Helig Ande · Uncategorized

Som en våldsam storm

hämtaVänta, hade han sagt. Vänta så ska jag sända den helige Anden.

Så de väntade. De påminde varandra om profetiorna. De bad, de väntade, tillsammans. Så kom pingstdagen, då de kom ihåg att Gud hade gett dem budorden. Och när de var tillsammans hände något. En helig närvaro. Hjärtan som sattes i brand. Förvandling. Något nytt. En eld som tog fyr så påtagligt att det bokstavligt talat syntes över dem var och en – tungor av eld.

Samma helighet som fyllde det allra heligaste. Samma helighet som utmärkte förbundsarken. Samma helighet som Jesus hade spridit med sin blotta närvaro – nu, inom dem. Stormande, omvälvande, kraftigt omtumlande.

Ny frimodighet. Iklädda helig kraft, helig Ande. En hjälpare, tillgänglig för alla, på alla platser, hela tiden, konstant levande och närvarande i hjärtat. Helig Ande som gör folket heligt, som föder heliga handlingar. Arvet. Sigillet. Utmärkelsen. Som vittnar om löftet som trätt i kraft. Som vittnar om det vi inte ser, men hoppas.

Lagen – inte skriven på sten – skriven i deras hjärtan.

filosoferat

En Jesusstrategi?

Är det inte märkligt hur Jesus gjorde. Han hade tre år i tjänst innan han dog. Han kunde ha använt tiden till att bygga ett välfungerande system; med sig själv i toppen, de tolv under och sen resten av lärjungarna. Han kunde lagt tiden på att organisera en bra missionsorganisation med tydliga rollfördelningar och uppgifter. Han kunde börjat med att bygga församling innan han gick ut och proklamerade Guds rike, så att lärjungarna hade haft en bra bas. Han kunde valt lite proffsigare lärjungar.

Och, det här med att vänta till han var trettio… visst det hade väl sina kulturella fördelar och så, men, han hade kunnat åstadkomma mer om han hade börjat några år tidigare.

Men nej. Han valde tolv enkla killar. Han undervisade om Guds rike, gjorde under och tecken och helade folk lite varstans. Han talade och använde liknelser som många inte förstod, eller ens skulle förstå. Sen stack han. Efter tre år. Och bara utgick ifrån att lärjungarna, skulle klara sig med den Helige Andes hjälp.

Vilken märklig strategi!

efterföljelse · Helig Ande · Uncategorized

Ledd av Anden

vinden stor

Man kan inget annat än förundras när man läser Apostlagärningarna. Jag tänker till exempel på Petrus som först träffar en lam man och säger till honom att ta sin bädd och gå. Sen går han vidare och befaller en död kvinna att stå upp. Vilken frimodighet! Han verkar inte ens ha tvekat. (Det hade ju varit fullt förståeligt annars.) Och i båda fallen gör Jesus under. Varken förlamning eller död är för stort för honom.

Det är svårt att tro att detta är samme Petrus som vi läser om i evangelierna, som lovar högt men håller lågt. Han som i ena stunden bedyrar att han aldrig ska överge Jesus men som i nästa förnekar att han ens känt honom. Det är svårt att tro att det är samme man som efter Jesus död håller sig gömd och inlåst i rädsla för vad som skulle kunna hända honom. Något har uppenbarligen hänt. Han har blivit uppfylld av den Helige Ande, han har fått känna kraften och förvandlingen.

I apostlagärningarna kan vi också läsa om Filippus. Om hur han fick ett tilltal att gå ut mitt under de hetaste timmarna på dagen, handlade på det, och fick berätta om Jesus för den Etiopiska hovmannen. På samma sätt tror jag att Jesus vill leda oss. Tänk att ännu mer få leva i det ständiga lyssnandet. Att höra Guds röst på ett naturligt sätt i vardagen. Jag tror att han vill tala till oss i vardagen och att ett pågående samtal kan få leva i oss. Kanske är det vad som menas med att be oavbrutet? Tänk att få höra vad Jesus vill tala in i andra människors liv på ett naturligt sätt och att låta Anden leda dit Anden vill, så att Jesus får äran och människor får möta hans stora kärlek.

Så oerhört spännande.

Jag är övertygad om att samma saker som vi kan läsa om i Apostlagärningarna är fullt möjliga idag. Jag längtar efter ett liv med övernaturliga inslag på vardaglig basis. Om jag möter någon som har problem, vill jag erbjuda förbön och hjälp. Om jag möter någon som är sjuk, vill jag be om ett helande. Jag vill vara fylld av frimodighet, barmhärtighet och kärlek. Jag vill se Guds rike breda ut sig i min omgivning. Och om till och med Petrus, med alla sina brister, kunde vara ett verktyg för Guds kraft då vågar jag tro att det finns hopp även för mig. Kanske handlar det mest om att inse vad Jesus redan gjort, och gett – sin Ande, och börja gå?