Gud · Jesus · kärlek · Uncategorized

Kärlekens ursprung

20130324-115718Vi har en liten upptäckare här hemma. Han är två år, fasligt söt, nyfiken och, dessvärre, rymningsbenägen. Han tar de tillfällen han kan för att ge sig ut på nya äventyr. Han är dessutom snabb, orädd och bra på att gömma sig. Egenskaper som säkert kan komma väl till pass i framtiden, om han till exempel vill bli hemlig agent. Men, för tillfället är de mest till oro för hans föräldrar.

Häromdagen var vi på studentfest och det kan inte varit mer än högst några sekunder han var oövervakad. Plötsligt var han borta. Vi hittade honom relativt fort, ensam på framsidan av huset. Ingen skada skedd. Men den minuten han var borta – det kändes som att hjärtat stannade samtidigt som tusen fasliga tankar rusade genom huvudet.

I föräldraskapet ligger starka, obeskrivligt djupa känslor. I det kan vi ana en del av Gud – han som kallar sig vår pappa. Hans kärlek till mänskligheten är så oerhört gränslös att han går i döden för oss. Han är vårt ursprung. Han har skapat oss till att vara lika honom. I de osjälviska, uppoffrande känslor, tankar och handlingar som hör till ett sunt föräldraskap ligger något gudomligt. Kärleken har sitt ursprung i honom som skapat kärleken – den eviga kärlekens källa.

Tänk då, så mycket starkare, så  mycket mer utgivande och ren den ursprungliga kärleken är. Tänk hur högt Gud älskar sin skapelse. Tänk hur han lider över den som gått vilse. Tänk hur han gläds över den som upptäcker hans vidöppna famn.

Jesus beskriver detta i en rad liknelser.

Vi kan läsa om den återfunnen sonen – som sviker sin pappa totalt, återvänder hem i hopp om att kanske ändå få arbeta hos honom. Så möts han av en pappa som längtat och väntat, som förlåter och välsignar, som springer och tar emot med öppna armar.

Vi kan läsa om fåret som sprungit bort – om hur den gode herden lämnar alla de andra fåren för att leta reda på det vilsna. När han finner det bär han det hem på sina axlar.

Guds kärlek är faders – och moderskärlekens ursprung. Han älskar oss obegränsat, och längtar efter att ta oss upp i sin famn.

efterföljelse · Uncategorized

Guds kärlek känner inga gränser

imagesEtt visst, omtalat, partis siffror går upp.

Och gång på gång slås jag av hur det för många kristna tycks vara en hjärtefråga att bevara ”kristna traditioner”. Det verkar vara så viktigt att vi fortsätter hålla skolavslutningar i kyrkobyggnader, att högtider får plats och utrymme i det offentliga rummet. Rätt eller fel? Jag tänker inte lägga diskussionen på det planet.

Men, när det blir viktigare än att visa den faderlöse kärlek och omsorg, än att ta emot främlingen, när nåd och barmhärtighet ställs i skymundan för traditionens rätt, när frågan om byggnader och religiösa handlingar får större utrymme än frågan om Jesus kärlek till alla folkslag, då är något brutalt fel.

Så många gånger i historien har felaktiga, till och med fruktansvärda, saker gjorts i kristendomens namn, saker som går direkt emot det budskap vi är satta att förkunna. Budskapet om fred och frihet, upprättelse, förlåtelse och barmhärtighet. Älska era fiender, be för dem som förföljer er. Vi kan inte göra avkall på kärnan, Jesus budskap, för att hålla fast vid något vi själva skapat och format.  Då silar vi mygg och sväljer kameler. Allvarligt talat – nog nu!

Vad värderar vi högst? Vad är viktigast? Tror vi att det viktigaste för Sverige är att vi håller traditioner vid liv? Då har vi inte förstått den enorma sprängkraften i Guds rike. De flesta idag skulle höja på ögonbrynen åt en utlandsmission som försöker försvenska landets invånare, som om kristendomen var västerländsk. Sådant sysslar vi inte längre med. Ska vi då verkligen göra det på hemmaplan?

Vi firade nyligen pingstdagen. Dagen då Gud sände den Helige Anden. Dagen då budskapet om Jesus, på ett mirakulöst sätt, förkunnades på en mängd olika språk. Så att människor från olika delar av världen förstod, förvandlades och tog emot Jesus. Och Gud upprättar. Han enar. För Guds kärlek känner inga gränser, för den finns inga barriärer. Inga barriärer. Ska vi då sätta upp dem?

Jag vill inte med det här inlägget ifrågasätta traditioner. Jag vill ifrågasätta om de är viktigare för oss än evangeliet, nåden, förlåtelsen, barmhärtigheten och Jesus kärlek.

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.  Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.  Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?  Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?  Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.  Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.  Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. – Matt 25:31-46