församlingsliv · Helig Ande · nådegåvor · profetia

Att höra Guds röst- del två

Som jag skrev i förra blogginlägget, tror jag att alla som har tagit emot Jesus också kan lyssna till hans röst. Jag tänker i detta blogginlägg dela lite tankar kring att dela Guds tilltal till andra personer.

När det kommer till nådegåvorna att förmedla kunskap, vishet och profetia, tror jag att detta är något den Helige Ande främst ger för att utrusta och bygga upp församlingen, inte individen. Dessa gåvor tror jag handlar om att höra från Gud och sedan förmedla detta.

Några grundläggande saker:

En gåva är inte ett bevis på min egen förträfflighet eller förmåga

En gåva som används utan att Jesus kärlek ligger som grund bär inte god frukt

En gåva är inte till för att utöva makt eller visa på auktoritet

En gåva bygger upp -den bryter inte ner

Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.  – 1Kor:1-4 

Paulus säger att vi alla ska sträva efter gåvorna, allra helst gåvan att profetera. En profetia uppenbarar ofta mer av vem Gud är och vad Gud kallar församlingen till. Detta är något vi alla kan sträva efter och växa i. När vi förmedlar tilltal till varandra handlar detta oftast om att ge tröst och uppmuntran. Det kan även innebära att vägledning och i vissa fall att förmana.

Vi ska vara medvetna om att vi aldrig förmedlar helt korrekta uttalanden från Gud. Vi tolkar alltid. Våra erfarenheter och personligheter speglas i det vi förmedlar, mer eller mindre. Ibland hör vi fel. Därför är det viktigt att tilltalen prövas.

Jag tror på att enkelt öva sig i att förmedla tilltal, och jag tror faktiskt att det är något vi alla kan göra. Gud talar till oss på olika sätt; genom känslor, bilder och ord (det finns säkert fler sätt som jag inte kommer på just nu). Ett enkelt sätt att öva är att sätta sig ner, två till tre stycken, lyssna och sen berätta vad man upplevt att Gud har sagt. Det gäller att ha högt i tak och våga berätta vad man hört. Om man fått ett tilltal brukar det slå än en ton hos den man förmedlar det till, personen vet oftast själv om det var från Gud. När det gäller att förmedla uppmuntran och tröst är det väldigt lite som kan gå fel. När det kommer till vägledande tilltal och förmaningar bör man vara mer försiktig. Får man ett tilltal av den här typen till ett större sammanhang är det bra att dela det och pröva det med fler. Får man det till en person kan det även då vara bra att pröva det med fler och vara noga med att förmedla det i ödmjukhet och med kärlek.

Personligen brukar jag ofta påminna om att tilltalet ska prövas, och fråga personen jag delat det med om det var något den behövde höra. Jag tror även man ska vara försiktig med uttalanden som ”så säger Herren”, då det inte öppnar särskilt mycket för ett prövande.

Lika viktigt som det är att nådegåvorna får vara i funktion i församlingen är det att dessa går hand i hand med Andens frukt: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning (Gal 5:22). Dessa behöver fungera, levas ut och växa tillsammans i församlingen.

Annonser
efterföljelse · Helig Ande · lärjungaskap

Andens gåvor – en liten reflektion

I helgen var det festival här i Helsingborg. Jag fanns vid ett par tillfällen med i ett tält där vi erbjöd förbön och samtal om Jesus. Vi fick möjlighet att be för helande, dela profetiska tilltal och välsigna människor. Jag ser detta som ett ypperligt tillfälle att öva på det som jag vill ska vara en naturlig del i mitt liv. Det är viktigt att vi inte begränsar oss till specifika tillfällen utan att vi låter det bli en del av vår livsstil.

Det är viktigt att vi åter Andens gåvor vara i funktion när vi träffas som församling. Det är ett tillfälle då vi alla har något att ge. Men jag tror också att de andliga gåvorna behöver vara en naturlig del av vår vardag.

Ibland tror jag att vi förandligar utövandet av gåvorna. Med det menar jag att vi gör dem svårtillgängliga, exklusiva och beroende på situation och tillfälle. Vi kanske förväntar oss ett specifikt känslotillstånd eller en viss miljö för att få se dem i funktion.  Vi blir religiösa i hur vi beter oss; i röstens tonläge eller i våra fysiska uttryck. Ibland tenderar vi att upphöja personerna som förmedlar gåvorna – något som i sin tur kan leda till att vi begränsar gåvorna till personer eller situationer.

Jag menar inte att det inte finns tillfällen då den helige Ande kommer över en samling på ett speciellt sätt. Det gör det alldeles uppenbart. Men, den helige Ande och gåvorna han ger, tror jag är tänkta till så mycket mer än så. Och jag tror att de kan vara i funktion på ett väldigt naturligt sätt. Ett profetiskt tilltal kan delas med öppnade ögon, i vanlig samtalston på bussen. Ett helande kan få ske på gymmet efter en kort, enkel bön för en ond rygg.

Vi behöver passa oss för att gåvorna blir ett spel för gallerierna – det är nämligen så lätt att hamna där. Vi vill gärna mäta oss med varandra och bli sedda.  Gåvorna syftar alltid till att ära och upphöja Jesus.

Jag vill se mer av Andens gåvor i funktion och jag tror att vi alla ska söka mer av vad han har att ge oss. Om vi börjar leva i ständig förväntan på vad den helige Ande vill göra genom oss, vågar pröva och tro – möta problem utifrån att Jesus har lösningen – då kan vi få se spännande saker ske i vår omgivning.