Jesus

Att finna sig själv i Guds famn

Att följa Jesus är inte att bära hela världens börda på axlarna. Det är att öppna ögonen och inse att han redan har burit den åt oss.

Det kan vara bra att påminna sig om. När viktigheten trillar över en. När ansvaret och allvaret kryper in under huden och lurar en att tro att de också måste innefatta krav. Krav, ansvar och allvar är inte samma sak.

Att ta sitt ansvar som efterföljare till Jesus handlar om att leva nära honom och låta honom forma vår karaktär. Allvaret innebär att se vad Jesus har gjort, dött och uppstått för vår och andras frihet, innerliga glädje, trygghet, fred och frid.

Men det är en balansgång att gå på den där vägen – frälsningens väg. Vips, så ligger man där i nåt av dikena. Kanske i det där nåden blivit billig. Eller, i det där lagiskheten råder – där kraven hopar sig som en tung börda över axlarna. Nån har sagt att enda gången man faktiskt befinner sig på vägen är när man är på väg från ett dike till det andra. Tror det ligger nåt i det.

Som ledare handlar det om att våga gå före, men inte springa iväg. Går man för fort är det fara värt att man råkar gå om Gud. Och det blir liksom aldrig särskilt bra. Då är det lätt att hamna där, i det glädjelösa kravet. I diket där piskan ligger på ryggen. Där det viktiga inte blir hur jag verkligen har det med Jesus utan hur det ser ut som att jag har det med Jesus. Och tankar om, att bara göra lite till för att sen vara med Gud, byter av varandra. 

Har man hamnat i det diket måste man försöka ta sig upp. Prioriteringen är bön och bibel. Alltid bön och bibel. Oavsett hur mycket som skulle behöva göras. Närheten till Jesus måste komma först. Vi behöver finna oss själva som barn i Guds famn – i det kravlösa tillståndet, låta oss vaggas av hans trygga ord, ta emot kärleken, friden och hans enorma omsorg om oss. Tillåta oss ta emot den innerliga glädjen och översköljande nåden. Nåt annat vore att kasta bort den finaste och dyrbaraste gåva någon någonsin gett oss.  

Och, om vi inte gör det, blir vi som torra öknar som försöker hosta upp vatten åt andra. 

Vi vet det. Jag vet det. Jag vet hur beroende jag är av närheten till Jesus, genom bönen och ordet. Och ändå… det kan vara så svårt att prioritera. Det ramlar inte på mig. Det behöver planeras in, aktivt väljas. Varje dag.

Jag påminner mig om det. Jag vill att det ska få prägla idag, i morgon, veckan och livet. Jesus och jag… och sen – allt det där andra. 

efterföljelse · Gud · Jesus · lärjungaskap · Uncategorized

Förnöjsamhetens lov

gränna, stugan 03Förnöjsamhet. Smaka på ordet. Visst ligger det härligt på tungan? Visst klingar det vackert? Synd att det inte används så ofta. Men, det ligger väl inte riktigt i tiden.

Att vara förnöjsam, vad innebär det? Wiktionary förklarar det så här: någon som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har; som inte gärna kräver mer för egen del.

Det handlar alltså om att vara tacksam för vad man har. Detta är något som min generation inte är särskilt bra på – vi jagar ständigt efter något bättre. Vi köper tidningar för att veta vilka kläder vi ska göra oss av med, så vi kan ge plats för nya. Vi renoverar oss tokiga – nya kök, nya badrum, nya möbler. Och lägger vi inte pengar på det, så lägger vi tid och energi. Vi matas ständigt med nya saker vi behöver ha eller uppleva – genom reklamer, bloggar, facebook, tidningar… det är ett ständigt inflöde och det är inte särskilt lätt att värja sig.

Jag blir extremt provocerad av ett visst resebolags reklam med Mads Mikkelsen, ni vet den där med alla dagarna: ”Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna vi minns”.

För det första – vad är det för floskler? Livet är väl alla dagar!

För det andra – resebolaget vill få oss att tro att vi är beroende av upplevelser så som solsemestrar, för att vara lyckliga. Vad skapar det i oss? Inte bara ett begär efter sol och bad och all inclusive, utan också föreställningen att vi behöver detta för att överhuvudtaget ha ett liv.

Bluff och båg är vad det är. Det är när vi lär oss leva som om vi inte äger något, som om allt vi fått är en välsignelse, som om vi endast är förvaltare av gåvor –  lyckan över det vi faktiskt har, förnöjsamheten, infinner sig. Och när vi inte styrs av våra materiella behov och begär, tror jag att det blir lättare att följa Jesus. Han kallar oss att ge upp allt – att sätta vår trygghet till honom, ekonomin inräknad. Kanske är det därför han säger att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike – den rike har så mycket mer att ge upp.

När vi vågar ta steget har Gud lovat att förse. Jesus säger att Gud som till och med klär liljorna på marken, självklart också ska klä oss. Vi behöver inte bekymra oss, det vill säga, om vi söker Guds rike först, då har han lovat att vi ska få allt det andra också.

Gud · Jesus · Uncategorized

Död, var är nu din udd?! Han har segrat!

196557_cross_1-1Vad är det de säger? Är graven tom? Har det omöjliga blivit möjligt?

Så får de se det själva, känna märkena i hans kropp; hålen från spikarna, händerna och fötterna som de såg bli genomborrade. De ser och de tror. Han har uppstått, han lever!

I dödsriket hörs ett vrål. Lejonet slår upp sina stora käftar och ryter. Det är fullbordat! Livets furste segrar över den död som aldrig skulle kunna hålla honom. Han avväpnar ondskans välden och makter – triumferar över dem på korset. Han övervinner det onda. Han övervinner döden. 

Försoning. Förlåtelse. Fred. Frid. Oförgänglighet. Glädje. Liv i överflöd och evighet. Den ende och helige Gudens närvaro möjlig för alla. Av kärlek, till kärlek, genom kärleken själv – Jesus Kristus.

Och bitarna faller på plats. Allt han sagt och gjort. ”Den som är sist ska bli först” ” Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare” ”Den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Det var ödmjukhetens väg som ledde till seger. Det var inte genom makt och position. Det var i tjänandet han vann. Han blev det ultimata exemplet på allt han själv lärt.

Nu förstår de löftesorden de så många gånger läst…

”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun. Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.” – Jesaja 53:7

Tidernas största kärlekshandling, att Gud ger hela sig själv för att rädda mänskligheten, genljuder för evigt.