Jesus

Om jämställdhet i ledarskap, och om att vara ”världsligt influerad”

bild bloggFör ett litet tag sen gjorde jag och min svåger Rickard, en bloggserie om ledare som är kvinnor  i NT. Naturligtvis finns det olika sätt att se på detta. Vårt mål var att visa varför vi tror att det, utifrån en biblisk grund, är fullt möjligt för kvinnor att leda i församlingen.

Ett motargument, som jag har märkt ofta uppkommer, är att den typ av tolkning som vi representerar, skulle vara att tolka texterna utifrån tidsandan. Jag skulle bara kort vilja bemöta det argumentet.

För det första, har det i så fall inte varit utifrån tidsandan, man tolkat texterna förut? Mannen har genom tiderna, i de allra flesta samhällen, varit överlägsen kvinnan. Inte bara i de delar av världen som influerats av kristendom, utan även i de delar där andra kulturer och religioner har varit, eller är, norm. Man kan alltså inte säga att detta är en ordning som kom i och med kristendomen eller att kristendomen i detta har varit en stark motbild gentemot de rådande strukturerna. Varför är det så att man, genom att lyfta upp ett annat sätt att se på texterna plötsligt blir anklagad för att  låta sig influeras för mycket av ”världen”? Är det inte i så fall snarare så  att man tidigare influerats mer av ”världen” i sitt sätt att tänka manliga och kvinnliga ordningar i ledarskap i församlingen, än vad som presenteras nu?

För det andra, även om det finns strömningar som står för jämställdhet och kvinnans rätt, i samhället idag, betyder inte det att samhället, och det vi faktiskt mest är präglade av, står för dessa värden. Tvärt om. Bland annat kan vi se att kvinnor ofta framställs som underställda män i många av de reklamfilmer och reklamkampanjer som vi ständigt matas med.

(Jag funderade ett tag på att visa en film där det blir väldigt tydligt att samhället utvecklas åt ett håll där kvinnan framställs som väldigt underlägsen mannen. Filmen är ett skolarbete där eleverna vänder på könsrollerna i reklamfilmer. Men jag väljer att inte visa den. Bilderna är oerhört sexistiska och även våldsamma och jag vill därför inte länka till den här på bloggen. Men, vill du bilda dig en egen uppfattning om vad reklamerna säger om män och kvinnor, och vad vi ständigt matas med när det kommer till detta, räcker det att du lägger lite extra märke till reklamskyltar på stan och reklamfilmer på tv.)

En annan sak som vittnar om att dessa värden inte slagit igenom i samhällsstrukturen är lönerna, som fortfarande i hög grad, inte är lika för män och kvinnor.

Jag har inga siffror som stödjer det här påståendet, men jag tror det är riktigt att säga, att män, i högre grad utsätter kvinnor för våld, än tvärt om (även om det inte är ett område man önskar jämställdhet i utan att det eliminerades totalt).

Så att säga att den jämställda bild av kvinnor och män i ledarskap är så väldigt influerad av tidsandan tycker jag inte är riktigt korrekt.

Jag önskar, verkligen, att församlingen vågar gå mot samhällsströmmen och visa på en sund jämställdhet (som dock inte betyder att vi suddar ut manligt och kvinnligt), och en sund attityd kring manliga och kvinnliga roller. Jag tror verkligen vi har en uppgift att stå för något radikalt annorlunda på det här området.

 

 

kvinnor som leder · ledarskap

Utmana destruktiva strukturer!

Det här är del 6 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

Jag trodde den här bloggserien skulle bli lätt att skriva. Jag vet ju liksom var jag och Rickard står i de här frågorna, och jag är ganska övertygad om att många står med oss.

Och ändå. Det har varit tungt. Det har tagit på krafterna. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske för att jag har insett att det fortfarande finns vissa som tänker att kvinnans tjänst måste begränsas. Jag respekterar det. Vi kan se olika på detta och ändå vara syskon i Jesus. Jag önskar att min attityd ska vara ödmjuk, men… samtidigt… skarp. Jag är nämligen övertygad om att det här är rätt väg att gå.

Anledningen till att vi ville göra bloggserien var inte för att omvända dem med annan åsikt utan för att uppmuntra dem som tror på kvinnors frihet att leda men funderar över de bibliska texterna. Jag hoppas att serien har fyllt sitt syfte!

Under de här veckorna har jag också funderat över vad som är manligt och kvinnligt. Jag kommer INTE försöka reda ut det här. Jag kan bara konstatera att vi skapats olika och att det är något bra. VI ska få möjlighet att leva ut dessa olikheter utan att försöka bli som någon annan. Vad, i det manliga och kvinnliga, som är biologi och vad som är sociala konstruktioner lämnar jag därhän.

