filosoferat

Och, vi överlevde!

 

Fotor0722112318Idag har vi, efter mycket om och men, haft födelsedagskalas. För en snart sexåring, med fotbollstema, i cirka 30-gradig värme, mellan timmarna 11-13. Bingo! Well planned! De elva barnen hällde i sig saft. Lillebror hällde den även över sig. Jag stod på vakt mot eventuella getingar, med flugsmällarn i högsta hugg.

Två minuter innan kalaset var allt lugnt och fridfullt. Hade någon anlänt tidigare än så, hade de troligtvis vänt i dörren. Jag och min man är tidsoptimister. Oftast blir allt klart i sista minut. Så även idag. Detta är egentligen lite märkligt med tanke på min uppfostran. I mitt föräldrahem var allt alltid klart många timmar, ibland till och med dagar, i förväg. Personligen tror jag att det är mitt sätt att göra revolt. Precis som när det kommer till det här med att gå två gånger om man ska bära med sig saker. Det har jag fått lära mig är bättre. Men jag går alltid, så långt jag kan, bara en. Jag riskerar i princip hellre att något går i kras, bara jag slipper gå en gång till. Det är mitt sätt att leva lite farligt.

Förmiddagen bestod således av en treåring som skrek efter godispåsarna (som skulle delas ut i slutet av kalaset) från klockan åtta på morgonen, följt av två mycket stressade föräldrar och en förväntansfull sexåring. När klockan var halv elva hade treåringen fortfarande inga kläder och skrek över… ja, i princip allt. Till slut skulle bara de sista ballongerna hängas upp över bordet. Jag bad David om hjälp. Sa till honom att inte ställa sig på det rangliga bordet. -Jo då, sa han. -Det går bra bara jag ställer mig på det här stället. Och krasch så gick bordet sönder.
Där någonstans tappade jag rim och reson och sa (läs skrek), till barnen att gå upp på sitt rum. Jättepedagogiskt en halvtimme innan ett födelsedagskalas.
Men, mannen lagade bordet. Ballongerna hängdes upp. Barnen blev nöjda och glada och efter några minuter skrattade vi alla åt allt. Och, intet ont anande, anlände så de fina barnen i tid.
Det blev ett härligt kalas, med härliga ungar, mycket glass, saft, sol och korv. Och framför allt, en mycket nöjd snart sexåring.

Annonser
filosoferat

Hipp Hurra!

Idag firar vi världens bästa treåring. Vår Skattegatt. wpid-wp-1400656707229.jpeg Vi har firat som sig bör, med paket och skönsång, födelsedagsfrukost och födelsedagsfika, och födelsedagsförbön.

Så bestämd, envis och ihärdig. Med en förmåga att se riktigt arg och allvarlig ut. Samtidigt så lättsam och aldrig långsint. Med ögon som glittrar. Rolig är han också. Hela han. En underbaring i all sin prakt, med smak för det goda i livet.

Han har bara önskat sig en enda sak: en blå radiostyrd bil. Han upprepade därför ett flertal gånger innan han öppnade paketet: ”En blå radiostyrd bil, en blå radiostyrd bil, en blå radiostyrd bil”, mycket andaktsfullt. Och lyckan när han öppnade och upptäckte. Oslagbart.

Har dock varit något nervös över att få till den här födelsedagen. För att vara endast tre år har han nämligen väldigt bestämda kalasönskningar. Än så länge har det gått vägen.

Fina fina treåring. Det bästa önskar vi dig i livet: Guds rika välsignelse.