Uncategorized

kvinnor, ledarskap, problemtexter – relevant?

Så var det det här med kvinnor igen… jag har funderat på att göra ett minibibelstudium över de texter som vi så trevligt kallar ”problemtexter” när det kommer till kvinnor i församlingsledarfunktion. 

Finns det något intresse av att läsa det i så fall? Det skulle vara roligt att få lite respons innan jag lägger ner tiden och energin på det.

Det kan också hända att jag gör det ändå… även om ingen verkar vilja läsa 🙂

Annonser
Uncategorized

Pausar…

Tänkte försöka inleda det här året med en paus från blogg, facebook och twitter. Jag vet att det är många fler som gör som jag och jag tror det är välbehövligt och sunt. Informationsinflödet är så högt och man lever på nåt sätt i ett ständigt sorl. 

Min önskan är att både få tiden, och rätt ljudnivå för att lyssna in Gud.

Så, på återseende, troligtvis någon gång i februari!

Uncategorized

Gott Nytt År

Nyårsafton – en dag att ägna åtminstone en stund till eftertanke över det gångna året. För mig har det på många sätt varit ett viktigt år. Man skulle kunna säga att en resa nådde sitt mål och en ny tog vid. Den första resan var på många sätt en tung resa, men viktig. Det inser jag såhär i efterhand. Det kommer tider då vandringen går genom ett snårigt och kargt landskap, då man vänder sig om och känner sig desillusionerad, då sikten är dålig och dimmig. Man undrar vart det egentligen bär. Den resan fick jag avsluta i år. Med största säkerhet väntar nya liknande resor i framtiden. Jag kommer troligtvis behöva dem, för att formas i mitt lärjungaskap. Men inte just nu. Den nya resan som tog vid är på många sätt lättare och samtidigt också svårare. Även den, kräver tillit. Och den manar mig att kasta mig ut på ett nytt sätt, i tro. Men, det är en resa med mycket klarare sikt.

Livet med Jesus är ett liv i rörelse. Vi är hela tiden på väg, även när vi själva tycker att det står still. Om vi tillåter det, vill han använda allt vi går igenom för att göra oss mer lika honom. Han vill lära oss vilka vi verkligen är i honom. Ibland innebär det att han tycks rycka mattan under våra fötter så att vi upptäcker hur mycket vi i själva verket förlitar oss på oss själva istället för på honom. Och även om vi för stunden tror att vi famlar i mörker, kommer vi att inse att han i själva verket hela tiden var där, med sitt ljus. Den fasta marken under fötterna var inte vår egen trygghet, utan den klippa som är Jesus själv.

Och jag kan bara erkänna, att insikten jag gör endast landar i hur mycket jag behöver Gud, och hur liten jag är i mig själv, så otillräcklig och oförmögen,. Men i allt detta, så älskad och önskad, så buren och funnen. Insikten landar inte i hur mycket jag har vuxit och mognat utan snarare i att jag är som ett barn, totalt beroende av min pappa Gud.

Så, nu är året till ända och jag ska fira in det nya med familj och underbara vänner. Jag önskar er alla ett GOTT och VÄLSIGNAT nytt år!

Uncategorized

Visst spelar det roll vad vi säger om Jesu försoning! (del 4)

Peter Svanberg har skrivit flera bra blogginlägg i en serie om försoningen. Väl värt att läsa! Rebloggar ett av dem. Vill du läsa de andra? Gå in här

Präglad på Jesus

Genom några korta inlägg har jag försökt att dela några för mig viktiga tankar omkring att det verkligen har betydelse för vad vi gör och hur vi lever som kristna vad vi säger om Jesu försoning. Nu skulle jag slutligen vilja belysa några stråk som växer fram som svar på frågan Vad betyder detta för ett vårt uppdrag och vår syn på vad mission är i vår postmoderna tid?

