filosoferat · Gud · Helig Ande · Jesus · lärjungaskap

Med trevande steg, in i hösten

CAM00305Vi ska snart renovera vårt kök. I väntan på detta har det stora köksförfallet inletts. Ordningen har totalt kollapsat under undanflykten ”vi ska ju snart göra om”.

Det blir lätt så, tänker jag, även i livet. Vi sätter upp tider och datum för när vi ska ta tag i oss själva – börja träna, äta sunt – och fram tills dess kan vi släppa på tyglarna och låta oss förfalla.

Även i det andliga livet kan det bli så. Höststarten brukar vara en sån tid då vi bestämmer oss för att bli mer disciplinerade, kanske ta tag i bibelläsningen och bönen, efter sommarens förfall.

För mig har den här sommaren varit annorlunda. Den har varit präglad av en liten bit förtvivlan. Jag skriver en liten bit, för att den har inte varit jättestor, men definitivt inte heller obefintlig. Och den varma sommaren har kantats av mörka orosmoln, även om solens strålar alltid har trängt igenom.

I detta har jag varit beroende av tiden med Gud. Jag har varit beroende av bibelläsningen. Det har burit och gett ork för varje liten stund. Mitt i den lilla förtvivlan jag har känt, har Gud varit så fullkomligt nära. Det har varit vila och nåd, tillsammans med Gud. Inte vila och nåd, i undanflykt från Gud, vilket ibland blir fallet med sommaren och semestern. Det har varit en lärdom, och jag önskar ta med mig den genom hela hösten – beroendet av Jesus, beroendet av Anden, beroendet av pappa Gud, vilan i löftet, vilan i lovsången, kraften att ta emot för var minut.

Så, jag går in i hösten något trevande. Inte helt redo. Med önskan om mer värme och sol. Jag fick inte nog, sommaren till trots. Men jag går också in i hösten med en tillit till Guds plan och Guds vilja för den här terminen.

Annonser
efterföljelse · Gud · Jesus · lärjungaskap · mission

Ett himlastormande äventyr

”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4:16-19)

Det här är hela julens budskap komprimerat i några meningar. Jesus blev människa för att förvandla och befria en hel värld. Han, som hade allt av gudomlighet i den himmelska världen valde bort sin tillvaro för att bli, inte bara människa, utan en tjänare för mänskligheten.

bloggbildJesus bjuder oss att vara med i världens mest spännande uppdrag. Det rike som genom hans ankomst tog plats på jorden får vi, när vi tar emot honom, vara med och utbreda. Det är det uppdrag han ger till var och en som väljer att följa honom. Men, det är inget enkelt uppdrag, det kräver hela vårt liv. Därför uppmanar han oss att beräkna kostnaden. Om vi vågar tacka ja, erbjuder han ett himlastormande äventyr. Vi får dra ut, tillsammans med honom, Konungen själv. Han har lovat att gå före och förbereda marken. Han leder oss över öppna fält och stormande hav, genom ökentrakter och till överflödande vattenfall. Det är en resa, full av liv, en resa vi aldrig skulle klara själva. Därför rustar han oss med sin egen Ande, hjälparen. Han sänder oss att proklamera sitt rike, att bota sjuka, driva ut demoner, att förändra världen – inte bildligt talat, utan som en reell, påtaglig verklighet.

Livet med Jesus, livet i efterföljelse, är så långt mycket mer än att fixa fikat inför gudstjänsten, att vara med i städgrupper, leda körer, hälsa välkommen eller predika i kyrkan söndag efter söndag. Livet med Jesus kostar, men är värt allt.

När kung Josia, i gamla testamentet, fick höra lagboken läsas upp, rev han sönder sina kläder. Hans hjärta brast i insikten om hur fel han själv och folket hade hamnat. Han ödmjukade sig och vände sig till Gud.

Kanske behöver vi, på samma sätt, återupptäcka vilket uppdrag Gud kallar oss till. Kanske behöver vi läsa evangelierna och Apostlagärningarna med nya ögon och låta orden drabba våra hjärtan. Kanske behöver vi ödmjuka oss och vända om. Jesus erbjuder ett totalt annorlunda liv – ett livsomvälvande äventyr.

Gud · hjärtats sång

En bön för dagen

Jesus, hjälp mig gå i din takt idag. Hjälp mig att inte springa före, men inte heller hamna efter. Visa mig dina fotspår så jag kan gå i dem, ge mig din blick så jag ser det du ser, öppna mina öron så jag hör din röst. Påminn mig om att varje sekund av den här dagen är helig, eftersom du har heliggjort mig i dig. Låt din Ande fylla varje del av hela mitt varande så att det heliga livet blir synligt i allt. Låt mitt andetag vara ditt andetag, och mitt hjärta bulta i takt med ditt. Lär mig ödmjukhet och vishet,  förlåtelse och nåd. Lär mig lydnad och efterföljelse.