Vad menar vi då med destruktiva strukturer? Jo, det vi kan konstatera är att hela samhället, inklusive våra församlingar är präglade av ett patriarkalt styre. Med andra ord, det är männen som har stått i centrum och varit tongivande under en hel massa hundratals år. Något som naturligtvis har påverkat hur vi gör saker. Tyvärr har kyrkan, historiskt sett, låtit sig påverkas alldeles för mycket av världen istället för att våga leva ut det jämlika underordnande hon var kallad till från start.

Vi behöver erkänna och se detta. Sättet vi har utformat ledarskap på är till mångt och mycket präglat av män. Även om vi tänker att kvinnor idag är en naturlig del av ledarskap, sitter vissa mönster i ryggmärgen; bland annat mönster som präglar våra förväntningar på hur en ledare ska se ut och uppträda.

Varför finns det fortfarande fler män än kvinnor i ledarskap? Jag tror definitivt inte att det beror på att kvinnor i mindre grad har gåvan att leda. Jag tror det beror på att kvinnor har fler hinder att ta sig över än män, just på grund av de där strukturerna. De kanske idag är osynliga, men de är tyvärr inte helt borta, hur mycket vi än önskar att de var det.

Är du man? Tänk in dig i den situation män med yrken, som under många år dominerats av kvinnor, har. Hur är det till exempel att som man jobba i en förskola där i stort sett alla kollegorna är kvinnor och där hela verksamheten är uppbyggd kring kvinnligt präglade strukturer? Det är nog inte helt lätt.

Jag vet att jämförelsen haltar. Att vara ledare i Guds rike är inte detsamma som att ha ett yrke, och en församling är inte en verksamhet. Men jag hoppas ni förstår poängen.

Nu är det inte så att vi ska byta ut de manliga strukturerna i våra församlingar mot kvinnliga, dock behöver vi komplettera upp. Jag tror inte det görs i en handvändning. Och jag tror att det behöver ske på ett sätt som går i linje med den attityd Jesus talar om; att vi ödmjukar oss för varandra. I detta har ni män en stor uppgift. Varför? Jo, för att ingen ska behöva strida sig fram i sin kallelse. Så går det inte till i Guds rike. I Guds rike lyfter vi varandra. Vi ser varandra, uppmuntrar varandra och sänder ut varandra. Vi hjälper varandra att vara i funktion för Guds rikes skull, inte för vår egen. Vi ser till det stora uppdraget – Guds mission för världen – inte bara till vårt eget sammanhang eller till vår egen längtan att stå i centrum. På det sättet utmanar vi de destruktiva strukturerna.

Jag är också medveten om att det finns de ledarskap och församlingar som kommit väldigt långt i det här och där kvinnorna kanske inte alls känner igen sig i det jag skriver. Det är i så fall hur bra som helst! Men, i nuläget är männen fortfarande i majoritet när det gäller ledarskap. Därför behöver ni se, lyfta, lyssna på, och låta er påverkas av kvinnor. Ni behöver också se, och erkänna, de strukturer som finns och fundera på hur man kan göra något åt dem.

Jag är övertygad om att vi har kommit en god bit på vägen i det här, och jag hoppas att vi kan fortsätta uppmuntra, se och bekräfta varandra i våra kallelser, så att Guds rike kan utbredas utan några begränsningar, och Jesus få all den ära han är värd att få.  Det är det alltihop handlar om.

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen

Det här är del 5 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Ett bibelord som i århundraden har använts för att begränsa kvinnors möjlighet att leda och tala i församlingar är 1 Kor 14:33b-37.

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Vid första anblick verkar det vara kristallklart att Paulus förbjuder kvinnor från att tala i församlingen. Kruxet för kvinnomotståndare är att en sådan tolkning har flera stora problem. Här kommer några som är ganska uppenbara:

  1. Om man tolkar de här verserna som ett direkt, auktoritativt uttalande från Paulus får det ganska extrema konsekvenser. Det skulle innebära att kvinnor måste vara helt tysta under en församlings sammankomst och inte ens får ställa en fråga. Jag har inte hört talas om någon församling som tillämpar texten ordagrant på det sättet.
  2. Om detta skulle vara en allmän regel att kvinnor inte får tala eller ens ställa frågor i församlingen så skulle det motsäga Paulus själv, Jesus, resten av NT, och hela Bibeln för den delen. Bara något tidigare i brevet (kapitel 11) talar Paulus exempelvis om kvinnor som profeterar. Det är svårt att göra det med munnen stängd! Jesus sänder Maria från Magdala att vittna om hans uppståndelse för de andra lärjungarna. Skulle han verkligen uppmana en kvinna att synda som det första han gör efter uppståndelsen? Paulus uppmanar på andra ställen de troende att undervisa varandra (Kol 3:16). Återigen svårt att göra med munnen stängd. Om allt detta kan du läsa mer i tidigare inlägg i den här serien.
  3. Som stöd för att kvinnor ska tiga och underordna sig anges lagen – ”som lagen säger”. Problemet är bara att det inte finns någon lag, någonstans i GT, som säger att kvinnor ska tiga eller underordna sig. Tvärtom säger Ps 68:12: ”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet.”

Det finns många olika åsikter på hur man ska tolka den här texten. En vanlig tolkning är att de här verserna inte fanns med i första korintierbrevet från början utan är tillagda i efterhand. Man menar då att de är ologiskt inklämda i ett avsnitt då Paulus talar om helt andra saker, nämligen Andens gåvor. Personligen har jag lite svårt för den tolkningen. Min grundhållning är att Gud har vakat över sitt Ord och att allt som finns med i Bibeln är tillförlitligt. Jag tror det är omöjligt att helt säkert säga hur man ska tolka den här texten. Det enda vi kan vara säkra på är att den inte betyder att Paulus anser att kvinnor ska tiga. Det skulle motsäga hela Bibeln.

Det finns en förklaring som jag tycker är rimlig.

I texten står det att lagen säger att kvinnorna ska tiga i de heligas församlingar. Även om vi inte kan hitta detta någonstans i Moseböckerna eller GT så kan vi faktiskt hitta det i Talmud som är en skriftsamling som för judarna fungerade som tillägg till de heliga skrifterna. Talmud förbjuder kvinnor att tala när det finns män närvarande eftersom en kvinnas röst är ”sexuellt provocerande”. Talmud säger också ”Det är en skam för en kvinna att låta sin röst höras bland män”.  När Jesus nämnde Talmud använde han begreppet ”de äldstes stadgar”, ”era stadgar” eller ”människors stadgar”. Det är tydligt att Jesus inte anser att Talmud är Guds ord utan att Talmud snarare hindrar människor från att lyda Gud. (Matt 15:3, 6, Mark 7:8, 9, 13)

Genom hela 1 Kor svarar Paulus på olika frågor som församlingen har skickat till honom i ett brev. Vid flera tillfällen nämner Paulus deras frågor. ”I fråga om det ni skrev svarar jag” (7:1), ”I fråga om kvinnor som lever ogifta…” (7:25), ”I fråga om kött från avgudaoffer…” (8:1). Han ställer också frågor för att ta upp olika ämnen från deras brev. ”Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?” (9:1) Han verkar också citera korintierna ”Allt är tillåtet för mig” för att sedan komma med ett eget uttalande för att väga upp deras – ”men allt är inte nyttigt”.  Därefter repeterar han deras uttalande ”Allt är tillåtet för mig” och skriver ”men jag skall inte låta något ta makten över mig”.

Det är mycket möjligt att det fanns en judisk-kristen manlig grupp i, eller i koppling till, församlingen som var motståndare till att kvinnor skulle få tala, undervisa eller leda i församlingen och som hämtade inspiration från Talmud. Troligen är då vers 33b-35 deras uttalande som Paulus citerar:

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.”

I vers 36-37 kommer Paulus kraftfulla svar till dessa män:

”Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Paulus frågor är helt obegripliga om de ställs till kvinnor som talar eller ställer frågor i församlingen. Däremot blir de fullt begripliga om de ställs till män som förvränger Guds Ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Paulus försöker inte tysta kvinnorna i församlingen. Tvärtom! Han tillrättavisar mansgrisarna!

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jesus syn på ledarskap

Det här är del 2 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria Cruz

I Galaterbrevet skriver Paulus: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus. (Gal 3:28)

Jesus river ner alla murar som någonsin byggts upp mellan människor. Det finns inte någon som är högre eller lägre. I honom har vi fått en ny identitet. Vi är alla kallade att leva ut det Jesus har lagt ner i oss – gåvor och tjänster – oavsett kön, ålder eller etnicitet. Vi definieras utifrån Jesus, vem han är och vad han har gjort.

När vi nu ska tala om kvinnor som leder känns det viktigt att börja i rätt ände, nämligen med frågan: vad är Jesus syn på ledarskap? 

