Jesus

Uppslukat av livet

Vi har precis lagt allhelgonahelgen bakom oss. Allhelgonahelgen är en helg då vi på ett speciellt sätt får ta tid och minnas de som lämnat oss. Det är också en helg då vi påminns om vår egen dödlighet.

Idag skjuter man gärna bort tankarna på döden. Man blundar för den, försöker fly den. Kanske för att man är rädd. Man vet inte hur man ska hantera den. Man strävar efter ungdom och hoppas på att kunna leva så länge som möjligt, och helst uppnå odödlighet i egen kraft. Detta föder en självcentrering och ett självfokus.

Men, när vi inte vågar tackla döden, missar vi även en stor del av livet. Vi missar de djupa insikterna om vad som är viktigt, vad som är av värde.

Jesus inbjuder till odödlighet. Han har segrat över döden genom sin egen uppståndelse. Han är det eviga livet i sig själv. När vi tar emot honom tar vi också emot hans uppståndelse och evighet. Vi behöver därför inte frukta döden. Döden är besegrad.

Paulus skriver i 2 Kor 5:1.5:

Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 2 Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, 3 ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 4 Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 5 Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.

Vi väntar inte på att vår kropp ska dö. Vi väntar på att den ska bli uppslukad av livet. Vi väntar inte förgängelse utan oförgänglighet.

Vårt sista andetag blir vårt första, i något nytt, i en ny kropp, en annan verklighet.

Vilken trygghet. Vilket hopp.

församlingsliv · kuriosa

När kyrkan tog sitt pick och pack och lämnade…

woman-pulling-suitcase-270-thumb-270x270Det var en gång en kyrka. Hon hade gått igenom en hel del. Resan hade varit, minst sagt, omvälvande. Den första tiden hade varit så otroligt spännande. Och svår. Det var överflödande glädje blandat med mycket lidande. Vissa hade älskat henne. Andra hade hatat henne så mycket att de hade försökt förgöra henne, utplåna henne från jorden.

Efter det, hade det stabiliserat sig något. Hon hade växt till sig. Fått former. De flesta kände till henne. Det var en ganska bekväm tid. Sen hade det gått upp och ner. Vid ett gäng tillfällen hade hon låtit sig luras, andra hade fått ta makten över henne och hade använt hennes namn i helt fel syften. Det kände hon sig ledsen över. Det var en tung period.

Den senaste tiden hade hon känt sig något splittrad. Det drog i henne åt alla håll och kanter… Kanske genomgick hon någon form av identitetskris? Jo, det var nog så. Hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Allt hade blivit så annorlunda. En del av henne var nära att ge upp, ibland kändes allt så hopplöst omöjligt. Vissa dagar ville hon bara kasta in handduken eller dra täcket över huvudet. Det var så mycket enklare och skönare att drömma sig bort. Till svunna tider. Det gjorde henne handlingsförlamad. Sömndrucken. Och, en del av henne ville nog inte riktigt vakna heller.

Men så en dag när hon slog upp ögonen på morgonen, kände hon att hon längtade ut. Hon andades in den friska vårluften, drog ner den ända in i lungorna. Hon kände hur syret gav nytt liv i varje liten del av henne. Hon vaknade till ordentligt och insåg, att hon inte alls ville sova mer. Hon hade sovit långt mer än tillräckligt. Den friska luften hade vädrat ut det unkna, det inåtvända. Hon hade varit alldeles för självcentrerad. Hon kom ihåg rörelsen och livet, och hon längtade… kanske inte tillbaka… men framåt i samma anda.

Den dagen, tog kyrkan sitt pick och pack och lämnade. Hon gav sig ut, på ett helt nytt äventyr.

Gud · Jesus · Uncategorized

Död, var är nu din udd?! Han har segrat!

196557_cross_1-1Vad är det de säger? Är graven tom? Har det omöjliga blivit möjligt?

Så får de se det själva, känna märkena i hans kropp; hålen från spikarna, händerna och fötterna som de såg bli genomborrade. De ser och de tror. Han har uppstått, han lever!

I dödsriket hörs ett vrål. Lejonet slår upp sina stora käftar och ryter. Det är fullbordat! Livets furste segrar över den död som aldrig skulle kunna hålla honom. Han avväpnar ondskans välden och makter – triumferar över dem på korset. Han övervinner det onda. Han övervinner döden. 

Försoning. Förlåtelse. Fred. Frid. Oförgänglighet. Glädje. Liv i överflöd och evighet. Den ende och helige Gudens närvaro möjlig för alla. Av kärlek, till kärlek, genom kärleken själv – Jesus Kristus.

Och bitarna faller på plats. Allt han sagt och gjort. ”Den som är sist ska bli först” ” Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare” ”Den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Det var ödmjukhetens väg som ledde till seger. Det var inte genom makt och position. Det var i tjänandet han vann. Han blev det ultimata exemplet på allt han själv lärt.

Nu förstår de löftesorden de så många gånger läst…

”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun. Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.” – Jesaja 53:7

Tidernas största kärlekshandling, att Gud ger hela sig själv för att rädda mänskligheten, genljuder för evigt.