Du är den högste och helige,  den som var och är och kommer, början och slutet. Du är av evighet,  universums Herre och skapare. Det finns inget du inte känner, inget du inte vet. Du äger historien och framtiden. Du är segraren och kärleken, det största exemplet. Du är den ende sanne och levande Guden.

Gud · Jesus · kärlek · Uncategorized

Kärlekens ursprung

20130324-115718Vi har en liten upptäckare här hemma. Han är två år, fasligt söt, nyfiken och, dessvärre, rymningsbenägen. Han tar de tillfällen han kan för att ge sig ut på nya äventyr. Han är dessutom snabb, orädd och bra på att gömma sig. Egenskaper som säkert kan komma väl till pass i framtiden, om han till exempel vill bli hemlig agent. Men, för tillfället är de mest till oro för hans föräldrar.

Häromdagen var vi på studentfest och det kan inte varit mer än högst några sekunder han var oövervakad. Plötsligt var han borta. Vi hittade honom relativt fort, ensam på framsidan av huset. Ingen skada skedd. Men den minuten han var borta – det kändes som att hjärtat stannade samtidigt som tusen fasliga tankar rusade genom huvudet.

I föräldraskapet ligger starka, obeskrivligt djupa känslor. I det kan vi ana en del av Gud – han som kallar sig vår pappa. Hans kärlek till mänskligheten är så oerhört gränslös att han går i döden för oss. Han är vårt ursprung. Han har skapat oss till att vara lika honom. I de osjälviska, uppoffrande känslor, tankar och handlingar som hör till ett sunt föräldraskap ligger något gudomligt. Kärleken har sitt ursprung i honom som skapat kärleken – den eviga kärlekens källa.

Tänk då, så mycket starkare, så  mycket mer utgivande och ren den ursprungliga kärleken är. Tänk hur högt Gud älskar sin skapelse. Tänk hur han lider över den som gått vilse. Tänk hur han gläds över den som upptäcker hans vidöppna famn.

Jesus beskriver detta i en rad liknelser.

Vi kan läsa om den återfunnen sonen – som sviker sin pappa totalt, återvänder hem i hopp om att kanske ändå få arbeta hos honom. Så möts han av en pappa som längtat och väntat, som förlåter och välsignar, som springer och tar emot med öppna armar.

Vi kan läsa om fåret som sprungit bort – om hur den gode herden lämnar alla de andra fåren för att leta reda på det vilsna. När han finner det bär han det hem på sina axlar.

Guds kärlek är faders – och moderskärlekens ursprung. Han älskar oss obegränsat, och längtar efter att ta oss upp i sin famn.

Gud · helighet · Jesus · Uncategorized

En Helig Gud

eldGud är en helig gud.

I gamla testamentet kan vi läsa om hur människan, efter att hon släppt in synden i världen, inte kunde komma in i Guds heliga närvaro. Hans helighet är så stark att syndaren förgås i hans närhet.

På berget Sinai fick Mose se Guds rygg. Gud lät sin hand vara över honom till dess han hade gått förbi – hans ansikte kunde nämligen ingen se. Efteråt strålade det så om Moses ansikte, att de andra blev rädda för att komma nära honom.

Varje år, på den årliga försoningsdagen, bar översteprästen fram offret för folkets synder, in i det rum som kallades det allra heligaste – platsen för Guds närvaro. Det var bara översteprästen som fick gå in, efter ett antal ritualer och reningar. Guds helighet var starkt begränsad.

När kung David skulle föra tillbaka förbundsarken – det synbara vittnesbördet om Guds närvaro –  gjorde han det först på ett oförståndigt sätt. När vagnen med arken nästan välte, sträckte Ussa ut sin hand för att gripa tag i den. Konsekvensen blev att han dog.

Gud är densamme, i evighet. Han förändras inte. Men, i och med Jesus död och uppståndelse, har vårt förhållande till honom förvandlats.

När Jesus dog gick förlåten, det tjocka tygstycke som skilde Guds närvaro i det allra heligaste från folket, itu. Vägen till Fadern, till den ende och helige öppnades. Guds heliga närvaro blev möjlig för var och en. Jesus bar våra synder i sin egen kropp. Han gjorde det möjligt för oss att ta emot hans rättfärdighet – att dö bort ifrån oss själva, för att leva med honom.

Guds helighet består. Genom sin stora nåd och kärlek här han öppnat en väg för oss alla att komma nära honom. Vi kan nog bara ana hur stort det är.

efterföljelse · Gud · Jesus · lärjungaskap · Uncategorized

Förnöjsamhetens lov

gränna, stugan 03Förnöjsamhet. Smaka på ordet. Visst ligger det härligt på tungan? Visst klingar det vackert? Synd att det inte används så ofta. Men, det ligger väl inte riktigt i tiden.