CentrifugalGuds rike är centrifugalt inte centripetalt! Riktningen är utåt och inte inåt. Som Fadern har sänt mig, så sänder jag er, sa Jesus. I denna sändning behöver evangeliet om en ny och återupprättad relation med Gud och skapelsen möta människor på deras egen mark och på deras eget språk. Inkarnationen är förebild i att evangeliet får förkroppsligas och bli till kött och blod i varje ny kontext. Det handlar inte bara om att översätta eller göra något relevant. Det är något…

View original post 757 fler ord

Uncategorized

Tack och hej!

Den här veckan är det alltså jag, Maria Cruz, som skriver här på pionjärbloggen. Jag har förmånen att få finnas med i ett nätverk av husförsamlingar här i Helsingborg. 

Jag har den här veckan delat lite av min längtan, som också är en del av nätverkets längtan; att få se en rörelse, av lärjungar som gör lärjungar, ta fart. Det är en verklig förmån att få finnas med i det här sammanhanget. Jag är så tacksam för min husförsamling, för de andra husförsamlingarna, för det ledarteam jag finns med i.

 Det här blir min sista bloggpost och i den tänkte jag dela några principer som jag tror är viktiga när man funderar på församlingsgrundande arbete. Egentligen är jag kanske inte rätt person för detta, jag har inte så mycket erfarenhet, men jag tänker ändå dela med mig av det lilla jag har. Så, here goes….

Läs bibeln och fundera på vad Jesus säger om:

1. lärjungaskap – Jesus talar mycket om vad det innebär att vara en lärjunge

2. uppdraget – vad sänder Jesus oss att göra?

3. ledarskap – Jesus talar mycket om tjänande ledarskap

4. församling – Jesus säger inte mycket om församlingen, men han säger att han ska bygga den

Fortsätt fundera på vad Nya Testamentet säger att en församling är och hur det verkade se ut när församlingarna träffades. Läs både Apostlagärningarna och breven. 

Sök Guds vilja. Be, och låt den Helige Ande leda. Låt det ta tid. Lyssna och gör. 

Jag tror det är väldigt viktigt att börja med ordet och bönen. Många gånger frestas vi att börja med visioner eller metoder. Det är också väldigt lätt att börja plocka in tankar och idéer från affärsvärlden; både i fråga om tillväxt och ledarskap. Här behöver man vara väldigt vaksam. Jesus vänder nämligen upp och ner på mycket av det vi tycker verkar logiskt på dessa områden. 

Tack för att du har läst den här veckan. Kanske har du blivit uppmuntrad, utmanad eller provocerad. Oavsett, hoppas jag att något av det jag har delat får bli till välsignelse för dig. 

 

Den här veckan bloggar jag både här och på pionjarbloggen.wordpress.com

efterföljelse · församlingsliv · lärjungaskap · mission · Uncategorized

En Jesusrörelse tar fart

I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur en Jesusrörelse tar fart. Jesus sänder ut sina lärjungar, rustar dem med Hjälparen – Anden. Det blir något av ett heligt kaos. I detta kaos av lärjungar som gör lärjungar, av människor som omvänder sig och låter döpa sig, bildas församlingen.

När vi läser om Paulus ser vi hur han åker till olika platser och berättar om Jesus, han missionerar, evangeliserar – samtalar om Jesus och proklamerar hans Herradöme. Människor kommer till tro, blir efterföljare. I vissa fall lämnar Paulus och kommer tillbaka efter ett tag. Han hjälper dem att utse ledarskap, i församlingarna som bildats som en naturlig följd på att människor har gett sig till Jesus. Det verkar vara lite rörigt. De problem vi kan läsa om i Paulus brev till de olika församlingarna, vittnar om det. Paulus får undervisa dem om vem Jesus är, hur församlingsliv ska levas, hur efterföljelsen ser ut.

Jag tror att vi kan få se det här hända idag. Om vi vågar lita på att Anden leder och att Jesus har kontrollen. Om vi vågar lita på den fulla kraften i evangeliet om Jesus.

