filosoferat · kärlek

Tröttman

Jag har aldrig varit så trött som jag har varit det senaste halvåret-året. Det är som att ha levlat upp (vill gärna prata kidsens språk) i en ny nivå av trötthet. Allt är det lilla körsbärets fel. Han är verkligen ett litet körsbär på toppen, min lilla glädje och solstråle, men som den pojken har varit dålig på att sova. Både på dagtid och nattetid. Och när man liksom tror att ”nu, nu vänder det” och kroppen och psyket börjar koppla av, då slår han till med en till två timmars vakenhet nattetid igen.

Jag har under dessa månader genomgått olika stadier. Första stadiet brukar vara att bryta ihop till ett vrak och sen på något sett ta sig samman. Andra stadiet är förnekelse och kaffedrickande, ”vadå nej, jag är inte trött…. jag har säkert sovit…säkert…äh men jag tar nog en liiiten kopp kaffe till”. Tredje stadiet är att jämföra sig med andra som sovit mindre men ändå överlevt… typ krigsfångar som klarat sig trots sömntortyr (låter kanske brutalt men har funkat). Fjärde och troligtvis smartaste stadiet är att utveckla överlevnadsstrategier. Man går helt enkelt och lägger sig så tidigt att det knappt hunnit bli mörkt för att på så sätt utvinna så många timmars sömn som möjligt.

Det är tur att han är nummer tre i alla fall… annars kanske han hade blivit ensambarn. Samtidigt får man ju blanda sömnbrist med åttaåringens tusen frågor och livet är orättvist tillsammans med femåringens envetenhet och enorma beslutsamhet där svaret nej inte direkt är omåttligt populärt.

Och det tär en del på relationen det här med att vara småbarnsförälder. Lite mer för varje barn verkar det som. Och då gäller det att vara lite vaksam tror jag och se till att man tar hand om varandra mitt i allt. Så här kommer några saker som jag tror kan vara viktigt att tänka på:

  • kommunicera – att prata med varandra om hur man mår och hur man upplever situationen. Berätta vad som funkar och inte.
  • var ödmjuk – att erkänna sina egna fel och brister och naturligtvis…
  • be om förlåtelse – även om det handlar om något litet, kanske ett ord som kommit ut lite för hårt. Säg hellre förlåt en gång för mycket än en gång för lite.
  • var inte rädd för att bråka, men se till att aldrig somna osams eller åka ifrån varandra osams.
  • ta inte det som sägs nattetid så hårt – på natten är man trött, tänker inte klart och låter oftast butter. Det är naturligt och inget att haka upp sig på. En regel vi själva satte upp med andra barnet.
  • uppmuntra varandra
  • kramas – även om man inte känner för det för att man haft en bebis om halsen konstant i typ några månader och därav fått sitt närhetsbehov mer än mättat.
  • hitta tid tillsammans – om det så bara är en halvtimme framför tv:n innan man går och lägger sig.

Så där ja. Det var några tips från en trött förälder som på intet sätt kallar sig expert.

By the way… tänk om man var en björn och fick sova ett superlångt pass hela vintern… flera veckor av härlig djup sömn…

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s