Jesus

Jesus – den ansvarslöse?

Läste härom morgonen berättelsen om Jesus och den samariska kvinnan vid brunnen. Det är en spännande berättelse med många perspektiv och djup. Man skulle kunna lyfta fram flera, men just då fastnade jag för missionsperspektivet. I den här berättelsen undervisar Jesus lärjungarna på ett mycket praktiskt sätt om mission. För det första spränger han gränser. Han går till ett annat folk med en annan religion, och dessutom möter han och samtalar med en kvinna (något som vid den här tiden och kulturen var helt otänkbart för en man). Det är heller inte vilken kvinna som helst utan en kvinna med dåligt rykte, som lever uppenbart fel.

Jesus uppenbarar vem han är för den här kvinnan och han låter henne bli den första som vittnar om honom i sin stad. I texten talar Jesus om för lärjungarna att de ska be att skördens Herre ska sända arbetare till skörden. Kvinnan som Jesus möter får fungera som en skördearbetare. Jesus vågar låta den här kvinnan, som lever i synd, dela med sig av vem han är till en hel massa människor. Hon får förtroendet att bära vittnesbördet om vem Gud själv är.

Ibland funderar jag på hur vi skulle reagera om Jesus skulle besöka oss i våra församlingar och agera som han gör i evangelierna. Hade vi inte tyckt att han var hemskt ansvarslös? Borde han till exempel inte väntat ett tag innan han lät kvinnan dela med sig av vem han är? Borde hon inte satt sig in i hans undervisning lite bättre? Kan det verkligen räcka med ett kort möte med Jesus för att få förtroendet att dela med sig av vem han är till fler? Borde han inte sett till att hon tog tag i hur hon levde innan?

Visserligen kommer Jesus själv till kvinnans hemstad och undervisar. Men det är på folkets egen begäran. Han stannar där ynka två dagar, sen drar han vidare. Vad skulle vi tycka om det?

Jesus verkar lita väldigt mycket på att han faktiskt kan förvandla människor helt på egen hand. Dessutom verkar han ha rätt mycket tilltro till att den som mött honom – oavsett om mötet varit kort eller långt – också kan berätta för andra om vem han är.

Tänk om vi som har mött Jesus skulle bli mer upptagna av att dela med oss av vem han är och vad han gjort än att diskutera vilka som har mest rätt eller fel i olika lärofrågor. Tänk om vi skulle våga lite mer. Våga lita på att orden om vem Jesus är faktiskt gör skillnad och att vem som helst som mött Jesus har fått förtroendet att berätta om vem han är.

Jag är i ärlighetens namn väldigt trött på diskussioner om lärofrågor hit och dit. Jag tror mest de upptar tid, väcker osämja, gör att kärleken svalnar och styr vårt fokus åt helt fel håll. Jag tror inte att enhet kommer av att vi alla kommer överens om en korrekt lära utan genom att vi tar emot varandra som syskon, sammanlänkade genom Anden. Det är lättare sagt än gjort men värt att sträva mot. Kanske kan vi då också fokusera på det som faktiskt är vårt uppdrag – att berätta för alla om Guds kärlek, nåd, liv, glädje och förvandling genom Jesus.

Annonser

2 thoughts on “Jesus – den ansvarslöse?

  1. Hej Maria,
    Intressant. Jag har själv funderat kring detta och liknande. En sak som slagit mig är att det finns en stor skillnad mellan det som beskrivs i bibeln och hur det är idag. Jag vet inte riktigt hur det påverkar eller hur vi ska förhålla oss till det heller. När vi läser om till exempel den samaritiska kvinnan, eller alla de som döptes i samband med den första pingsten fascineras vi över hur lätt det gick och hur snabbt de fick ihop det. Det jag kommit att tänka på i slutet är att dessa människor var väl förberedda. De var uppväxta med en förväntan på att Messias skulle komma. De kände väl till profetiorna om Messias, eller Taeb för samarierna, och när då ljuset gick upp för dem att det var han som kommit föll allt ganska snabbt på plats.

    Så är det inte idag i Sverige. Medelsvensson vet knappt vem Jesus är, och känner definitivt inte till mycket om messiasprofetiorna i den judiska traditionen. Därför tror jag att vi står inför en helt annan typ av utmaning när det gäller lärjungaträning och missionsförberedelse än vad de gjorde på den tiden. Sjävlklart bör alla som mött Jesus få förtroendet att berätta om deras möte med honom, samtidigt som vi bör fundera kring hur vi bäst gör dem (oss) redo att presentera Jesus på ett sätt som rättvist beskriver vem han är.

    Jag har tyvärr ingen trestegslösning på detta, men jag tror att det är viktigt att vi tar med dessa frågor i våra funderingar.

    Och även om jag själv gärna funderar och resonerar kring teologiska lärofrågor så håller jag med dig fullständigt i att det fort blir ett sidospår som tar fokus från det riktigt viktiga, nämligen kärleken till våra medmänniskor.

    Allt gott!

    /Fredrik H

    1. Tack för att du delar dina tankar Fredrik. jag tror det ligger mycket i det du säger och att vi behöver låta oss ledas i hur vi ska göra i vår tid. Samtidigt tror jag vi behöver bli mindre rädda för att presentera Jesus. Även om Samarierna väntade på Messias var det inte direkt så att de ansågs ha rätt lära. Deras religion var uppblandad med andra religioner, om jag förstått det rätt. Judarnas bild av Jesus stämde inte heller med vem Jesus faktiskt var.
      Sen tror jag också att det finns viktig lära om vem Jesus är som inte kan tummas på, och att vi behöver fundera på hur vi hjälper människor att bli efterföljare.
      kan även tillägga att även jag gillar att samtala om teologi, det är diskussionsklimatet jag tröttnat på. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s