Tänk om det kan få börja på samma sätt som vi kan läsa om i Apostlagärningarna. Tänk om budskapet om Guds rike kan nå ut, beröra, förvandla och skapa Jesusefterföljare. Tänk om det kan få börja där, och utifrån detta bildas församlingar. Tänk om det inte börjar med färdiga system eller korrekta läror. Tänk om det inte börjar med höga visioner eller flashiga gudstjänster. Tänk om det börjar med pånyttfödelse och lydnad. Tänk om det börjar med den Helige Andes kraft och ledning. Tänk om det börjar med att vi faktiskt går ut till människor där de är. Tänk om Jesus själv kommer bygga sin församling!

Det verkar som att Paulus börjar med missionen, människor kommer till tro på Jesus, församlingar bildas. Om det hade börjat med struktur och lära hade Paulus troligtvis inte behövt ta tag i den typ av svåra problem vi kan läsa om, till exempel i breven till Korint.

Jag tror, att om vi verkligen vill se en rörelse ta fart när det gäller församlingsplantering, behöver vi våga släppa kontrollen och lita på att Jesus bygger sin församling. Så får vi göra som Paulus sen, bemöta problemen när de uppstår. Om vi vill se en rörelse ta fart behöver vi släppa tanken på att människor endast ska komma till oss och våra församlingar (hur små eller stora de än är) och istället plantera församlingar utifrån de redan befintliga gemenskaper där människor kommer till tro.

Men, detta kräver att vi vågar kasta oss ut. Det kräver att vi vågar släppa kontrollen. Det kräver att vi tror att Jesus verkligen är Herre. Det kräver också att vi själva lever i en tydlig efterföljelse, så att efterföljelsen blir det vi ger vidare.

 

efterföljelse · församlingsliv · Uncategorized

Min innerliga längtan

Jag heter Maria Cruz och har förmånen att sitta vid tangenterna den här veckan. För ungefär fem år sen flyttade jag, min man David och vår då nyfödde äldste son, Elliot, till Helsingborg. Vi hade förmånen att göra detta tillsammans med ett gäng andra (fyra nyblivna småbarnsföräldrar och en Simon). Vi flyttade för att vi ville dela med oss av Jesus och för att vi ville leva församling på ett annat sätt än det vi var vana vid. Vi kom inte med några färdiga mallar över hur detta skulle ske. Vi bad och sökte Gud. Och sakta men säkert har Han stakat ut vägen för oss.

Jag skulle, i det här första inlägget, vilja dela med mig av min längtan. Det är en innerlig och stark längtan. En möjlig längtan. En enkel längtan.

Jag längtar efter att få växa och mogna i min relation med Jesus, efter att bli mer och mer präglad av honom och känna hur mitt hjärta slår i takt med hans.

Jag längtar efter att ständigt få upptäcka mer och mer av hans vilja, för mig och för människor runt omkring.

Jag längtar efter att fler ska få lära känna Jesus, förvandlas, upprättas, helas och börja följa honom.

Jag längtar efter att få se lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar, efter församlingar som uppstår när människor börjar följa Jesus.

Jag längtar efter radikal efterföljelse i Guds nåd, i Guds godhet som kan förvandla och låta oss växa i lärjungaskap.

Jag längtar efter att en rörelse ska ta fart, efter att få se den där lilla elden antända en hel skog. Jag längtar efter att Guds rike ska få sprida sig okontrollerbart och bortom våra begränsningar.

Och, jag är fullkomligt övertygad om att det är möjligt. Inte på grund av min förträfflighet – på grund av Hans. Bara på grund av Honom som är Herre, Jesus Kristus: den uppståndne och segrande, början och slutet, Herrarnas Herre och Konungarnas konung – som har namnet över alla andra namn, som äger äran.

Jag tror att Han, som är densamme igår, idag och i evighet säger: ”Lyft blicken, och se hur fälten har vitnat till skörd.” Och jag tror att alla, som vill, kan få vara med i skördearbetet.

Den här veckan bloggar jag både här och på pionjärbloggen.