Jesus · kvinnor som leder · lärjungaskap · ledarskap

Och den ska inte tas ifrån henne

Jag håller på med en undervisning om kvinnorna i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. En naturlig text att studera lite mer ingående är naturligtvis den om Marta och Maria i Lukas 10.

Hela den här berättelsen är väldigt spännande. Den är så totalt normbrytande.

Vi får i berättelsen veta att Jesus befinner sig i ett hus tillsammans med två kvinnor. Bara att Jesus tar in i ett hem där det bor kvinnor är häpnadsväckande i sig. Det är möjligt att några av Jesus lärjungar också var med och att Marta och Marias bror Lasarus också var hemma, men det är i så fall något som Lukas väljer att inte dela med sina läsare. Av det kan vi ana att han faktiskt vill göra ett ”statement” angående Jesus syn på kvinnor och kvinnans roll i den här texten. Marta serverar Jesus mat, något en kvinna vid den här tiden inte borde göra. Det fick bara ske om det fanns tjänare där. Jesus sitter och undervisar vilket han som lärare heller inte borde göra bland kvinnor. Till råga på allt tilltalar Marta Jesus och ber honom att korrigera sin syster. Så skulle hon inte uppträda enligt judisk sed. Att hon vågar tilltala en man, en lärare, på det här sättet tyder på att hon måste haft en väldigt nära relation till Jesus och varit väldigt trygg med hans syn på kvinnor.

Det som händer sedan är kanske det största beviset på hur banbrytande Jesus var på det här området. Lukas låter oss veta att Maria sitter vid Jesus fötter och lyssnar till honom. Vilka hade platsen vid en lärares fötter? Jo, lärjungarna. När Jesus tillrättavisar Marta och säger att Maria har valt den goda delen poängterar han att hon har rätt att vara hans lärjunge och han säger att detta inte ska tas ifrån henne. Han bekräftar hennes plats.

Hela den här texten är tydlig. Jesus banar väg för kvinnor på ett revolutionerande sätt. Vi missar det lätt för att många av oss idag lever i en kultur som ser väldigt annorlunda ut, men börjar vi sätta oss in i kvinnans roll i den här tiden förstår vi att Jesus agerar väldigt radikalt.

Och just de där orden som Jesus säger har ringt i mina öron de senaste dagarna: Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne. Hur många gånger under historiens gång har den tagits ifrån kvinnor? Och hur ser vi till att lyssna till Jesus uppmaning idag?

församlingsliv · Husförsamlingsliv · ledarskap

Vad är en ”enkel församling”/ ”simple church”?

276860_385868881490504_252213966_nVad lägger vi i begreppet ”enkel församling”/ ”simple church”?

I Helsingborg kallar vi våra församlingar för husförsamlingar, men de skulle lika gärna kunna kallas ”enkla församlingar”. Tanken är att det ska vara ”enkelt” att vara församling. En församling består av Jesusföljare. Den är ”de troendes gemenskap”. Varje person i församlingen har gåvor som är tänkta att vara i funktion när församlingen kommer samman, för att bygga upp församlingskroppen. Någon har ett ord till undervisning, någon en sång, en profetia, o.s.v. Detta tror vi är viktigt och vi tror att det möjliggörs bäst i den lilla gemenskapen. När församlingen kommer samman firar man Herrens måltid. Vi gör detta i form av en hel måltid. För att kunna praktisera detta krävs inte någon särskild lokal, eller någon som är teologiskt utbildad eller anställd. Det är helt enkelt ett ”enkelt” sätt att vara församling. Den enkla församlingen är dessutom lätt att multiplicera, eftersom den är just ”enkel” (man behöver inte multiplicera en akademiskt utbildad pastor, ett lovsångsteam, en lokal, ett gäng verksamheter, o.s.v.)

Jag fick frågan, senast igår, om vad som skiljer vårt sätt att tänka församling från ett traditionellt sätt att tänka församling. Jag samtalade med en vän som är med i församling med en mer traditionell församlingsstruktur. Tillsammans försökte vi reda ut hur ”enkla församlingar”, eller husförsamlingar, skiljer sig från cellgrupper.

En skillnad, som jag ser, är att vi betonar att den lilla gemenskapen är en församling. Det är primärt där man träffas för att uppmuntra och undervisa varandra. Det är i den lilla gemenskapen vi på ett tydligare sätt kan överlåta oss till varandra. Husförsamlingen är fullt ut församling.