Att vara förnöjsam, vad innebär det? Wiktionary förklarar det så här: någon som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har; som inte gärna kräver mer för egen del.

Det handlar alltså om att vara tacksam för vad man har. Detta är något som min generation inte är särskilt bra på – vi jagar ständigt efter något bättre. Vi köper tidningar för att veta vilka kläder vi ska göra oss av med, så vi kan ge plats för nya. Vi renoverar oss tokiga – nya kök, nya badrum, nya möbler. Och lägger vi inte pengar på det, så lägger vi tid och energi. Vi matas ständigt med nya saker vi behöver ha eller uppleva – genom reklamer, bloggar, facebook, tidningar… det är ett ständigt inflöde och det är inte särskilt lätt att värja sig.

Jag blir extremt provocerad av ett visst resebolags reklam med Mads Mikkelsen, ni vet den där med alla dagarna: ”Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna vi minns”.

För det första – vad är det för floskler? Livet är väl alla dagar!

För det andra – resebolaget vill få oss att tro att vi är beroende av upplevelser så som solsemestrar, för att vara lyckliga. Vad skapar det i oss? Inte bara ett begär efter sol och bad och all inclusive, utan också föreställningen att vi behöver detta för att överhuvudtaget ha ett liv.

Bluff och båg är vad det är. Det är när vi lär oss leva som om vi inte äger något, som om allt vi fått är en välsignelse, som om vi endast är förvaltare av gåvor –  lyckan över det vi faktiskt har, förnöjsamheten, infinner sig. Och när vi inte styrs av våra materiella behov och begär, tror jag att det blir lättare att följa Jesus. Han kallar oss att ge upp allt – att sätta vår trygghet till honom, ekonomin inräknad. Kanske är det därför han säger att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike – den rike har så mycket mer att ge upp.

När vi vågar ta steget har Gud lovat att förse. Jesus säger att Gud som till och med klär liljorna på marken, självklart också ska klä oss. Vi behöver inte bekymra oss, det vill säga, om vi söker Guds rike först, då har han lovat att vi ska få allt det andra också.

C.S Lewis · efterföljelse · Gud · lärjungaskap

Allt till Jesus

Gud vill ha hela oss. Han nöjer sig inte med en liten del. Han vill ha allt.

”Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss” (Jak 4:5)

C.S Lewis beskriver det bra i boken Vredens tid: ”Detta är Djupa Himlens godhet: att när man menar väl tar Han alltid för givet att man menat bättre än man själv vet. Det kommer inte alltid att vara nog. Han är en mycket svartsjuk Gud. Det Han slutligen vill är att du inte tillhör någon annan än Honom”

Gud vill vara i centrum, för han vet att det är när han får genomsyra oss, när han får bli större i oss, som vi blir det vi alltid varit tänkta till. Då blir vi sant mänskliga.

Vår natur är fallen men i Jesus reser den sig upp. I syndafallet gick vi förlorade – mänskligheten, ja, hela skapelsen brast. Jesus kom och återställde – han försonade och gjorde helt. Vi ser det visserligen ännu bara till en del, men det kommer en dag då vi ska se det fullt ut. Då har han lovat att upprätta allt.

Det är en livslång process, en förvandlig som börjar när vi tar emot Jesus och som fortsätter hela livet. Den upphör inte förrän den dag då Gud blir allt i alla. Vi arbetar på vår frälsning, vi mognar, går ifrån spädbarnstadiet. Gud leder oss ibland dit vi inte vill, låter oss prövas så att vi kan växa.  Det är nåd och glädje – tro som bär igenom. Men det är inte att luta sig tillbaka nöjd med tillvaron. Det är en rörelse. Det är utveckling. Ibland när vi växer får vi växtvärk – det är som sig bör. När Gud visar oss nya områden som vi behöver dö bort ifrån är det sällan enkelt. Gud utmanar vårt ego, vår bekvämlighet, vår trygga tillvaro. Han vill att vi ska vara upptagna med honom och ge honom vår tillit.

Gud älskar oss passionerat. Han älskar med en fullkomligt utgivande kärlek. Hans längtan är att helt få prägla oss med den kärleken.

Gud · Jesus · kuriosa · Uncategorized

Spår av evigheten

imagescaswsgg2_184351309Vi bor på ett härligt område med mycket barn och liv. Eller, det blir i alla fall livat när våren vaknar. Då vaknar även, den av vintern annars så trötte och instängde, Ramlösabon. Det är till och med något man påminner varandra om när man undantagsvis råkar ses under den mörkare och kallare delen av året, att vi ses ju sen, när det blir vår. Och så är det. För då är alla ute. Man påtar och pysslar och pratar över staketen. Jag älskar det.

