efterföljelse · församlingsliv · Uncategorized

Min innerliga längtan

Jag heter Maria Cruz och har förmånen att sitta vid tangenterna den här veckan. För ungefär fem år sen flyttade jag, min man David och vår då nyfödde äldste son, Elliot, till Helsingborg. Vi hade förmånen att göra detta tillsammans med ett gäng andra (fyra nyblivna småbarnsföräldrar och en Simon). Vi flyttade för att vi ville dela med oss av Jesus och för att vi ville leva församling på ett annat sätt än det vi var vana vid. Vi kom inte med några färdiga mallar över hur detta skulle ske. Vi bad och sökte Gud. Och sakta men säkert har Han stakat ut vägen för oss.

Jag skulle, i det här första inlägget, vilja dela med mig av min längtan. Det är en innerlig och stark längtan. En möjlig längtan. En enkel längtan.

Jag längtar efter att få växa och mogna i min relation med Jesus, efter att bli mer och mer präglad av honom och känna hur mitt hjärta slår i takt med hans.

Jag längtar efter att ständigt få upptäcka mer och mer av hans vilja, för mig och för människor runt omkring.

Jag längtar efter att fler ska få lära känna Jesus, förvandlas, upprättas, helas och börja följa honom.

Jag längtar efter att få se lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar, efter församlingar som uppstår när människor börjar följa Jesus.

Jag längtar efter radikal efterföljelse i Guds nåd, i Guds godhet som kan förvandla och låta oss växa i lärjungaskap.

Jag längtar efter att en rörelse ska ta fart, efter att få se den där lilla elden antända en hel skog. Jag längtar efter att Guds rike ska få sprida sig okontrollerbart och bortom våra begränsningar.

Och, jag är fullkomligt övertygad om att det är möjligt. Inte på grund av min förträfflighet – på grund av Hans. Bara på grund av Honom som är Herre, Jesus Kristus: den uppståndne och segrande, början och slutet, Herrarnas Herre och Konungarnas konung – som har namnet över alla andra namn, som äger äran.

Jag tror att Han, som är densamme igår, idag och i evighet säger: ”Lyft blicken, och se hur fälten har vitnat till skörd.” Och jag tror att alla, som vill, kan få vara med i skördearbetet.

Den här veckan bloggar jag både här och på pionjärbloggen.

Annonser
efterföljelse · församlingsliv · mission · Uncategorized

Relation, mission och barmhärtighet

I Lukas kapitel tio kan vi läsa om hur Jesus sänder ut sina lärjungar. Det är en mycket intressant text som kan lära oss mycket om hur vi kan få fungera i att vara lärjungar som gör lärjungar. Första stycket i kapitlet handlar om detta, hur Jesus sänder ut sina lärjungar. Bland annat kan vi läsa att Jesus sänder dem två och två. De ska, utan att stanna på vägen, gå till ett hus där det bor en fridens man, alltså någon som välkomnar dem och deras budskap, sedan ska de stanna där. De ska ta emot vad som sätts fram och berätta att Guds rike har kommit.

Det är intressant att se det fokus Jesus uppmanar lärjungarna att ha. De ska inte stanna på vägen utan gå dit Jesus sänder dem. När de sedan kommit till ett hem där det finns en öppenhet för Jesus, och ett välkomnande, ska de stanna där. Inte gå från hus till hus. De ska bygga relation, äta tillsammans, vara tillsammans. Och när lärjungarna kommer är de beroende av dem de blivit sända till. De kommer inte i ett överläge utan i ett underläge. De behöver ta emot mat och pengar.

Direkt efter denna text har Lukas valt att sätta in liknelsen om den barmhärtige samarien och sedan följer berättelsen om när Jesus hälsar på hos Marta och Maria. Jag tror inte att det är en slump utan att Lukas vill  visa att detta hänger ihop; uppdraget att gå ut och förkunna att Guds rike är här och bota de sjuka, att visa barmhärtighet mot den slagne och sårade – låta Jesus kärlek ta sig uttryck i omsorgen, och att, som Maria, bara vara nära Jesus. De hör ihop. De ska inte separeras. De är beroende av varandra. Närheten till Jesus föder handling. För att kunna handla i kärlek och barmhärtighet behöver vi hålla oss nära Jesus. Och det handlar om relationer. Relation med andra och relation med Jesus.