Dessa små församlingar/husförsamlingar står tillsammans i ett nätverk. Nätverket är viktigt men det är inte där vi främst kommer tillsammans. Nätverket träffas regelbundet men inte alls lika frekvent som husförsamlingen. Mer traditionella församlingar, som förvisso poängterar vikten av den lilla gemenskapen, betonar oftast den stora församlingens söndagsgudstjänst.

Traditionella församlingar bedriver ofta verksamheter. Många ser detta som ett sätt att nå ut eller evangelisera. Husförsamlingen, eller den ”enkla” församlingen har inte den typen av verksamhet utan vill frigöra människor att istället engagera sig i verksamheter utanför församlingen, för att sprida Guds rike där.

I Helsingborg längtar vi efter att ”enkla” församlingar ska få uppstå i helt nya miljöer. Vi vill naturligtvis även bjuda med människor i våra husförsamlingar och när vi blir för många vill vi sända ut människor att skapa nya husförsamlingar (vi delar dock inte husförsamlingen, utan sänder ut dem som känner sig kallade och som församlingen bekräftar som kallade), men detta är inte det enda sättet vi tror att vi kommer få se nya församlingar grundas. Vi tror att nya församlingar kan bildas i nya gemenskaper genom att vi sänder ut människor att dela med sig av Guds rike i dessa gemenskaper. Vi längtar efter att få se gemenskaper bli genomsyrade av Guds rike, så att människor blir lärjungar och gemenskaperna tillslut blir församlingar.

Cellgruppens tanke är, om jag har förstått den rätt, att bjuda med människor, växa och sedan delas. Inte att sända människor in i helt nya miljöer som på sikt blir församlingar när människor börjar följa Jesus. Cellgruppen ses även ofta som ett kompletterande inslag till resten av församlingens verksamhet)

En annan sak som skiljer är ledarskapssynen. Husförsamlingarna har husförsamlingsledare. Dessa är dock inte med nödvändighet de som syns och hörs mest (om de gör det, behöver de jobba på att tona ner). Husförsamlingsledarens uppgift kan liknas med ett föräldraskap. En husförsamlingsledare har ett ansvar i att bära församlingen i bön, att leva ett genomskinligt liv, att vara ett föredöme i efterföljelsen (naturligtvis något man betonar även i den traditionella församlingen). Husförsamlingsledaren behöver inte ha en pastorsutbildning eller vara duktig på att göra textutläggningar. Detta, kanske inte skiljer sig från vad man förväntar sig av en cellgruppsledare, men det skiljer sig troligtvis från vad man förväntar sig av en traditionell pastor.

I Helsingborgs husförsamlingsnätverk finns ett ledarteam. Detta fungerar bland annat som en hjälp för husförsamlingarna. Hjälpen sker på husförsamlingarnas initiativ. Om en husförsamling t.ex. behöver hjälp med att komma igång med evangelisation, kan den person i ledarteamet som fungerar i gåvan, komma och inspirera till detta. Om en husförsamling kör fast i att förstå en bibeltext, kan någon med lärargåva komma och undervisa. (Det här har vi i Helsingborg ännu inte helt hittat in i. Vi är, i väldigt mycket, på väg …) Ledarteamet planerar alltså inte hur husförsamlingen ska organisera sig. Ledarteamet vill gärna finnas med och utrusta och uppmuntra, men inte styra. Min erfarenhet är att det är enklare att faktiskt låta bli att styra i den här typen av struktur eftersom betoningen ligger på husförsamlingen (den lilla gemenskapen), och inte på nätverket (den stora gemenskapen).

 

Det här är mina tankar kring vad som skiljer (och då framför allt vad som skiljer husförsamlingsnätverket i Helsingborg från mer traditionella församlingar. Det finns nätverk av husförsamlingar/”enkla församlingar”/organiska församlingar som skiljer sig från vårt) Jag har säkert missat en hel del!

Här kommer lite tips på andra blogginlägg som berör ämnet (läs dem!): Här skriver Rickard Cruz om vad en organisk församling är, här skriver Gabriel Blad om strukturen i en organisk församling,  Neil Cole skriver här, och Felicity Dale skriver här. (Organisk församling är i princip samma sak som en ”enkel församling” eller ”husförsamling”).

