Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen

Det här är del 5 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Ett bibelord som i århundraden har använts för att begränsa kvinnors möjlighet att leda och tala i församlingar är 1 Kor 14:33b-37.

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Vid första anblick verkar det vara kristallklart att Paulus förbjuder kvinnor från att tala i församlingen. Kruxet för kvinnomotståndare är att en sådan tolkning har flera stora problem. Här kommer några som är ganska uppenbara:

  1. Om man tolkar de här verserna som ett direkt, auktoritativt uttalande från Paulus får det ganska extrema konsekvenser. Det skulle innebära att kvinnor måste vara helt tysta under en församlings sammankomst och inte ens får ställa en fråga. Jag har inte hört talas om någon församling som tillämpar texten ordagrant på det sättet.
  2. Om detta skulle vara en allmän regel att kvinnor inte får tala eller ens ställa frågor i församlingen så skulle det motsäga Paulus själv, Jesus, resten av NT, och hela Bibeln för den delen. Bara något tidigare i brevet (kapitel 11) talar Paulus exempelvis om kvinnor som profeterar. Det är svårt att göra det med munnen stängd! Jesus sänder Maria från Magdala att vittna om hans uppståndelse för de andra lärjungarna. Skulle han verkligen uppmana en kvinna att synda som det första han gör efter uppståndelsen? Paulus uppmanar på andra ställen de troende att undervisa varandra (Kol 3:16). Återigen svårt att göra med munnen stängd. Om allt detta kan du läsa mer i tidigare inlägg i den här serien.
  3. Som stöd för att kvinnor ska tiga och underordna sig anges lagen – ”som lagen säger”. Problemet är bara att det inte finns någon lag, någonstans i GT, som säger att kvinnor ska tiga eller underordna sig. Tvärtom säger Ps 68:12: ”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet.”

Det finns många olika åsikter på hur man ska tolka den här texten. En vanlig tolkning är att de här verserna inte fanns med i första korintierbrevet från början utan är tillagda i efterhand. Man menar då att de är ologiskt inklämda i ett avsnitt då Paulus talar om helt andra saker, nämligen Andens gåvor. Personligen har jag lite svårt för den tolkningen. Min grundhållning är att Gud har vakat över sitt Ord och att allt som finns med i Bibeln är tillförlitligt. Jag tror det är omöjligt att helt säkert säga hur man ska tolka den här texten. Det enda vi kan vara säkra på är att den inte betyder att Paulus anser att kvinnor ska tiga. Det skulle motsäga hela Bibeln.

Det finns en förklaring som jag tycker är rimlig.

I texten står det att lagen säger att kvinnorna ska tiga i de heligas församlingar. Även om vi inte kan hitta detta någonstans i Moseböckerna eller GT så kan vi faktiskt hitta det i Talmud som är en skriftsamling som för judarna fungerade som tillägg till de heliga skrifterna. Talmud förbjuder kvinnor att tala när det finns män närvarande eftersom en kvinnas röst är ”sexuellt provocerande”. Talmud säger också ”Det är en skam för en kvinna att låta sin röst höras bland män”.  När Jesus nämnde Talmud använde han begreppet ”de äldstes stadgar”, ”era stadgar” eller ”människors stadgar”. Det är tydligt att Jesus inte anser att Talmud är Guds ord utan att Talmud snarare hindrar människor från att lyda Gud. (Matt 15:3, 6, Mark 7:8, 9, 13)

Genom hela 1 Kor svarar Paulus på olika frågor som församlingen har skickat till honom i ett brev. Vid flera tillfällen nämner Paulus deras frågor. ”I fråga om det ni skrev svarar jag” (7:1), ”I fråga om kvinnor som lever ogifta…” (7:25), ”I fråga om kött från avgudaoffer…” (8:1). Han ställer också frågor för att ta upp olika ämnen från deras brev. ”Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?” (9:1) Han verkar också citera korintierna ”Allt är tillåtet för mig” för att sedan komma med ett eget uttalande för att väga upp deras – ”men allt är inte nyttigt”.  Därefter repeterar han deras uttalande ”Allt är tillåtet för mig” och skriver ”men jag skall inte låta något ta makten över mig”.

