorganisation kan stjälpa eller hjälpa vår självbild som församling. Jag tror att sättet vi framför allt har byggt församling – som en förening eller stiftelse, med verksamheter och styrelse – i mångt och mycket har stjälpt församlingens självbild.
Även om vi säger att det är vi som med-lemmar som utgör församlingen, har vi svårt att tänka om. Vi tänker kyrka i form av byggnad, församling i form av förening, lärjungaskap i form av engagemang i verksamhet. Storleken på församlingen kan också vara ett hinder. Ju fler man är desto svårare blir det att leva ut församlingsliv i överlåtenhet till varandra, där alla blir sedda, alla har något att bidra med, där alla delar av kroppen är i funktion. Och trots att det stora försvårar för det nära är det ditåt de flesta församlingar strävar: att blir större och större och större.
Jag tror vi behöver hitta tillbaka till vår självbild som församling och våga göra upp med det som hindrar oss att komma dit, våga utmana och tänka om strukturer som stjälper, hitta former som hjälper. Men det kräver mod, och jag tror att det i mångt och mycket kräver att vi vågar låta områden i våra liv och församlingar dö.
Maria Cruz 
YES!!!!!!
Så rätt, så rätt. Tänk att det skall vara så svårt att fatta något så enkelt. Guds rike i våra hjärtan och på den här jorden har aldrig handlat om kvantitet – bara om kvalitet. Vårt uppdrag är att se till så Anden lever i och genom oss till de som är allra närmast. De som är inom räckhåll, de som behöver Hans beröring.
Konsekvensen blir skörd, tillväxt och en befolkad himmel. Om vi alla, med öppna hjärtan och ledda av Hans Ande ser våra syskon som står bredvid oss, möter deras behov och låter dem möta våra, kommer ingen att lämnas utanför Hans kärlek och undervisning. Men i samma ögonblick vi börjar fundera över hur VI skall organisera och strukturera den skörden kommer vi i konflikt med Honom. För det är ju detta som är äventyret, utmaningen. Att utan egen kontroll ändå upptäcka att vi står mitt i Hans vilja. Att den sker trots att vi inte planerade den. Han HAR kontroll. Inte en sparv faller till marken… osv.
Det gör förstås oss och församlingen extremt beroende av Honom och det är ju hela poängen. Det är därför vi finns på den här jorden. För att inse att vi älskar beroendet, närheten och gemenskapen med Honom mer än vi älskar vår egen vilja. Glädjen är att ge upp vår egen vilja och söka Hans.
Om vi känner för mycket av ansvaret i vårt kött att ”styra upp”, kontrollera och försöka organisera på ett effektivt sätt HUR människor lever sin relation till Herren och syskon… ja då är inte steget långt till att börja tänka kostnadseffektivitet, rationalitet och resultat som skall redovisas. Hur? Jag det är svårt att redovisa kvaliteten i någons vandring med Gud på ett mätbart sätt. Så vi gör antalet frälsta till måttstocken. Många församlingsmedlemmar betyder framgång och direkt, i motsvarande grad, sjunker tyvärr oftast kvaliteten. Ensamhet, anonymitet, likgiltighet, etc kommer som ett brev på posten. Men ytterst handlar det ju om vår otro – att inte lita på att Han kan ta hand om Sin skörd och se till att den som har behov får dem mötta både i form av syskon ledda till kontakt och gemenskap och från Honom själv.
F’låt att jag bredde ut mig. Blev bara entusiastisk över att se tankegångarna i din blogg. Keep up the good work.
🙂
Bra komplement till blogginlägget David =)
Detta tål att upprepas för ngt genomslag för ett nytt församlingstänk bland kyrkorna verkar vara långt borta.
Men ju mer press utifrån desto större sannolikhet att vi får se ett nytänk.