Tanken med det här blogginlägget är inte att polemisera utan att lyfta fram skillnader. Om du har frågor får du gärna ställa dem. Jag lovar att försöka svara så gott jag kan.

Jesus · ledarskap

Kongress 2014!

Dagen ägnas åt uppsatsskrivande och förberedelser för EFK:s kongress. I morgon bär det av till Falun. Där har jag aldrig tidigare varit, så det blir spännande. Har heller aldrig varit på kongress, så även det blir spännande. Vet inte riktigt vad man ska förvänta sig. Kongress låter ju väldigt snajdigt så jag förväntar mig väl helt enkelt det; en snajdig skara människor som träffas för att samtala om snajdiga saker och fatta snajdiga beslut. Därför har jag även införskaffat mig en snajdig blus (eller vad kallar kidsen det för nu för tiden? blus låter väldigt mycket dam 50+).

För att få in lite mer mode i bloggen lägger jag även ut en bild på denna blus. Förväntar mig att eventuella läsare som eventuellt träffar mig på kongressen kommenterar hur snajdig den är.

CAM00495

Går här hemma och taggar. Ropar sporadiskt: Kongress 2014! För att riktigt få upp stämningen. Har även förberett mig ungefär som inför beach 2014 – med situps och solbränna. Det gäller ju att göra ett gott intryck, tänker jag.

Ser även fram emot en trevlig och mycket lång bilresa med nära vänner, ett besök hos kära vänner i Västerås och nya bekantskaper i Falun.

Kanske ses vi?

kvinnor som leder · ledarskap

Utmana destruktiva strukturer!

Det här är del 6 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

Jag trodde den här bloggserien skulle bli lätt att skriva. Jag vet ju liksom var jag och Rickard står i de här frågorna, och jag är ganska övertygad om att många står med oss.

Och ändå. Det har varit tungt. Det har tagit på krafterna. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske för att jag har insett att det fortfarande finns vissa som tänker att kvinnans tjänst måste begränsas. Jag respekterar det. Vi kan se olika på detta och ändå vara syskon i Jesus. Jag önskar att min attityd ska vara ödmjuk, men… samtidigt… skarp. Jag är nämligen övertygad om att det här är rätt väg att gå.

Anledningen till att vi ville göra bloggserien var inte för att omvända dem med annan åsikt utan för att uppmuntra dem som tror på kvinnors frihet att leda men funderar över de bibliska texterna. Jag hoppas att serien har fyllt sitt syfte!

Under de här veckorna har jag också funderat över vad som är manligt och kvinnligt. Jag kommer INTE försöka reda ut det här. Jag kan bara konstatera att vi skapats olika och att det är något bra. VI ska få möjlighet att leva ut dessa olikheter utan att försöka bli som någon annan. Vad, i det manliga och kvinnliga, som är biologi och vad som är sociala konstruktioner lämnar jag därhän.

Vad menar vi då med destruktiva strukturer? Jo, det vi kan konstatera är att hela samhället, inklusive våra församlingar är präglade av ett patriarkalt styre. Med andra ord, det är männen som har stått i centrum och varit tongivande under en hel massa hundratals år. Något som naturligtvis har påverkat hur vi gör saker. Tyvärr har kyrkan, historiskt sett, låtit sig påverkas alldeles för mycket av världen istället för att våga leva ut det jämlika underordnande hon var kallad till från start.

Vi behöver erkänna och se detta. Sättet vi har utformat ledarskap på är till mångt och mycket präglat av män. Även om vi tänker att kvinnor idag är en naturlig del av ledarskap, sitter vissa mönster i ryggmärgen; bland annat mönster som präglar våra förväntningar på hur en ledare ska se ut och uppträda.

Varför finns det fortfarande fler män än kvinnor i ledarskap? Jag tror definitivt inte att det beror på att kvinnor i mindre grad har gåvan att leda. Jag tror det beror på att kvinnor har fler hinder att ta sig över än män, just på grund av de där strukturerna. De kanske idag är osynliga, men de är tyvärr inte helt borta, hur mycket vi än önskar att de var det.

Är du man? Tänk in dig i den situation män med yrken, som under många år dominerats av kvinnor, har. Hur är det till exempel att som man jobba i en förskola där i stort sett alla kollegorna är kvinnor och där hela verksamheten är uppbyggd kring kvinnligt präglade strukturer? Det är nog inte helt lätt.