Det är mycket möjligt att det fanns en judisk-kristen manlig grupp i, eller i koppling till, församlingen som var motståndare till att kvinnor skulle få tala, undervisa eller leda i församlingen och som hämtade inspiration från Talmud. Troligen är då vers 33b-35 deras uttalande som Paulus citerar:

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.”

I vers 36-37 kommer Paulus kraftfulla svar till dessa män:

”Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Paulus frågor är helt obegripliga om de ställs till kvinnor som talar eller ställer frågor i församlingen. Däremot blir de fullt begripliga om de ställs till män som förvränger Guds Ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Paulus försöker inte tysta kvinnorna i församlingen. Tvärtom! Han tillrättavisar mansgrisarna!

Annonser
Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jag tillåter inte att en kvinna undervisar!

Det här är del 4 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

När vi kommer till breven och ”problemtexterna” gällande kvinnans tjänst, är det viktigt att vi har resten av Nya Testamentet i bakhuvudet. Rickard skrev, i förra blogginlägget i den här serien, om olika kvinnor i tjänst i NT.  Detta behöver prägla hur vi läser texterna. Vi behöver också  ha med oss en förståelse för den radikalitet Jesus visar när det gäller kvinnor. Han vänder totalt upp och ner på hela ordningen och ger kvinnor en bekräftelse, som för den tiden, var enormt ovanlig och utmanande.  Det hade varit väldigt märkligt av Jesus att först ge lärjungarna ett så tydligt exempel, för att sedan när församlingen hade bildats, uppmana dem att ”ordna upp” det hela utifrån en mer patriarkalt rådande struktur.

I 1 Tim 2:11-15 kan vi läsa:

”En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.  Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.”

Betyder detta att en kvinna aldrig får undervisa? I så fall säger Paulus emot sig själv. I Kol 3:16 skriver Paulus till hela församlingen att de ska undervisa varandra. I Apg kan vi läsa om Priskilla som tillsammans med sin man Akvila tog sig an Apollos och grundligt förklarade Guds väg för honom.  Så det verkar inte vara det Paulus menar.

Men vad menar han då?

Vi börjar med hur läget kan ha sett ut i församlingen i Efesus. Det är troligt att det fanns problem med kvinnor som klädde sig sexuellt utmanande (något de grekiska orden visar på), det skulle till och med kunna handla om före detta tempelprostituerade som omvänt sig.

Kvinnorna var, på grund av den rådande kulturen, mindre bildade än männen. Så vill Paulus dock inte att det ska förbli. Därför uppmanar han dem att lära sig mer och ta emot undervisning. Något väldigt radikalt i sig!

Det verkar även som att det hade förekommit villoläror i församlingen. Något som hade bidragit till att kvinnorna nu gick runt och skvallrade och talade om saker de inte borde tala om (2 Tim 3:6, 1 Tim 5:13). Inte undra på att Paulus inte ville att de skulle undervisa! De hade inte mognat tillräckligt mycket i sin tro för att kunna göra det.

Intressant är också att det som i den här texten översätts med ”gör sig till herre” (över mannen) kommer från ett ord som egentligen betyder något mycket mer brutalt. Det kan ha betydelsen ”att mörda” eller att ”sexuellt dominera”. Om man läser texten med den översättningen blir det Paulus skriver inte särskilt märkligt…

Men så, till den sista frågan, varför nämner då Paulus skapelseordningen? Här blir det väl ändå tydligt vad han tycker?!

Det vanligaste när Paulus refererar till syndafallet är att han hänvisar till Adams fall. I det här fallet talar han istället om Eva. Varför?

