Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jag tillåter inte att en kvinna undervisar!

Det här är del 4 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

När vi kommer till breven och ”problemtexterna” gällande kvinnans tjänst, är det viktigt att vi har resten av Nya Testamentet i bakhuvudet. Rickard skrev, i förra blogginlägget i den här serien, om olika kvinnor i tjänst i NT.  Detta behöver prägla hur vi läser texterna. Vi behöver också  ha med oss en förståelse för den radikalitet Jesus visar när det gäller kvinnor. Han vänder totalt upp och ner på hela ordningen och ger kvinnor en bekräftelse, som för den tiden, var enormt ovanlig och utmanande.  Det hade varit väldigt märkligt av Jesus att först ge lärjungarna ett så tydligt exempel, för att sedan när församlingen hade bildats, uppmana dem att ”ordna upp” det hela utifrån en mer patriarkalt rådande struktur.

I 1 Tim 2:11-15 kan vi läsa:

”En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.  Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.”

Betyder detta att en kvinna aldrig får undervisa? I så fall säger Paulus emot sig själv. I Kol 3:16 skriver Paulus till hela församlingen att de ska undervisa varandra. I Apg kan vi läsa om Priskilla som tillsammans med sin man Akvila tog sig an Apollos och grundligt förklarade Guds väg för honom.  Så det verkar inte vara det Paulus menar.

Men vad menar han då?

Vi börjar med hur läget kan ha sett ut i församlingen i Efesus. Det är troligt att det fanns problem med kvinnor som klädde sig sexuellt utmanande (något de grekiska orden visar på), det skulle till och med kunna handla om före detta tempelprostituerade som omvänt sig.

Kvinnorna var, på grund av den rådande kulturen, mindre bildade än männen. Så vill Paulus dock inte att det ska förbli. Därför uppmanar han dem att lära sig mer och ta emot undervisning. Något väldigt radikalt i sig!

Det verkar även som att det hade förekommit villoläror i församlingen. Något som hade bidragit till att kvinnorna nu gick runt och skvallrade och talade om saker de inte borde tala om (2 Tim 3:6, 1 Tim 5:13). Inte undra på att Paulus inte ville att de skulle undervisa! De hade inte mognat tillräckligt mycket i sin tro för att kunna göra det.

Intressant är också att det som i den här texten översätts med ”gör sig till herre” (över mannen) kommer från ett ord som egentligen betyder något mycket mer brutalt. Det kan ha betydelsen ”att mörda” eller att ”sexuellt dominera”. Om man läser texten med den översättningen blir det Paulus skriver inte särskilt märkligt…

Men så, till den sista frågan, varför nämner då Paulus skapelseordningen? Här blir det väl ändå tydligt vad han tycker?!

Det vanligaste när Paulus refererar till syndafallet är att han hänvisar till Adams fall. I det här fallet talar han istället om Eva. Varför?

Per Axel Sverker skriver så här:

”Adam formades först. Enligt vår tolkning innebär det att Adam hade formats i sin kunskap genom samtalen med Gud under
tiden före Evas skapelse! Kvinnan hade alltså mindre med kunskap. Evas fall berodde därför på att hon förleddes av ormen på grund av sin bristande kunskap. Och Paulus använder nu detta som ett exempel för förhållandena i Efesus. Eva är ett tydligt exempel på
hur allvarliga konsekvenserna blir när en vilseledd kvinna överför sina åsikter till en annan person. Paulus ville förhindra att något liknande skulle ske i efesierförsamlingen. Anledningen till Paulus ord ligger alltså inte i någon negativ kvinnosyn. Men ibland måste han lugna ner frihetsprocessen i församlingarna. De kristna kvinnorna måste lära sig frihetens sanna natur för att inte hamna i nytt slaveri – i villoläror och i felaktiga uttryck för sexualiteten. Felet ligger alltså inte i att kvinnorna vill undervisa. Men liksom Eva har de lyssnat till villolärare och behöver få undervisning. Därefter finns möjligheten att få undervisa”

Han fortsätter:

”Kvinnan ska bli frälst genom moderskap-et. Det handlar inte om kvinnornas egna moderskap utan det är en hänvisning till det bestämda moderskap som gäller Maria. Substantivet har nämligen bestämd artikel. Evas syndafall ställs mot Marias lydnad. Det är genom den lydiga och ödmjuka Maria som frälsning kommit till människorna. Här bekräftas alltså kvinnans positiva roll i frälsningshistorien, som en balans gentemot syndafallsberättelsen.”

Förutom dessa tolkningar finns det de som menar att Paulus i det här stycket går till rätta med EN kvinna som spridit villoläror och att han uppmanar henne att istället bli hemma och ägna sig åt familjen. Hon ska helt enkelt blir frälst om hon slutar sprida villoläror och istället föder barn (att fortsätta sprida villoläror leder nämligen totalt fel).