Jag vet att jämförelsen haltar. Att vara ledare i Guds rike är inte detsamma som att ha ett yrke, och en församling är inte en verksamhet. Men jag hoppas ni förstår poängen.

Nu är det inte så att vi ska byta ut de manliga strukturerna i våra församlingar mot kvinnliga, dock behöver vi komplettera upp. Jag tror inte det görs i en handvändning. Och jag tror att det behöver ske på ett sätt som går i linje med den attityd Jesus talar om; att vi ödmjukar oss för varandra. I detta har ni män en stor uppgift. Varför? Jo, för att ingen ska behöva strida sig fram i sin kallelse. Så går det inte till i Guds rike. I Guds rike lyfter vi varandra. Vi ser varandra, uppmuntrar varandra och sänder ut varandra. Vi hjälper varandra att vara i funktion för Guds rikes skull, inte för vår egen. Vi ser till det stora uppdraget – Guds mission för världen – inte bara till vårt eget sammanhang eller till vår egen längtan att stå i centrum. På det sättet utmanar vi de destruktiva strukturerna.

Jag är också medveten om att det finns de ledarskap och församlingar som kommit väldigt långt i det här och där kvinnorna kanske inte alls känner igen sig i det jag skriver. Det är i så fall hur bra som helst! Men, i nuläget är männen fortfarande i majoritet när det gäller ledarskap. Därför behöver ni se, lyfta, lyssna på, och låta er påverkas av kvinnor. Ni behöver också se, och erkänna, de strukturer som finns och fundera på hur man kan göra något åt dem.

Jag är övertygad om att vi har kommit en god bit på vägen i det här, och jag hoppas att vi kan fortsätta uppmuntra, se och bekräfta varandra i våra kallelser, så att Guds rike kan utbredas utan några begränsningar, och Jesus få all den ära han är värd att få.  Det är det alltihop handlar om.

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen

Det här är del 5 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Ett bibelord som i århundraden har använts för att begränsa kvinnors möjlighet att leda och tala i församlingar är 1 Kor 14:33b-37.

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Vid första anblick verkar det vara kristallklart att Paulus förbjuder kvinnor från att tala i församlingen. Kruxet för kvinnomotståndare är att en sådan tolkning har flera stora problem. Här kommer några som är ganska uppenbara:

  1. Om man tolkar de här verserna som ett direkt, auktoritativt uttalande från Paulus får det ganska extrema konsekvenser. Det skulle innebära att kvinnor måste vara helt tysta under en församlings sammankomst och inte ens får ställa en fråga. Jag har inte hört talas om någon församling som tillämpar texten ordagrant på det sättet.
  2. Om detta skulle vara en allmän regel att kvinnor inte får tala eller ens ställa frågor i församlingen så skulle det motsäga Paulus själv, Jesus, resten av NT, och hela Bibeln för den delen. Bara något tidigare i brevet (kapitel 11) talar Paulus exempelvis om kvinnor som profeterar. Det är svårt att göra det med munnen stängd! Jesus sänder Maria från Magdala att vittna om hans uppståndelse för de andra lärjungarna. Skulle han verkligen uppmana en kvinna att synda som det första han gör efter uppståndelsen? Paulus uppmanar på andra ställen de troende att undervisa varandra (Kol 3:16). Återigen svårt att göra med munnen stängd. Om allt detta kan du läsa mer i tidigare inlägg i den här serien.
  3. Som stöd för att kvinnor ska tiga och underordna sig anges lagen – ”som lagen säger”. Problemet är bara att det inte finns någon lag, någonstans i GT, som säger att kvinnor ska tiga eller underordna sig. Tvärtom säger Ps 68:12: ”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet.”

Det finns många olika åsikter på hur man ska tolka den här texten. En vanlig tolkning är att de här verserna inte fanns med i första korintierbrevet från början utan är tillagda i efterhand. Man menar då att de är ologiskt inklämda i ett avsnitt då Paulus talar om helt andra saker, nämligen Andens gåvor. Personligen har jag lite svårt för den tolkningen. Min grundhållning är att Gud har vakat över sitt Ord och att allt som finns med i Bibeln är tillförlitligt. Jag tror det är omöjligt att helt säkert säga hur man ska tolka den här texten. Det enda vi kan vara säkra på är att den inte betyder att Paulus anser att kvinnor ska tiga. Det skulle motsäga hela Bibeln.