Per Axel Sverker skriver så här:

”Adam formades först. Enligt vår tolkning innebär det att Adam hade formats i sin kunskap genom samtalen med Gud under
tiden före Evas skapelse! Kvinnan hade alltså mindre med kunskap. Evas fall berodde därför på att hon förleddes av ormen på grund av sin bristande kunskap. Och Paulus använder nu detta som ett exempel för förhållandena i Efesus. Eva är ett tydligt exempel på
hur allvarliga konsekvenserna blir när en vilseledd kvinna överför sina åsikter till en annan person. Paulus ville förhindra att något liknande skulle ske i efesierförsamlingen. Anledningen till Paulus ord ligger alltså inte i någon negativ kvinnosyn. Men ibland måste han lugna ner frihetsprocessen i församlingarna. De kristna kvinnorna måste lära sig frihetens sanna natur för att inte hamna i nytt slaveri – i villoläror och i felaktiga uttryck för sexualiteten. Felet ligger alltså inte i att kvinnorna vill undervisa. Men liksom Eva har de lyssnat till villolärare och behöver få undervisning. Därefter finns möjligheten att få undervisa”

Han fortsätter:

”Kvinnan ska bli frälst genom moderskap-et. Det handlar inte om kvinnornas egna moderskap utan det är en hänvisning till det bestämda moderskap som gäller Maria. Substantivet har nämligen bestämd artikel. Evas syndafall ställs mot Marias lydnad. Det är genom den lydiga och ödmjuka Maria som frälsning kommit till människorna. Här bekräftas alltså kvinnans positiva roll i frälsningshistorien, som en balans gentemot syndafallsberättelsen.”

Förutom dessa tolkningar finns det de som menar att Paulus i det här stycket går till rätta med EN kvinna som spridit villoläror och att han uppmanar henne att istället bli hemma och ägna sig åt familjen. Hon ska helt enkelt blir frälst om hon slutar sprida villoläror och istället föder barn (att fortsätta sprida villoläror leder nämligen totalt fel).

Personligen tycker jag att den här typen av tolkningar ”makes sense” . Det är ett sätt att se texten som också stämmer överens med resten av NT.

(I stort sett allt i det här blogginlägget är hämtat från Per Axel Sverkers undervisning. Vill man ha mer och utförligare utläggningar rekommenderar jag, varmt,  www.sverkersteologi.se)

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jesus syn på ledarskap

Det här är del 2 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria Cruz

I Galaterbrevet skriver Paulus: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus. (Gal 3:28)

Jesus river ner alla murar som någonsin byggts upp mellan människor. Det finns inte någon som är högre eller lägre. I honom har vi fått en ny identitet. Vi är alla kallade att leva ut det Jesus har lagt ner i oss – gåvor och tjänster – oavsett kön, ålder eller etnicitet. Vi definieras utifrån Jesus, vem han är och vad han har gjort.

När vi nu ska tala om kvinnor som leder känns det viktigt att börja i rätt ände, nämligen med frågan: vad är Jesus syn på ledarskap? 

Jesus syn på ledarskap skiljer sig radikalt från världens; den handlar i grund och botten om tjänande.

När Jesus tvättar lärjungarnas fötter, ger han dem en mönsterbild; i Guds rike handlar ledarskap inte om vem som står högst i rang, vem som är bäst på att styra och ge direktiv eller vem som har mest pondus. Detta tydliggör Jesus även när lärjungarna Jakob och Johannes, vid ett tillfälle, försöker förhandla sig till fördelaktiga positioner. Jesus ger dem en skarp tillsägelse:

”Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:40-45)

Den som vill vara främst bland er skall vara allas slav… det tåls att reflektera över.

Jesus ledarskap är totalt genomsyrat av tjänande. Han ger upp hela himlens härlighet för att ge sitt liv för mänskligheten. Han vet vad hans kallelse innebär och vad den kommer leda till. Jesus går hela vägen i sitt tjänande, det är inte bara ett sätt han inleder sin tjänst på; han fullbordar den i döden på korset.

