Jesus

Om jämställdhet, feminism och föräldraskap

Som jag skrivit tidigare väljer jag att inte kalla mig feminist. Detta, för att jag idag måste förklara att jag inte är radikalfeminist eller likhetsfeminist, utan snarare lutar åt det liberalfeministiska perspektivet och även i viss mån det särartsfeministiska. Dessa perspektiv lyfts dock inte alls idag. De verkar knappt ens existera i Sverige.

Jag är mamma till två fina pojkar. Sammanlagt har jag varit föräldraledig med dem i ungefär fyra år. Långt mycket mer än min man har varit föräldraledig. Varför just jag har varit hemma har lite olika förklaringar. Det funkade inte riktigt att lägga upp det annorlunda utifrån våra arbetstider och vi ville att båda barnen skulle få vara hemma i helst två år vardera. Jag hade gärna delat mer på föräldraledigheten, men inte på bekostnad av att jag eller min man skulle behöva byta arbete. Anledningen till att vi inte fick till det var att jag jobbade deltid. Ett val jag själv har gjort. Jag vill helt enkelt inte jobba heltid, framför allt inte när mina barn är små. Min man vill dock gärna arbeta heltid. Alltså har vi valt att vara en som arbetar mycket och en som arbetar mindre. I detta ser vi varandra som jämställda. Vi delar på hushållssysslor, och vi värderar tiden jag lägger på barnen lika högt som tiden min man lägger på arbete.

Jag tror inte på att staten ska gå in och kontrollera hur familjer väljer att fördela sin föräldraledighet. Jag är övertygad om att det finns andra sätt att komma till rätta med jämställdhet inom arbetslivet.

Personligen skulle jag säga att de år jag varit hemma med barnen troligtvis varit de mest kompetensutvecklande i mitt liv. Aldrig har jag lärt mig så mycket om t.ex. planering, organisering, konflikthantering och ”multitasking”. Är det något man lär sig som föräldraledig är det att ”ha många bollar i luften”. Många mammor kan amma och laga mat samtidigt som de lugnt och sansat löser en konflikthantering där motparten beter sig som en treåring som inte tycks gå att resonera med. Att vara föräldraledig innebär att mogna och växa i ansvar – något de flesta arbetsgivare borde uppskatta.

Vi gillar amerikanska komediserier här hemma. Ibland skrattar vi åt hur ojämställt det fortfarande är i USA där många mammor är hemmafruar. Men, frågan är om inte vi i Sverige har hamnat i det andra diket. Där det är fult att vilja vara hemma. På andra sidan Atlanten verkar man inte se ner på mammor som är hemma. De verkar ha status, deras arbete verkar värderas som något bra. Här ser vi snarare ner på den som är hemma länge. Är det mer jämställt?

Att välja att vara mamma på heltid borde heller inte klassas som något fult eller fel. Liksom det inte heller borde klassas som fult eller fel att vara pappa på heltid. Det måste vara varje familjs val. Dessutom önskar jag varje familj rätten att ge sina barn en möjlighet till föräldraanknytning under de tidiga åren i barnens liv.

Annonser

One thought on “Om jämställdhet, feminism och föräldraskap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s