Det finns en förklaring som jag tycker är rimlig.

I texten står det att lagen säger att kvinnorna ska tiga i de heligas församlingar. Även om vi inte kan hitta detta någonstans i Moseböckerna eller GT så kan vi faktiskt hitta det i Talmud som är en skriftsamling som för judarna fungerade som tillägg till de heliga skrifterna. Talmud förbjuder kvinnor att tala när det finns män närvarande eftersom en kvinnas röst är ”sexuellt provocerande”. Talmud säger också ”Det är en skam för en kvinna att låta sin röst höras bland män”.  När Jesus nämnde Talmud använde han begreppet ”de äldstes stadgar”, ”era stadgar” eller ”människors stadgar”. Det är tydligt att Jesus inte anser att Talmud är Guds ord utan att Talmud snarare hindrar människor från att lyda Gud. (Matt 15:3, 6, Mark 7:8, 9, 13)

Genom hela 1 Kor svarar Paulus på olika frågor som församlingen har skickat till honom i ett brev. Vid flera tillfällen nämner Paulus deras frågor. ”I fråga om det ni skrev svarar jag” (7:1), ”I fråga om kvinnor som lever ogifta…” (7:25), ”I fråga om kött från avgudaoffer…” (8:1). Han ställer också frågor för att ta upp olika ämnen från deras brev. ”Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?” (9:1) Han verkar också citera korintierna ”Allt är tillåtet för mig” för att sedan komma med ett eget uttalande för att väga upp deras – ”men allt är inte nyttigt”.  Därefter repeterar han deras uttalande ”Allt är tillåtet för mig” och skriver ”men jag skall inte låta något ta makten över mig”.

Det är mycket möjligt att det fanns en judisk-kristen manlig grupp i, eller i koppling till, församlingen som var motståndare till att kvinnor skulle få tala, undervisa eller leda i församlingen och som hämtade inspiration från Talmud. Troligen är då vers 33b-35 deras uttalande som Paulus citerar:

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.”

I vers 36-37 kommer Paulus kraftfulla svar till dessa män:

”Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Paulus frågor är helt obegripliga om de ställs till kvinnor som talar eller ställer frågor i församlingen. Däremot blir de fullt begripliga om de ställs till män som förvränger Guds Ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Paulus försöker inte tysta kvinnorna i församlingen. Tvärtom! Han tillrättavisar mansgrisarna!

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jag tillåter inte att en kvinna undervisar!

Det här är del 4 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

När vi kommer till breven och ”problemtexterna” gällande kvinnans tjänst, är det viktigt att vi har resten av Nya Testamentet i bakhuvudet. Rickard skrev, i förra blogginlägget i den här serien, om olika kvinnor i tjänst i NT.  Detta behöver prägla hur vi läser texterna. Vi behöver också  ha med oss en förståelse för den radikalitet Jesus visar när det gäller kvinnor. Han vänder totalt upp och ner på hela ordningen och ger kvinnor en bekräftelse, som för den tiden, var enormt ovanlig och utmanande.  Det hade varit väldigt märkligt av Jesus att först ge lärjungarna ett så tydligt exempel, för att sedan när församlingen hade bildats, uppmana dem att ”ordna upp” det hela utifrån en mer patriarkalt rådande struktur.

I 1 Tim 2:11-15 kan vi läsa:

”En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.  Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.”

Betyder detta att en kvinna aldrig får undervisa? I så fall säger Paulus emot sig själv. I Kol 3:16 skriver Paulus till hela församlingen att de ska undervisa varandra. I Apg kan vi läsa om Priskilla som tillsammans med sin man Akvila tog sig an Apollos och grundligt förklarade Guds väg för honom.  Så det verkar inte vara det Paulus menar.

Men vad menar han då?

Vi börjar med hur läget kan ha sett ut i församlingen i Efesus. Det är troligt att det fanns problem med kvinnor som klädde sig sexuellt utmanande (något de grekiska orden visar på), det skulle till och med kunna handla om före detta tempelprostituerade som omvänt sig.