Det är ett, till synes, ologiskt sätt att leda. Det som för världen verkade sluta i det största av nederlag blir, i själva verket, den största av segrar.

Det handlar inte om vem som ska stå högst i toppen av en hierarki. Guds rike är inte uppbyggt så. I Guds rike finns det inga hierarkier. Där finns det bara en som är högst, nämligen Jesus själv. Ett Jesuspräglat ledarskap handlar aldrig om position; att klättra högre eller bevaka sin ställning.  Ett Jesuspräglat ledarskap handlar om att tjäna och lyfta andra.

Det är den här typen av ledarskap varje ledare i Guds rike är satt att leva ut. Det måste få prägla sättet att tänka och agera. Det behöver vara den mönsterbild vi formar ledarskap utifrån, i våra församlingar. Det måste vara den livsstil vi prövar vår egen livsstil emot: våra handlingar, attityder och ord. Det får aldrig bli något vi bara pratar om, utan något vi lever ut och aktivt arbetar för.

Oavsett kvinna eller man, är det här vägen att gå för den ledare som vill vandra i Jesus fotspår. I Guds rike har alla rätt att tjäna.

kvinnor som leder · ledarskap

Kvinnor som ledare

Det här är del 1 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Under en tid har jag och min kära svägerska (min brors fru), Maria Cruz, pratat om att skriva en bloggserie ihop om Bibelns syn på kvinnor som ledare, apostlar, profeter, evangelister, herdar, lärare, förkunnare etc. Nu tänkte vi göra slag i saken och inleder härmed en liten serie där vi kommer att skriva vartannat inlägg. Vi kommer att publicera alla inlägg både på mariakcruz.wordpress.com och rickardcruz.se.

Varför skriver vi då den här bloggserien? Jag tror att vi har tre huvudanledningar. För det första är vi övertygade om att det som förstördes i relationen mellan man och kvinna, upprättades i försoningen i Jesus. I honom är inte man eller kvinna. Trots att väldigt många kristna i Sverige tror på kvinnligt ledarskap har försoningen inte fått tillräckligt stora konsekvenser. Guds egen församling är fortfarande präglad av traditionella, manliga strukturer som hindrar många kvinnor från att blomma ut i de gåvor som Gud har placerat i deras liv. För att fullt ut kunna återspegla vem Gud är och gestalta Guds rike på jorden behöver detta förändras.

För det andra drömmer vi om en expansiv, multiplicerande Jesusrörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Om den drömmen ska bli en verkligen står vi inför en enorm mobilisering av skördearbetare och ledare. Vi tror att det är avgörande att röja alla hinder ur vägen för att den mobiliseringen ska kunna ske bland så många som möjligt, kvinnor som män. Ingen ska behöva tvivla på sin sändning på grund av sitt kön!

För det tredje har vi en stor respekt och ödmjukhet inför Bibeln som – Guds ord. Att vi tror att kvinnor kan fungera i samtliga gåvor och tjänster som beskrivs i Bibeln beror inte på att vi stryker valda delar. Därför är det viktigt att både beskriva Bibelns huvudbudskap men också ta de passager på allvar som verkar tala emot kvinnor som ledare och undersöka vad de betyder.

Planen för bloggserien ser ut som följer:

  1. Kvinnor som ledare
  2. Jesus syn på ledarskap
  3. Ledare som är kvinnor i NT
  4. Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen (1 Kor 14:33-36)
  5. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar (1 Tim 2:11-15)
  6. Utmana destruktiva strukturer!

Hoppas att du följer med!

Uncategorized

kvinnor, ledarskap, problemtexter – relevant?

Så var det det här med kvinnor igen… jag har funderat på att göra ett minibibelstudium över de texter som vi så trevligt kallar ”problemtexter” när det kommer till kvinnor i församlingsledarfunktion. 

Finns det något intresse av att läsa det i så fall? Det skulle vara roligt att få lite respons innan jag lägger ner tiden och energin på det.

