C.S Lewis · efterföljelse · Gud · lärjungaskap

Allt till Jesus

Gud vill ha hela oss. Han nöjer sig inte med en liten del. Han vill ha allt.

”Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss” (Jak 4:5)

C.S Lewis beskriver det bra i boken Vredens tid: ”Detta är Djupa Himlens godhet: att när man menar väl tar Han alltid för givet att man menat bättre än man själv vet. Det kommer inte alltid att vara nog. Han är en mycket svartsjuk Gud. Det Han slutligen vill är att du inte tillhör någon annan än Honom”

Gud vill vara i centrum, för han vet att det är när han får genomsyra oss, när han får bli större i oss, som vi blir det vi alltid varit tänkta till. Då blir vi sant mänskliga.

Vår natur är fallen men i Jesus reser den sig upp. I syndafallet gick vi förlorade – mänskligheten, ja, hela skapelsen brast. Jesus kom och återställde – han försonade och gjorde helt. Vi ser det visserligen ännu bara till en del, men det kommer en dag då vi ska se det fullt ut. Då har han lovat att upprätta allt.

Det är en livslång process, en förvandlig som börjar när vi tar emot Jesus och som fortsätter hela livet. Den upphör inte förrän den dag då Gud blir allt i alla. Vi arbetar på vår frälsning, vi mognar, går ifrån spädbarnstadiet. Gud leder oss ibland dit vi inte vill, låter oss prövas så att vi kan växa.  Det är nåd och glädje – tro som bär igenom. Men det är inte att luta sig tillbaka nöjd med tillvaron. Det är en rörelse. Det är utveckling. Ibland när vi växer får vi växtvärk – det är som sig bör. När Gud visar oss nya områden som vi behöver dö bort ifrån är det sällan enkelt. Gud utmanar vårt ego, vår bekvämlighet, vår trygga tillvaro. Han vill att vi ska vara upptagna med honom och ge honom vår tillit.

Gud älskar oss passionerat. Han älskar med en fullkomligt utgivande kärlek. Hans längtan är att helt få prägla oss med den kärleken.

Annonser
C.S Lewis · Uncategorized

Någon annan säger det alltid bättre…

imagesNöjer mig idag med att posta ett utdrag ur en av mina favoritböcker.. Ett uttdrag som säger så mycket om vem Gud är…

”Är du inte törstig?” sade Lejonet

”Jag håller på att dö av törst”, sade Jill.

”Drick, då”, sade Lejonet

”Får jag – kan jag – har du något emot att gå undan medan jag gör det?”

Lejonet svarade bara med en blick och ett mycket mjukt rytande. Och när Jill såg på den orörliga gestalten, insåg hon att hon likaväl kunde ha bett hela berget att flytta på sig för att göra henne till lags. Det härliga porlandet från bäcken höll på att driva henne från vettet.

”Lovar du att inte – göra något med mig, om jag kommer?”

”Jag lovar ingenting”, sade Lejonet.

Jill var nu så törstig att hon tagit ett steg närmare utan att själv märka det.

”Äter du verkligen flickor?” sade hon.

”Jag har intagit flickor och pojkar, kvinnor och män, kungar och kejsare, städer och riken” sade Lejonet. Den sade det inte för att skryta, och inte heller lät det som om det beklagade det eller var argt. Det bara sade det. 

”Jag vågar inte komma och dricka”, sade Jill.

”Då kommer du att dö av törst.”

”Men oj”, sade Jill och tog ännu ett steg närmare. ”Jag måste väl försöka hitta någon annan bäck, då.”

”Det finns ingen annan, sade Lejonet.”

                                                                                        ur Silvertronen, av C.S Lewis

…och jag ryser när jag läser texten.