Jesus

Samma innehåll, fast med en liten twist

CAM00305Jag bytte alltså utseende på bloggen tidigare idag. Det fick mig att reflektera lite över vad jag vill att bloggen ska handla om. Än så länge har den främst handlat om relativt ”seriösa” saker. De lite mer ”lättsamma” vardagshändelserna har jag bloggat om här, och tidigare här. Men, nu tänker jag att jag ska göra ett försök att förena de två och på så sätt presentera en mer hel bild av mig själv. Det blir alltså mer ”seriösa” och mindre ”seriösa” inlägg varvat om vartannat – lite som livet självt.

På bloggen skriver jag om det som ligger nära mitt hjärta, och allt sammans handlar om livet i Jesus efterföljelse, oavsett om det gäller sonens fotbollsskola eller hur vi tänker mission.

Jag hoppas ni fortsätter läsa, och uppskattar det nya konceptet.

Önskar eder en god afton.

filosoferat

Med blandade känslor

2012223221431620655435_sbigHär drog verkligheten igång ordentligt förra veckan. Den långa, men som alltid ändå för korta, semestern tog slut. Lilleman har skolats in på förskolan, jag har börjat plugga, David är tillbaka på jobbet och livet rullar på i en mycket högre hastighet än vi varit vana vid.

Eftersom jag har varit hemma med barnen i över två år känns det här väldigt nytt. Och det är med blandade känslor. Jag är lycklig över att få vara igång igen, och över att vi inte behöver ha barnen på förskolan särskilt mycket (det självständiga studerandets myckna fördelar), samtidigt som det tär på mig när han, den där bestämde och tuffe lillen säger, med gråt i halsen, ”jag vill inte va på förskolan, jag vill bara vara hemma med mamma och pappa och huset”. Och det hjälper inte att han är hur glad som helst när jag hämtar honom och då inte alls vill gå hem – det gör ont i hjärtat ändå. Jag vet att det går över, att det handlar om att vänja sig… och ändå…egentligen hade det räckt om de började när de var sisådär tre-fyra år. Men, nu är det som det är, och jag njuter trots allt över att få sitta med böckerna.

Jag läser alltså teologi på heltid för tillfället. Planen är att till våren bli färdig med en kandidatexamen. Min största farhåga är dock att det ska bli mer kunskap än praktik av det hela. Till viss del blir det väl så. Det kräver rätt mycket läsning. Men när teologin blir bortkopplad från praktiken blir det inget bra. En god teologi, tror jag, formas bäst i församlingsgemenskapen, när vi lever ut den med varandra. Och måtte jag inte hamna där att jag blir bättre på att tycka och tänka än att faktiskt göra lärjungaskap. För det är ju så lätt det där, att istället för att med livet visa hur efterföljelse ska levas, tala eller skriva om det.

Men, i morgon tar vi ledigt. Och taggar för gemenskapshelg med nätverket!

efterföljelse · Gud

Han drabbar mig

cropped-1181533_520_2361.jpgHan drabbar mig. Jesus drabbar mig. Det finns stunder då han kommer så nära. Så nära att jag nästan kan höra hans andetag. Så nära att jag nästan kan känna hur han håller min hand i sin. Då den liksom sköljer över mig – Guds kärlek. Då jag känner honom nära – han som är vänskapens, tillitens, passionens och förälskelsens ursprung och källa. Då det bara är han och jag. Hans omsorg om mig. Hans kärlek till mig. Hans glädje över mig. Hans närhet. Hans passion. Stunder då lyckan rusar genom min kropp, ut i varenda liten ådra. Då mitt andetag tycks vara hans andetag och jag förnimmer himlen och förstår en del av saligheten. Då friden omsluter mig, samtidigt som det hettar på insidan. Då mitt hjärta bultar och slår – av honom själv. En enhet med honom. Med Jesus.

Han drabbar mig. Jesus drabbar mig. Och jag tänker att det måste vara det här allt handlar om. Det måste vara det här jag är tänkt att leva av. Det är det här som ska vara mitt syre. Och då förstår jag vad Jesus menar när han säger att himmelriket är som när en man hittar en pärla i en åker och säljer allt för att köpa åkern.

Och jag vill skriva om detta oerhörda så att fingrarna glöder. Men orden tar slut. För vem kan beskriva höjden och djupet, längden och bredden av Guds enorma kärlek.