församlingsliv · kuriosa

När kyrkan tog sitt pick och pack och lämnade…

woman-pulling-suitcase-270-thumb-270x270Det var en gång en kyrka. Hon hade gått igenom en hel del. Resan hade varit, minst sagt, omvälvande. Den första tiden hade varit så otroligt spännande. Och svår. Det var överflödande glädje blandat med mycket lidande. Vissa hade älskat henne. Andra hade hatat henne så mycket att de hade försökt förgöra henne, utplåna henne från jorden.

Efter det, hade det stabiliserat sig något. Hon hade växt till sig. Fått former. De flesta kände till henne. Det var en ganska bekväm tid. Sen hade det gått upp och ner. Vid ett gäng tillfällen hade hon låtit sig luras, andra hade fått ta makten över henne och hade använt hennes namn i helt fel syften. Det kände hon sig ledsen över. Det var en tung period.

Den senaste tiden hade hon känt sig något splittrad. Det drog i henne åt alla håll och kanter… Kanske genomgick hon någon form av identitetskris? Jo, det var nog så. Hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Allt hade blivit så annorlunda. En del av henne var nära att ge upp, ibland kändes allt så hopplöst omöjligt. Vissa dagar ville hon bara kasta in handduken eller dra täcket över huvudet. Det var så mycket enklare och skönare att drömma sig bort. Till svunna tider. Det gjorde henne handlingsförlamad. Sömndrucken. Och, en del av henne ville nog inte riktigt vakna heller.

Men så en dag när hon slog upp ögonen på morgonen, kände hon att hon längtade ut. Hon andades in den friska vårluften, drog ner den ända in i lungorna. Hon kände hur syret gav nytt liv i varje liten del av henne. Hon vaknade till ordentligt och insåg, att hon inte alls ville sova mer. Hon hade sovit långt mer än tillräckligt. Den friska luften hade vädrat ut det unkna, det inåtvända. Hon hade varit alldeles för självcentrerad. Hon kom ihåg rörelsen och livet, och hon längtade… kanske inte tillbaka… men framåt i samma anda.

Den dagen, tog kyrkan sitt pick och pack och lämnade. Hon gav sig ut, på ett helt nytt äventyr.

Annonser
efterföljelse · församlingsliv · Husförsamlingsliv

Efterföljare som gör efterföljare

Tänk om vi inte behöver ta med människor till kyrkan. Tänk om vi inte ens behöver ta med kyrkan till människor. Tänk om det ”enda” vi behöver göra är lärjungar som gör lärjungar…

Efter att Jesus undervisat lärjungarna om Guds rike, i BÅDE ord och handling, sände han ut dem att göra fler lärjungar. Jag är fullt övertygad om att det är detta han kallar oss alla till; att vara lärjungar som gör lärjungar (efterföljare som gör efterföljare). Jesus undervisar besynnerligt lite om frälsningen, han verkar mest fokusera på Gudsriket, och vad det är.

När han själv gett sig av (efter tre ynkans år!) skickar han den Helige Ande. Han lämnar alltså lärjungarna med det lilla uppdraget att gå ut i hela världen och lära folk allt vad han lärt dem. Han tycks lita på att kraften i den Helige Ande räcker.

Jesus sänder ut. När lärjungarna går ut och förkunnar Guds rike, i ord och handling, genom den helige Andes kraft, kommer folk till tro. De låter döpa sig, tar emot Anden och delar med sig till dem runt omkring. Så uppstår församlingar, överlåtna gemenskaper.

Vem har kontrollen över allt detta? Det verkar vara Gud själv. Vi kan läsa på flera ställen i nya testamentet om hur apostlarna var med ett tag och sedan överlämnade församlingarna åt Herren.

Det innebär inte att de släppte relationerna men det innebär att de inte lät sig frestas att kontrollera.

De lät Jesus bygga sin församling.