I mötet med människor slår det mig ofta hur fantastiskt mycket gott det finns. Det blir så tydligt att vi alla är skapade av Gud, sprungna ur Hans godhet. Vi kan se spår av det i varandra. Alla kanske inte än är medvetna om det, men det finns där.

Det finns hos mannen, som rusar mot min barnvagn när han ser att den lille ställer sig upp, som släpper allt han har för att förhindra att mitt barn, som han inte känner, riskerar att ramla och slå sig. Det finns hos pappan som spelar fotboll med sin dotter och låter min äldste vara med, för att sedan följa honom och se till att han kommer säkert hem.

Det finns hos granndamen som skickar sms och undrar om vi har kommit fram, i oro för att något skulle hänt oss på vägen i det dåliga vädret. Det finns hos mamman som går in och tar fram sina barns bobbycar till min lille, bara för att han också ska få ha något att åka på när de andra barnen cyklar.

Det finns hos grannarna med de vänliga orden, med grejer att låna ut och kläder att ärva. Det finns spår av evigheten i varenda en som Gud har skapat.

Och tänk om det är så, att vi befinner oss på en resa tillsammans. Där vi alla är på väg mot Jesus. Där vi har kommit olika långt och olika rätt, på färden. En resa där vissa ännu inte har upptäckt målet och ännu inte känner vägen. Där vi som har kommit längre får peka ut riktningen och hjälpa till att tyda kartan.

Guds omsorg om sin skapelse är oändligt stor. Han vill inte att en enda av oss ska behöva gå vilse. Han vill att vi alla ska komma säkert i mål och att vi här och nu ska få uppleva livet på den rätta vägen – Jesus.

filosoferat · Gud · Jesus · Uncategorized

en liten kvällstanke

pojk_20-tal_566505dNär vi träffades med vår husförsamling sist, läste vi kaptitel tio i Johannes evangelium. En av texterna i det kapitlet handlar om Jesus som den gode herden. Det finns mycket att säga om texten men det är främst några ord som har dröjt sig kvar hos mig, nämligen slutet på vers tre:

och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.”

Han nämner dem med deras namn. Det är så personligt. Jesus älskar individer. Jesus älskar var och en. Han känner oss så väl att han nämner oss vid namn.

Och för det första känner jag mig överväldigad av detta. Han som är från början, han som har all makt, han som är den högste konungen, historiens herre – känner lilla mig. Och bland alla människor som nu är och som någonsin har funnits kan han mitt namn och kallar mig till sig. Det är stort.

Och för det andra tänker jag att det är så viktigt att vi ser människan; inte bara massan av människor. När vi går ut med de goda nyheterna om Jesus till människor som inte än har fått uppleva honom behöver vi bära med oss att detta är människor som Jesus känner, som har skapats genom honom, värdefulla och innerligt älskade av den högste. Var och en. Vissheten om detta måste prägla vårt bemötande, måste genomsyra våra handlingar. Och vi får be att Jesus leder oss att möta människor på ett lika personligt plan som han själv gör.

Gud · Jesus · Uncategorized

Gud blev människa

Påsken är över, men dess budskap dröjer sig kvar. Jesus dog och uppstod till förvandling för hela mänskligheten. Hans uppståndelsekraft är verksam idag, här och nu, i våra liv. Det är i den kraften lärjungaskapet blir till, i den kraften efterföljelse kan ske.

Det finns alltid mer att upptäcka i Guds outgrundliga djup. De senaste dagarna har det gång på gång slagit mig hur stort det är – att Gud själv, Skaparen, den Allsmäktige, den Förste och den Siste, blev människa fullt ut. Vi har en Gud som i sanning kan känna med oss. Och visst är det omvälvande att Jesus, Guds son, Gud själv, inte ens kan fullborda sitt uppdrag utan att ta hjälp av en människa. Jag tänker på Simon från Cyrene, som får hjälpa Jesus att bära sitt kors. Det är så djupt mänskligt in i det sista. Ända in i döden. Och jag tänker att Jesus visar oss, i sin svåraste stund, att vi är tänkta att bära varandras bördor. Det finns ingen som är så stark att han klarar sig själv. Än en gång statuerar Jesus ett exempel som vänder upp och ner på hela vår världsbild – den levande Guden får ta hjälp av en enkel människa.

Ensam har aldrig varit stark. Gud har gjort oss beroende av andra, tänkta att leva i överlåtelse till varandra, till gemenskap. När vi vågar visa vår svaghet, när vi bär varandra och står tillsammans, blir Hans seger synlig. Och det är det sätt, på vilket han har tänkt, att vi ska fullborda vårt uppdrag.