Kvinnorna var, på grund av den rådande kulturen, mindre bildade än männen. Så vill Paulus dock inte att det ska förbli. Därför uppmanar han dem att lära sig mer och ta emot undervisning. Något väldigt radikalt i sig!

Det verkar även som att det hade förekommit villoläror i församlingen. Något som hade bidragit till att kvinnorna nu gick runt och skvallrade och talade om saker de inte borde tala om (2 Tim 3:6, 1 Tim 5:13). Inte undra på att Paulus inte ville att de skulle undervisa! De hade inte mognat tillräckligt mycket i sin tro för att kunna göra det.

Intressant är också att det som i den här texten översätts med ”gör sig till herre” (över mannen) kommer från ett ord som egentligen betyder något mycket mer brutalt. Det kan ha betydelsen ”att mörda” eller att ”sexuellt dominera”. Om man läser texten med den översättningen blir det Paulus skriver inte särskilt märkligt…

Men så, till den sista frågan, varför nämner då Paulus skapelseordningen? Här blir det väl ändå tydligt vad han tycker?!

Det vanligaste när Paulus refererar till syndafallet är att han hänvisar till Adams fall. I det här fallet talar han istället om Eva. Varför?

Per Axel Sverker skriver så här:

”Adam formades först. Enligt vår tolkning innebär det att Adam hade formats i sin kunskap genom samtalen med Gud under
tiden före Evas skapelse! Kvinnan hade alltså mindre med kunskap. Evas fall berodde därför på att hon förleddes av ormen på grund av sin bristande kunskap. Och Paulus använder nu detta som ett exempel för förhållandena i Efesus. Eva är ett tydligt exempel på
hur allvarliga konsekvenserna blir när en vilseledd kvinna överför sina åsikter till en annan person. Paulus ville förhindra att något liknande skulle ske i efesierförsamlingen. Anledningen till Paulus ord ligger alltså inte i någon negativ kvinnosyn. Men ibland måste han lugna ner frihetsprocessen i församlingarna. De kristna kvinnorna måste lära sig frihetens sanna natur för att inte hamna i nytt slaveri – i villoläror och i felaktiga uttryck för sexualiteten. Felet ligger alltså inte i att kvinnorna vill undervisa. Men liksom Eva har de lyssnat till villolärare och behöver få undervisning. Därefter finns möjligheten att få undervisa”

Han fortsätter:

”Kvinnan ska bli frälst genom moderskap-et. Det handlar inte om kvinnornas egna moderskap utan det är en hänvisning till det bestämda moderskap som gäller Maria. Substantivet har nämligen bestämd artikel. Evas syndafall ställs mot Marias lydnad. Det är genom den lydiga och ödmjuka Maria som frälsning kommit till människorna. Här bekräftas alltså kvinnans positiva roll i frälsningshistorien, som en balans gentemot syndafallsberättelsen.”

Förutom dessa tolkningar finns det de som menar att Paulus i det här stycket går till rätta med EN kvinna som spridit villoläror och att han uppmanar henne att istället bli hemma och ägna sig åt familjen. Hon ska helt enkelt blir frälst om hon slutar sprida villoläror och istället föder barn (att fortsätta sprida villoläror leder nämligen totalt fel).

Personligen tycker jag att den här typen av tolkningar ”makes sense” . Det är ett sätt att se texten som också stämmer överens med resten av NT.

(I stort sett allt i det här blogginlägget är hämtat från Per Axel Sverkers undervisning. Vill man ha mer och utförligare utläggningar rekommenderar jag, varmt,  www.sverkersteologi.se)

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

LEDARE SOM ÄR KVINNOR I NT

Det här är del 3 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

För att förstå vad Jesus, den nytestamentliga församlingen och de nytestamentliga författarna har för inställning till kvinnor som ledare så är det en god hjälp att titta på konkreta exempel. Här kommer ett gäng.