Personligen tycker jag att den här typen av tolkningar ”makes sense” . Det är ett sätt att se texten som också stämmer överens med resten av NT.

(I stort sett allt i det här blogginlägget är hämtat från Per Axel Sverkers undervisning. Vill man ha mer och utförligare utläggningar rekommenderar jag, varmt,  www.sverkersteologi.se)

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

LEDARE SOM ÄR KVINNOR I NT

Det här är del 3 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

För att förstå vad Jesus, den nytestamentliga församlingen och de nytestamentliga författarna har för inställning till kvinnor som ledare så är det en god hjälp att titta på konkreta exempel. Här kommer ett gäng.

Maria från Magdala, Johanna och Susanna – Tre kvinnor som följde Jesus och nämns flera gånger i evangelierna. Vid ett tillfälle står det att Jesus var tillsammans med de tolv lärjungarna – och dessa tre kvinnor. Varför det bara fanns män bland de tolv var förmodligen för att de reste, levde, övernattade och umgicks extremt tätt med varandra under tre års tid och att det hade varit väldigt svårt att göra det med en blandad grupp i det samhället. (Luk 8:1-3)

Maria från Magdala – Hon fick ett livsförvandlande möte med Jesus när han befriade henne från sju onda andar. Hon blev en av Jesus efterföljare och reste ibland tillsammans med honom. Hon satt precis som de andra lärjungarna vid Jesus fötter och tog emot hans undervisning Hon var närvarande vid de två viktigaste händelserna i Jesus liv; korsfästelsen och uppståndelsen. Hon nämns minst tolv gånger i de fyra evangelierna vilket är mer än de flesta av de manliga lärjungarna. Jesus valde att vid sin uppståndelse låta Maria vara den första som han visade sig för. Han sände henne också att vara det första vittnet om uppståndelsen för de andra lärjungarna. Detta tvärtemot det rådande systemet i samhället där kvinnor inte ansågs vara trovärdiga som vittnen. (Joh 20:11-18)

Fillippus fyra ogifta döttrar – Fyra kvinnor med profetisk gåva. Vi vet inte om de ansågs vara profeter eller inte. Det vi vet är att det redan i GT fanns både manliga och kvinnliga profeter och att Andens utgjutande på pingstdagen definitivt inte inskränkte smörjelsen och gåvorna utan däremot gjorde den tillgänglig för alla troende. Det är därför en självklarhet att profeter kan vara både män och kvinnor. (Apg 21:8-9)

Febe – medarbetare till Paulus som tjänade församlingen i Kenkrea. Vi vet inte vilken tjänst/gåva hon hade men att hon nu reste till Rom med Paulus rekommendationer kan mycket väl antyda att hon var en resande tjänstegåva. (Rom 16:1)

Maria – arbetare i församlingen i Rom. Hon var en församlingsarbetare och ledare som hade gjort stor skillnad för församlingen i Rom.  (Rom 16:6)

Junia – enligt Paulus var hon en högt ansedd apostel. I århundraden har den kvinnliga aposteln Junia vållat huvudbry för den manliga kyrkliga hierarkin. Många har lönlöst försökt att hävda att Junia egentligen var en man men det finns inga bevis för något annat än att hon faktiskt var en kvinna. (Rom 16:7)

Tryfena och Tryfosa – två kvinnor som Paulus kände vid namn och som arbetade i Herren i församlingen Rom. Med andra ord någon form av ledare. Deras namn gör det troligt att de antingen var slavar eller före detta slavar. (Rom 16:12)

Troligen var de kvinnor och män som nämns i hälsningarna i Romarbrevet 16, med något undantag, församlingsledare i de olika husförsamlingar som församlingen i Rom bestod av.

Priska/Priscilla – tillsammans med sin man Akvila medarbetare till Paulus. Ibland skriver Paulus hennes namn före Akvilas namn och ibland är det Akvilas namn som nämns först. Ordningen dem emellan verkar inte vara något som Paulus bryr sig om. Priska och hennes man reste och flyttade flera gånger. I både Efesos, Korint och Rom samlades en församling i hennes hus. Troligen fungerade hon och hennes man som ädlste/församlingsledare. Hon och hennes man träffade Apollos tidigt i hans tjänst och undervisade honom grundligt. Han omtalas senare som en apostel. (Apg 18:2-3, 18, 26, Rom 16:3-4, 1 Kor 16:19, 2 Tim 4:19)

Evodia och Syntyke – vänner, ledare och medarbetare till Paulus i evangeliets tjänst i församlingen i Filippi. (Fil 4:2-3)

Jag tror att dessa exempel talar för sig själv.