Om man separerar evangelisation från relation riskerar man att bli fokuserad på fel saker. Man riskerar att bli mer upptagen av att se siffror än människor, att se handuppräckningar istället för lärjungar, att se mirakler istället för människor som blir upprättade och helade. Man riskerar att missa att det kan finnas behov av barmhärtighet och omsorg – sår som behöver rengöras och förbindas. Man riskerar att svalna i kärlek.

Och kärleken är viktigast. Utan den är vi bara skrällande cymbaler.

efterföljelse · församlingsliv · Husförsamlingsliv · mission · Uncategorized

Husförsamlingsliv – Varför församlingens främsta uppgift är att vara i rörelse utåt

276860_385868881490504_252213966_nHusförsamlingar bör inte bara vara en reaktion emot stora församlingar. Det bör inte bara vara en konsekvens av en längtan efter närmre gemenskap. Det bör absolut inte vara något man främst startar på grund av missnöje eller besvikelse. Husförsamlingar (liksom alla typer av församlingar) måste drivas av en stark längtan att röra sig utåt. Det finns en fara i att vara församling, oavsett om den är stor eller liten, att man blir inåtvänd och nöjd med tillvaron. I husförsamlingar/enkla församlingar/organiska församlingar betonar man starkt gemenskapen och överlåtelsen till varandra. Om man då inte har mission som en tydlig del av sin självförståelse riskerar man att bara bli en mysig samling människor med en gemensam tro.

Kan inte detta vara nog då? Är inte en församling med nära gemenskap ett vittnesbörd i sig?  Jag tror inte det. Jesus kärlek sträcker sig alltid utåt. Det vi har fått som gåva, är vi kallade att ge som gåva. En tro som inte får utlopp blir som ett stillastående vatten – unket. Den blir självcentrerad och i självcentreringen när vi främst vårt ego, inte vår utgivande kärlek. Vad hade hänt om de första lärjungarna hade nöjt sig med att bygga en god gemenskap?  Vad hade hänt om de hade stannat kvar i övre salen för att fortsätta samtala om allt de fått vara med om? Tack och lov fanns detta inte på kartan. De visste vilket uppdrag de hade fått och när den Helige Ande kom över dem fick de kraften att , vad då? Jo, att gå ut och göra lärjungar.

Egentligen tror jag inte ens vi ska börja där; i att starta församlingar. Jag tror det är bättre att fokusera på att göra lärjungar. Utifrån detta kan församlingar sedan växa fram. Församlingar som består av lärjungar – Jesusefterföljare – som har fått uppdraget att gå ut och göra fler lärjungar.

Och vilken ofantlig glädje det är att få leva i det uppdraget. Det är fantastiskt att få dela med sig av Jesus till människor runt omkring.

församlingsliv · Husförsamlingsliv · Uncategorized

Husförsamlingsliv: Husförsamling – inte bara ett delmål

276860_385868881490504_252213966_nFör knappt ett år sen hade jag ett telefonsamtal med en god vän som inte bor här i Helsingborg. Vi pratade församling och kom in på hur vi tänker församlingsliv i vårt nätverk; att vi ser husförsamlingarna som autonoma, verkliga, församlingar som står i relation till varandra. Efter en stund sa min vän ungefär så här: ”Det är först nu jag börjar inse att ni tänker att ni är församling nu och att ni inte bara är på väg någon annanstans. Ni tänker att det är så här det ska se ut, inte bara tills ni blir så många att ni kan göra på ett annat sätt”

Jag tror kanske att det finns fler som har tänkt liknande.

När vi flyttade hit var vi inte säkra på exakt hur Gud skulle leda oss men vi hade upplevt att han lagt en längtan i oss att bygga vardagsnära, missionellt och lett av den Heliga Anden. Vi hade inga planer på att försöka få en lokal, inte ens från början. Verksamheter fanns inte heller på listan utan vi ville framför allt frigöra tid för relationer. Mer och mer upplevde vi hur Gud talade till oss om enkla, multiplicerande församlingar.