Jesus syn på ledarskap skiljer sig radikalt från världens; den handlar i grund och botten om tjänande.

När Jesus tvättar lärjungarnas fötter, ger han dem en mönsterbild; i Guds rike handlar ledarskap inte om vem som står högst i rang, vem som är bäst på att styra och ge direktiv eller vem som har mest pondus. Detta tydliggör Jesus även när lärjungarna Jakob och Johannes, vid ett tillfälle, försöker förhandla sig till fördelaktiga positioner. Jesus ger dem en skarp tillsägelse:

”Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:40-45)

Den som vill vara främst bland er skall vara allas slav… det tåls att reflektera över.

Jesus ledarskap är totalt genomsyrat av tjänande. Han ger upp hela himlens härlighet för att ge sitt liv för mänskligheten. Han vet vad hans kallelse innebär och vad den kommer leda till. Jesus går hela vägen i sitt tjänande, det är inte bara ett sätt han inleder sin tjänst på; han fullbordar den i döden på korset.

Det är ett, till synes, ologiskt sätt att leda. Det som för världen verkade sluta i det största av nederlag blir, i själva verket, den största av segrar.

Det handlar inte om vem som ska stå högst i toppen av en hierarki. Guds rike är inte uppbyggt så. I Guds rike finns det inga hierarkier. Där finns det bara en som är högst, nämligen Jesus själv. Ett Jesuspräglat ledarskap handlar aldrig om position; att klättra högre eller bevaka sin ställning.  Ett Jesuspräglat ledarskap handlar om att tjäna och lyfta andra.

Det är den här typen av ledarskap varje ledare i Guds rike är satt att leva ut. Det måste få prägla sättet att tänka och agera. Det behöver vara den mönsterbild vi formar ledarskap utifrån, i våra församlingar. Det måste vara den livsstil vi prövar vår egen livsstil emot: våra handlingar, attityder och ord. Det får aldrig bli något vi bara pratar om, utan något vi lever ut och aktivt arbetar för.

Oavsett kvinna eller man, är det här vägen att gå för den ledare som vill vandra i Jesus fotspår. I Guds rike har alla rätt att tjäna.

kvinnor som leder · ledarskap

Kvinnor som ledare

Det här är del 1 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Under en tid har jag och min kära svägerska (min brors fru), Maria Cruz, pratat om att skriva en bloggserie ihop om Bibelns syn på kvinnor som ledare, apostlar, profeter, evangelister, herdar, lärare, förkunnare etc. Nu tänkte vi göra slag i saken och inleder härmed en liten serie där vi kommer att skriva vartannat inlägg. Vi kommer att publicera alla inlägg både på mariakcruz.wordpress.com och rickardcruz.se.

Varför skriver vi då den här bloggserien? Jag tror att vi har tre huvudanledningar. För det första är vi övertygade om att det som förstördes i relationen mellan man och kvinna, upprättades i försoningen i Jesus. I honom är inte man eller kvinna. Trots att väldigt många kristna i Sverige tror på kvinnligt ledarskap har försoningen inte fått tillräckligt stora konsekvenser. Guds egen församling är fortfarande präglad av traditionella, manliga strukturer som hindrar många kvinnor från att blomma ut i de gåvor som Gud har placerat i deras liv. För att fullt ut kunna återspegla vem Gud är och gestalta Guds rike på jorden behöver detta förändras.

För det andra drömmer vi om en expansiv, multiplicerande Jesusrörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Om den drömmen ska bli en verkligen står vi inför en enorm mobilisering av skördearbetare och ledare. Vi tror att det är avgörande att röja alla hinder ur vägen för att den mobiliseringen ska kunna ske bland så många som möjligt, kvinnor som män. Ingen ska behöva tvivla på sin sändning på grund av sitt kön!

För det tredje har vi en stor respekt och ödmjukhet inför Bibeln som – Guds ord. Att vi tror att kvinnor kan fungera i samtliga gåvor och tjänster som beskrivs i Bibeln beror inte på att vi stryker valda delar. Därför är det viktigt att både beskriva Bibelns huvudbudskap men också ta de passager på allvar som verkar tala emot kvinnor som ledare och undersöka vad de betyder.

Planen för bloggserien ser ut som följer:

  1. Kvinnor som ledare
  2. Jesus syn på ledarskap
  3. Ledare som är kvinnor i NT
  4. Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen (1 Kor 14:33-36)
  5. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar (1 Tim 2:11-15)
  6. Utmana destruktiva strukturer!

Hoppas att du följer med!