Det kan också hända att jag gör det ändå… även om ingen verkar vilja läsa 🙂

efterföljelse · kvinnor som leder · ledarskap

Vänta, nu förstår jag inte riktigt…

bloggbildDe här problemtexterna. Vad menar Paulus egentligen? Jag tänker alltså på kvinnans roll i församlingen. Vi känner ju alla till de bibelord som inte behöver ifrågasättas, de som fått prägla vår kyrkliga historia i så många år:

Ni kvinnor, underordna er era män. (Ef 5:22)

Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar, skall de tiga i era församlingar. De skall inte tala utan underordna sig, som också lagen säger. (1 Kor 14:33-34)

En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. (1Tim 2:11)

Här ser vi tydligt att kvinnan har en underordnad plats i familjen och församlingen. De texterna är självklara, inget att fundera kring. Men hur ska vi hantera de andra? Vad menar Paulus med att kalla Junia apostel? Varför sänder han ett särskilt tack till, och lägger ett gott ord för, Febe som tjänar församlingen i Kenkrea? Vad menar han egentligen med att referera till kvinnor som medarbetare? (Rom 16.1-7) Och varför säger han att kvinnor kan profetera? (1 Kor 11:5)

Och så har vi det här med underordnadet. Precis innan Paulus säger att kvinnan ska underordna sig mannen tycks han mena att alla troende ska underordna sig varandra. (Ef 5:21) Hur går det ihop?

Nu påminns jag visst också om Galaterbrevet: Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (3:26-28)

Det verkar problematiskt det här.

Och sen, när jag tänker på det, blir det ju ännu svårare när vi läser om hur Jesus behandlar kvinnor. Han har kvinnliga lärjungar. (Luk 8:23, 10:38) Han bjuder in kvinnor till teologiska samtal. (Joh 4:4) Dessutom tycks han mena att kvinnor är goda nog att bära vittnesbörd om hans uppståndelse. (Luk 24:1-9)

Det blir visst ganska många problemtexter. Hur hanterar vi dem?

För att klargöra. Stycket ovan har en klart ironisk underton. Om man har hållningen att kvinnor inte bör vara ledare måste man också våga ta sig an och hantera de texter som visar på något annat. De bibelord som fått prägla kyrkohistorien genom tiderna, som har fungerat för att hålla tillbaka kvinnor, menar jag borde förstås utifrån sin kontext och är inte normen för Nya testamentets syn på kvinnor. 

Om vi ska göra som Luther – och tolka skrift med skrift – borde vi också våga tolka Paulus kvinnosyn utifrån Jesus kvinnosyn. Det är när vi börjar tolka Paulus utifrån de historiskt rådande normerna som vi får problem med hans syn på kvinnan.

När vi förstår hur radikal Jesus är i mötet med kvinnorna, och den centrala del de spelar i evangelierna, kan vi också våga se att Paulus till och med nämner kvinnliga apostlar. Jesus hade kvinnliga lärjungar, bland annat Maria, Johanna och Susanna. Han visar till och med att den främsta platsen för kvinnan är vid hans fötter – i lärjungaskap, för att ta emot undervisning. Jesus går så långt att han säger att Maria har valt det rätta. Om kvinnor är tänkta att växa och mogna i lärjungaskap, att ta emot undervisning och följa Jesus –  skulle de då inte vara tänkta att få vara i funktion och ge ut detta? Det du har fått som gåva, ska du ge som gåva, säger Paulus.

Att kvinnor kunde ha dessa funktioner var banbrytande. För många tycks det vara alldeles för radikalt. Kvinnan har historiskt sett haft en tydligt underkastad ställning i de flesta kulturer (och har det fortfarande i många). Jag tror att detta har gjort det svårt att se den radikalitet gällande kvinnor, som nya testamentet talar om.

Om vi utgår ifrån Jesus kvinnosyn, och verkligen låter radikaliteten i hur han bemöter kvinnan i den judisk/ romerska kontexten drabba oss, blir det självklart att Nya testamentet talar om kvinnor i funktion.