Vi drömmer om ett nätverk av enkla församlingar som kan poppa upp lite varstans i lite olika former. Församlingar som hjälper varandra och som står tillsammans med samma dna men som inte ”styrs uppifrån”. Vi ser att en husförsamling är en församling fullt ut, inte bara ett delmål i att bli en ”riktig” stor församling med egna lokaler. En församling behöver nödvändigtvis inte träffas i ett hem, den kan mötas lite var som helst; på en arbetsplats, ett café eller kanske en pizzeria.  Vår dröm är att en rörelse ska få ta fart, där enkla församlingar startas med hjälp av den Heliga Andens kraft och sprida sig som en löpeld i vår stad, vårt land och vidare. Vi ser att vår uppgift är att göra lärjungar och utifrån det tror vi att Jesus kommer bygga sin församling. Och den kan se ut på många olika sätt.

Just nu längtar vi efter att få se församlingar växa fram i helt nya miljöer, på ett sätt ingen av oss sett tidigare. Bortom mänsklig kontroll. Församlingar med Jesusöverlåtna lärjungar. Vi drömmer om att få se det vi läser om i Lukas 10; att gå ut, hitta gemenskaper/ hushåll som är öppna för Jesus, och där se en församling växa fram. Vi ser, när vi läser Apostlagärningarna, att det oftast var så det fungerade – Guds rike förkunnades och påföljden blev att det växte fram församlingar, även när apostlarna hade lämnat platsen.

Vi är inte där än. Men vi ser i tro, vi hoppas och längtar. Och vi försöker så gott vi kan att ta varje steg i skuggan av honom som är församlingens huvud – Jesus. Vi vill se hans fotsteg, vandra i dem och våga gå på det han kallar oss till.

efterföljelse · lärjungaskap · Uncategorized

Till så mycket mer

join-the-movement

”You’ve made us for much more than this, awake the Kingdom seed in us, fill us with the strenght and love of Christ.” -Rend Collective Experiment

Låtfrasen ringer i mina öron, om och om igen. Han har skapat oss till så mycket mer än det här.

Kan vi inte bara starta en rörelse? Alla som älskar Jesus kan haka på. Och så går vi tillsammans ut i det uppdrag Han har gett oss. Vi räknar inget av det vi har som vårt utan som Hans. Vi lever inte för oss själva och vår egen lycka utan för att göra Hans vilja.

Vi startar en rörelse där var och en tar ansvar för att läsa bibeln, att undervisa varandra och slipas till att bli mer lika Honom. En rörelse där våra ambitioner får försakas för Hans ambition. En ostolt rörelse, med människor som förstår att de är förlåtna för att själva kunna förmedla förlåtelse, med människor utan fasader och masker, som ständigt söker Hans ledning för varje situation. En rörelse av kraft – den Helige Anden kraft, som förmedlar Jesus till omvärlden, utan kompromiss. Som förstår att Gud älskar och vill rädda mänskligheten och att Han har valt just den för att visa Hans kärlek och dra människor in i Hans närvaro.

En rörelse av människor som dag efter dag ger upp sina liv för Honom som är livet själv, som inte är rädda för lidande utan litar på Guds stora omsorg. En rörelse av människor som lever nära Jesus, som strävar efter fullkomlighet men inte är rädda för att misslyckas eftersom de vet hur stor Hans nåd är.

Vi startar en rörelse av människor som förstår att älska sin nästa och som litar på Guds förvandlade kraft, som inte söker position utan tjänar varandra. Kan vi inte bestämma oss för att hjälpa varandra att fokusera på det som är viktigt och att lägga ner allt annat? Vi startar en rörelse av människor som vågar rannsaka sig själva i ljuset av Jesus kärlek och som ständigt söker nya vägar att förmedla den.

Kom igen. Vi bara gör det. Och så stjäl vi stadiums grymma slogan och säger ”join the movement!”

Helt allvarligt. Är det inte dags att vi inser vår potential och vad Gud har kallat oss till? Är det inte dags att Guds rikes utbredande får ta fart i och genom oss? För det är ju faktiskt som låttexten fortsätter: ”We are Your church, we are the hope on earth.”