efterföljelse · Gud · Jesus · lärjungaskap · mission

Ett himlastormande äventyr

”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4:16-19)

Det här är hela julens budskap komprimerat i några meningar. Jesus blev människa för att förvandla och befria en hel värld. Han, som hade allt av gudomlighet i den himmelska världen valde bort sin tillvaro för att bli, inte bara människa, utan en tjänare för mänskligheten.

bloggbildJesus bjuder oss att vara med i världens mest spännande uppdrag. Det rike som genom hans ankomst tog plats på jorden får vi, när vi tar emot honom, vara med och utbreda. Det är det uppdrag han ger till var och en som väljer att följa honom. Men, det är inget enkelt uppdrag, det kräver hela vårt liv. Därför uppmanar han oss att beräkna kostnaden. Om vi vågar tacka ja, erbjuder han ett himlastormande äventyr. Vi får dra ut, tillsammans med honom, Konungen själv. Han har lovat att gå före och förbereda marken. Han leder oss över öppna fält och stormande hav, genom ökentrakter och till överflödande vattenfall. Det är en resa, full av liv, en resa vi aldrig skulle klara själva. Därför rustar han oss med sin egen Ande, hjälparen. Han sänder oss att proklamera sitt rike, att bota sjuka, driva ut demoner, att förändra världen – inte bildligt talat, utan som en reell, påtaglig verklighet.

Livet med Jesus, livet i efterföljelse, är så långt mycket mer än att fixa fikat inför gudstjänsten, att vara med i städgrupper, leda körer, hälsa välkommen eller predika i kyrkan söndag efter söndag. Livet med Jesus kostar, men är värt allt.

När kung Josia, i gamla testamentet, fick höra lagboken läsas upp, rev han sönder sina kläder. Hans hjärta brast i insikten om hur fel han själv och folket hade hamnat. Han ödmjukade sig och vände sig till Gud.

Kanske behöver vi, på samma sätt, återupptäcka vilket uppdrag Gud kallar oss till. Kanske behöver vi läsa evangelierna och Apostlagärningarna med nya ögon och låta orden drabba våra hjärtan. Kanske behöver vi ödmjuka oss och vända om. Jesus erbjuder ett totalt annorlunda liv – ett livsomvälvande äventyr.

församlingsliv · kuriosa

När kyrkan tog sitt pick och pack och lämnade…

woman-pulling-suitcase-270-thumb-270x270Det var en gång en kyrka. Hon hade gått igenom en hel del. Resan hade varit, minst sagt, omvälvande. Den första tiden hade varit så otroligt spännande. Och svår. Det var överflödande glädje blandat med mycket lidande. Vissa hade älskat henne. Andra hade hatat henne så mycket att de hade försökt förgöra henne, utplåna henne från jorden.

Efter det, hade det stabiliserat sig något. Hon hade växt till sig. Fått former. De flesta kände till henne. Det var en ganska bekväm tid. Sen hade det gått upp och ner. Vid ett gäng tillfällen hade hon låtit sig luras, andra hade fått ta makten över henne och hade använt hennes namn i helt fel syften. Det kände hon sig ledsen över. Det var en tung period.

Den senaste tiden hade hon känt sig något splittrad. Det drog i henne åt alla håll och kanter… Kanske genomgick hon någon form av identitetskris? Jo, det var nog så. Hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Allt hade blivit så annorlunda. En del av henne var nära att ge upp, ibland kändes allt så hopplöst omöjligt. Vissa dagar ville hon bara kasta in handduken eller dra täcket över huvudet. Det var så mycket enklare och skönare att drömma sig bort. Till svunna tider. Det gjorde henne handlingsförlamad. Sömndrucken. Och, en del av henne ville nog inte riktigt vakna heller.

Men så en dag när hon slog upp ögonen på morgonen, kände hon att hon längtade ut. Hon andades in den friska vårluften, drog ner den ända in i lungorna. Hon kände hur syret gav nytt liv i varje liten del av henne. Hon vaknade till ordentligt och insåg, att hon inte alls ville sova mer. Hon hade sovit långt mer än tillräckligt. Den friska luften hade vädrat ut det unkna, det inåtvända. Hon hade varit alldeles för självcentrerad. Hon kom ihåg rörelsen och livet, och hon längtade… kanske inte tillbaka… men framåt i samma anda.

Den dagen, tog kyrkan sitt pick och pack och lämnade. Hon gav sig ut, på ett helt nytt äventyr.