Maria från Magdala, Johanna och Susanna – Tre kvinnor som följde Jesus och nämns flera gånger i evangelierna. Vid ett tillfälle står det att Jesus var tillsammans med de tolv lärjungarna – och dessa tre kvinnor. Varför det bara fanns män bland de tolv var förmodligen för att de reste, levde, övernattade och umgicks extremt tätt med varandra under tre års tid och att det hade varit väldigt svårt att göra det med en blandad grupp i det samhället. (Luk 8:1-3)

Maria från Magdala – Hon fick ett livsförvandlande möte med Jesus när han befriade henne från sju onda andar. Hon blev en av Jesus efterföljare och reste ibland tillsammans med honom. Hon satt precis som de andra lärjungarna vid Jesus fötter och tog emot hans undervisning Hon var närvarande vid de två viktigaste händelserna i Jesus liv; korsfästelsen och uppståndelsen. Hon nämns minst tolv gånger i de fyra evangelierna vilket är mer än de flesta av de manliga lärjungarna. Jesus valde att vid sin uppståndelse låta Maria vara den första som han visade sig för. Han sände henne också att vara det första vittnet om uppståndelsen för de andra lärjungarna. Detta tvärtemot det rådande systemet i samhället där kvinnor inte ansågs vara trovärdiga som vittnen. (Joh 20:11-18)

Fillippus fyra ogifta döttrar – Fyra kvinnor med profetisk gåva. Vi vet inte om de ansågs vara profeter eller inte. Det vi vet är att det redan i GT fanns både manliga och kvinnliga profeter och att Andens utgjutande på pingstdagen definitivt inte inskränkte smörjelsen och gåvorna utan däremot gjorde den tillgänglig för alla troende. Det är därför en självklarhet att profeter kan vara både män och kvinnor. (Apg 21:8-9)

Febe – medarbetare till Paulus som tjänade församlingen i Kenkrea. Vi vet inte vilken tjänst/gåva hon hade men att hon nu reste till Rom med Paulus rekommendationer kan mycket väl antyda att hon var en resande tjänstegåva. (Rom 16:1)

Maria – arbetare i församlingen i Rom. Hon var en församlingsarbetare och ledare som hade gjort stor skillnad för församlingen i Rom.  (Rom 16:6)

Junia – enligt Paulus var hon en högt ansedd apostel. I århundraden har den kvinnliga aposteln Junia vållat huvudbry för den manliga kyrkliga hierarkin. Många har lönlöst försökt att hävda att Junia egentligen var en man men det finns inga bevis för något annat än att hon faktiskt var en kvinna. (Rom 16:7)

Tryfena och Tryfosa – två kvinnor som Paulus kände vid namn och som arbetade i Herren i församlingen Rom. Med andra ord någon form av ledare. Deras namn gör det troligt att de antingen var slavar eller före detta slavar. (Rom 16:12)

Troligen var de kvinnor och män som nämns i hälsningarna i Romarbrevet 16, med något undantag, församlingsledare i de olika husförsamlingar som församlingen i Rom bestod av.

Priska/Priscilla – tillsammans med sin man Akvila medarbetare till Paulus. Ibland skriver Paulus hennes namn före Akvilas namn och ibland är det Akvilas namn som nämns först. Ordningen dem emellan verkar inte vara något som Paulus bryr sig om. Priska och hennes man reste och flyttade flera gånger. I både Efesos, Korint och Rom samlades en församling i hennes hus. Troligen fungerade hon och hennes man som ädlste/församlingsledare. Hon och hennes man träffade Apollos tidigt i hans tjänst och undervisade honom grundligt. Han omtalas senare som en apostel. (Apg 18:2-3, 18, 26, Rom 16:3-4, 1 Kor 16:19, 2 Tim 4:19)

Evodia och Syntyke – vänner, ledare och medarbetare till Paulus i evangeliets tjänst i församlingen i Filippi. (Fil 4:2-3)

Jag tror att dessa exempel talar för sig själv.

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jesus syn på ledarskap

Det här är del 2 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria Cruz

I Galaterbrevet skriver Paulus: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus. (Gal 3:28)

Jesus river ner alla murar som någonsin byggts upp mellan människor. Det finns inte någon som är högre eller lägre. I honom har vi fått en ny identitet. Vi är alla kallade att leva ut det Jesus har lagt ner i oss – gåvor och tjänster – oavsett kön, ålder eller etnicitet. Vi definieras utifrån Jesus, vem han är och vad han har gjort.

När vi nu ska tala om kvinnor som leder känns det viktigt att börja i rätt ände, nämligen med frågan: vad är Jesus syn på ledarskap? 

Jesus syn på ledarskap skiljer sig radikalt från världens; den handlar i grund och botten om tjänande.

