kvinnor som leder · ledarskap

Utmana destruktiva strukturer!

Det här är del 6 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

Jag trodde den här bloggserien skulle bli lätt att skriva. Jag vet ju liksom var jag och Rickard står i de här frågorna, och jag är ganska övertygad om att många står med oss.

Och ändå. Det har varit tungt. Det har tagit på krafterna. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske för att jag har insett att det fortfarande finns vissa som tänker att kvinnans tjänst måste begränsas. Jag respekterar det. Vi kan se olika på detta och ändå vara syskon i Jesus. Jag önskar att min attityd ska vara ödmjuk, men… samtidigt… skarp. Jag är nämligen övertygad om att det här är rätt väg att gå.

Anledningen till att vi ville göra bloggserien var inte för att omvända dem med annan åsikt utan för att uppmuntra dem som tror på kvinnors frihet att leda men funderar över de bibliska texterna. Jag hoppas att serien har fyllt sitt syfte!

Under de här veckorna har jag också funderat över vad som är manligt och kvinnligt. Jag kommer INTE försöka reda ut det här. Jag kan bara konstatera att vi skapats olika och att det är något bra. VI ska få möjlighet att leva ut dessa olikheter utan att försöka bli som någon annan. Vad, i det manliga och kvinnliga, som är biologi och vad som är sociala konstruktioner lämnar jag därhän.

Vad menar vi då med destruktiva strukturer? Jo, det vi kan konstatera är att hela samhället, inklusive våra församlingar är präglade av ett patriarkalt styre. Med andra ord, det är männen som har stått i centrum och varit tongivande under en hel massa hundratals år. Något som naturligtvis har påverkat hur vi gör saker. Tyvärr har kyrkan, historiskt sett, låtit sig påverkas alldeles för mycket av världen istället för att våga leva ut det jämlika underordnande hon var kallad till från start.

Vi behöver erkänna och se detta. Sättet vi har utformat ledarskap på är till mångt och mycket präglat av män. Även om vi tänker att kvinnor idag är en naturlig del av ledarskap, sitter vissa mönster i ryggmärgen; bland annat mönster som präglar våra förväntningar på hur en ledare ska se ut och uppträda.

Varför finns det fortfarande fler män än kvinnor i ledarskap? Jag tror definitivt inte att det beror på att kvinnor i mindre grad har gåvan att leda. Jag tror det beror på att kvinnor har fler hinder att ta sig över än män, just på grund av de där strukturerna. De kanske idag är osynliga, men de är tyvärr inte helt borta, hur mycket vi än önskar att de var det.

Är du man? Tänk in dig i den situation män med yrken, som under många år dominerats av kvinnor, har. Hur är det till exempel att som man jobba i en förskola där i stort sett alla kollegorna är kvinnor och där hela verksamheten är uppbyggd kring kvinnligt präglade strukturer? Det är nog inte helt lätt.

Jag vet att jämförelsen haltar. Att vara ledare i Guds rike är inte detsamma som att ha ett yrke, och en församling är inte en verksamhet. Men jag hoppas ni förstår poängen.

Nu är det inte så att vi ska byta ut de manliga strukturerna i våra församlingar mot kvinnliga, dock behöver vi komplettera upp. Jag tror inte det görs i en handvändning. Och jag tror att det behöver ske på ett sätt som går i linje med den attityd Jesus talar om; att vi ödmjukar oss för varandra. I detta har ni män en stor uppgift. Varför? Jo, för att ingen ska behöva strida sig fram i sin kallelse. Så går det inte till i Guds rike. I Guds rike lyfter vi varandra. Vi ser varandra, uppmuntrar varandra och sänder ut varandra. Vi hjälper varandra att vara i funktion för Guds rikes skull, inte för vår egen. Vi ser till det stora uppdraget – Guds mission för världen – inte bara till vårt eget sammanhang eller till vår egen längtan att stå i centrum. På det sättet utmanar vi de destruktiva strukturerna.

Jag är också medveten om att det finns de ledarskap och församlingar som kommit väldigt långt i det här och där kvinnorna kanske inte alls känner igen sig i det jag skriver. Det är i så fall hur bra som helst! Men, i nuläget är männen fortfarande i majoritet när det gäller ledarskap. Därför behöver ni se, lyfta, lyssna på, och låta er påverkas av kvinnor. Ni behöver också se, och erkänna, de strukturer som finns och fundera på hur man kan göra något åt dem.

Jag är övertygad om att vi har kommit en god bit på vägen i det här, och jag hoppas att vi kan fortsätta uppmuntra, se och bekräfta varandra i våra kallelser, så att Guds rike kan utbredas utan några begränsningar, och Jesus få all den ära han är värd att få.  Det är det alltihop handlar om.

efterföljelse · församlingsliv · kvinnor som leder · ledarskap

Men, är det så viktigt då?

imagesJag har skrivit ett par blogginlägg om att vara kvinna och ledare i en församling. Bland annat här, här och här. Framför allt har jag delat min egen brottning kring detta, och så har jag hunnit snudda lite vid varför jag tror det är bibliskt. Troligtvis kommer det fler blogginlägg om bådadera.

Är det relevant då? Är det verkligen en så stor och viktig fråga? De frågorna fick jag av en vän när vi samtalade lite om ämnet.

Vi är olika, vi har olika åsikter, olika sätt att tolka texten. Men, om vi håller Guds ord för viktigt, sant och riktigt, då måste vi våga handskas med alla texter, även de svåra, även de som talar om att kvinnor ska underordna sig, tiga i församlingen och så vidare. Vi behöver försöka förstå vad de innebär för församlingslivet och familjelivet. Därför är ämnet viktigt och relevant

Jag har landat i hur jag tänker. Jag vill respektera dem som tycker och tänker annorlunda så länge de gör det utifrån en övertygelse och trohet till Guds ord. Vi delar i så fall samma utgångsläge även om vi kommer fram till olika saker. Samma sak gäller synen på t.ex. dopet, nattvarden och gudstjänsten.

Den stora anledningen till att jag bloggar om detta är att jag tänker att det kanske finns fler än jag som går med funderingarna och frågorna. Som vill ta sig an texterna, försöka förstå, fördjupa sig och vara trogna. Som finner sig själva i en brottningskamp över att vara lydiga ordet och samtidigt  leva ut sin kallelse. Som vill våga. Som vill ha kött på benen. Som inte vill stånga sig fram för sin sak utan gå den väg Jesus har kallat alla att gå – i tjänandet, i det gemensamma underordnandet. Med skärpa och klarsynthet, utan att gömma sig. Inte i strävan efter att själva få synas mer utan för att Jesus ska bli större, för att han fullt ut ska få vara i fokus i och genom dem.