När Jesus tvättar lärjungarnas fötter, ger han dem en mönsterbild; i Guds rike handlar ledarskap inte om vem som står högst i rang, vem som är bäst på att styra och ge direktiv eller vem som har mest pondus. Detta tydliggör Jesus även när lärjungarna Jakob och Johannes, vid ett tillfälle, försöker förhandla sig till fördelaktiga positioner. Jesus ger dem en skarp tillsägelse:

”Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:40-45)

Den som vill vara främst bland er skall vara allas slav… det tåls att reflektera över.

Jesus ledarskap är totalt genomsyrat av tjänande. Han ger upp hela himlens härlighet för att ge sitt liv för mänskligheten. Han vet vad hans kallelse innebär och vad den kommer leda till. Jesus går hela vägen i sitt tjänande, det är inte bara ett sätt han inleder sin tjänst på; han fullbordar den i döden på korset.

Det är ett, till synes, ologiskt sätt att leda. Det som för världen verkade sluta i det största av nederlag blir, i själva verket, den största av segrar.

Det handlar inte om vem som ska stå högst i toppen av en hierarki. Guds rike är inte uppbyggt så. I Guds rike finns det inga hierarkier. Där finns det bara en som är högst, nämligen Jesus själv. Ett Jesuspräglat ledarskap handlar aldrig om position; att klättra högre eller bevaka sin ställning.  Ett Jesuspräglat ledarskap handlar om att tjäna och lyfta andra.

Det är den här typen av ledarskap varje ledare i Guds rike är satt att leva ut. Det måste få prägla sättet att tänka och agera. Det behöver vara den mönsterbild vi formar ledarskap utifrån, i våra församlingar. Det måste vara den livsstil vi prövar vår egen livsstil emot: våra handlingar, attityder och ord. Det får aldrig bli något vi bara pratar om, utan något vi lever ut och aktivt arbetar för.

Oavsett kvinna eller man, är det här vägen att gå för den ledare som vill vandra i Jesus fotspår. I Guds rike har alla rätt att tjäna.

kvinnor som leder · ledarskap

Kvinnor som ledare

Det här är del 1 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Under en tid har jag och min kära svägerska (min brors fru), Maria Cruz, pratat om att skriva en bloggserie ihop om Bibelns syn på kvinnor som ledare, apostlar, profeter, evangelister, herdar, lärare, förkunnare etc. Nu tänkte vi göra slag i saken och inleder härmed en liten serie där vi kommer att skriva vartannat inlägg. Vi kommer att publicera alla inlägg både på mariakcruz.wordpress.com och rickardcruz.se.

Varför skriver vi då den här bloggserien? Jag tror att vi har tre huvudanledningar. För det första är vi övertygade om att det som förstördes i relationen mellan man och kvinna, upprättades i försoningen i Jesus. I honom är inte man eller kvinna. Trots att väldigt många kristna i Sverige tror på kvinnligt ledarskap har försoningen inte fått tillräckligt stora konsekvenser. Guds egen församling är fortfarande präglad av traditionella, manliga strukturer som hindrar många kvinnor från att blomma ut i de gåvor som Gud har placerat i deras liv. För att fullt ut kunna återspegla vem Gud är och gestalta Guds rike på jorden behöver detta förändras.

För det andra drömmer vi om en expansiv, multiplicerande Jesusrörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Om den drömmen ska bli en verkligen står vi inför en enorm mobilisering av skördearbetare och ledare. Vi tror att det är avgörande att röja alla hinder ur vägen för att den mobiliseringen ska kunna ske bland så många som möjligt, kvinnor som män. Ingen ska behöva tvivla på sin sändning på grund av sitt kön!

För det tredje har vi en stor respekt och ödmjukhet inför Bibeln som – Guds ord. Att vi tror att kvinnor kan fungera i samtliga gåvor och tjänster som beskrivs i Bibeln beror inte på att vi stryker valda delar. Därför är det viktigt att både beskriva Bibelns huvudbudskap men också ta de passager på allvar som verkar tala emot kvinnor som ledare och undersöka vad de betyder.

Planen för bloggserien ser ut som följer:

  1. Kvinnor som ledare
  2. Jesus syn på ledarskap
  3. Ledare som är kvinnor i NT
  4. Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen (1 Kor 14:33-36)
  5. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar (1 Tim 2:11-15)
  6. Utmana destruktiva strukturer!

Hoppas att du följer med!