församlingsliv · Husförsamlingsliv · ledarskap · mission · Uncategorized

Husförsamlingsliv – den apostoliska tjänstegåvan

276860_385868881490504_252213966_nDet är fantastiskt när man inser att man råkat publicera ett helt ofullständigt inlägg. Om du hann läsa det innan jag tog bort det fick du dig nog ett gott skratt. (Det var inte riktigt meningen att hänvisa till Jonas Melin som Jonas Melon) Här kommer det lite mer modifierade inlägget.

Någonting som uppmuntrades under New Wine konferensen var att de olika tjänstegåvorna skulle få komma i funktion i våra församlingar. Framför allt påpekades vikten av att låta det apostoliska och profetiska få större utrymme. (Jonas Melin skriver lite mer om det – här.) Jag tror att Gud har pekat på detta de senaste åren och att vi mer och mer håller på att hitta in i det, i våra olika församlingar.

När jag talar om den apostoliska tjänstegåvan tänker jag just på den som en tjänst och en gåva som Gud ger till församlingen – en funktion snarare än en position. (Jag vet att ordet kommer med en hel del bagage så om du undrar hur jag ser på ledarskap kan du läsa de blogginlägg som ligger under kategorin ledarskap)

Utifrån det jag själv står i – en rörelse av husförsamlingar kan jag se att det här har varit väldigt viktigt. Om inte den apostoliska tjänstegåvan varit i funktion hade vi troligtvis inte hamnat i Helsingborg. Som jag har förstått det handlar gåvan till stor del om att gå före in i nya situationer, att vara en utsänd som i sin tur rustar och sänder ut andra och att grunda nya församlingar.

Som en del av vårt nätverks DNA, ligger det utsändande – det missionerande – något jag tror är nödvändigt om vi vill se en rörelse ta fart. Står man i en längtan att starta en husförsamling/enkel församling/relationsbaserad församling (eller en församling över huvud taget), tror jag att man ska be Gud utrusta med den apostoliska tjänsten.

Utan den apostoliska tjänstegåvan i funktion riskerar man att bli inåtvänd, eller att stå still – att bli en samling människor som delar tron på Jesus, men som inte växer vidare. Jag tror att Gud kan, och vill, rusta oss med det vi behöver. I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur Paulus befann sig i ett sammanhang med endast lärare och profeter. De fastade och bad. På Guds tilltal la de händerna på Paulus och Barnabas och sände ut dem -Apg 13:1-3. Efter detta kallades de apostlar. De fick dela med sig av Jesus i helt nya sammanhang, utrusta lärjungar och ledare och se hur nya församlingar formades.

Om vi vill se församlingar som startar församlingar, om vi vill se en husförsamlingsrörelse ta fart – tror jag att vi behöver uppmuntra människor som har en apostolisk kallelse, att gå ut och göra det Gud har kallat dem till.

Annonser
efterföljelse · kvinnor som leder · ledarskap

Gud regerar – även under semestern

Hoppar in med ett spontant sommarinlägg. Är precis hemkommen från en fantastiskt trevlig semester med de bästa av vänner.

Vi har varit i Vänersborg, bott på camping och varit med på New Wines sommarkonferens. Tre familjer i två relativt små stugor. Man kan säga att vi gillar utmaningar… och att vi i grunden är smålänningar. Följdaktligen har vi nu sex trötta barn, och sex ännu tröttare föräldrar.  Man skulle kunna sammanfatta det så här, det har varit en semester med mycket regn och många smutsiga barn, lite sömn, lite kaos, men med väldigt trevligt sällskap och med mycket Gud.

Det var väldigt roligt att vara med på konferensen. Det var första gången för oss alla, men säkerligen inte sista. Temat för konferensen var, Gud regerar. Det fanns ett tydligt Gudsrikesperspektiv och jag kände mig själv både utmanad och uppmuntrad att ännu mer hitta in i det liv Gud har för oss.

Det som berörde mig mest, personligen, var ett seminarie med Danny Silk. Jag ramlade egentligen bara in på det utan att veta vad han skulle undervisa om. Han talade om kvinnor i tjänst och jag vet faktiskt inte om jag någonsin varit med om att någon så tydligt satt ord på mina känslor och upplevelser tidigare. Det här är ju något som jag funderat mycket kring.

Danny talade bland annat om att det finns ett glastak som kvinnor tenderar att slå i när de är i församlingsledarskap. Ett ”hit men inte längre- tak”. Och han poängterade att trots att vi i Sverige har kommit långt när det gäller att erkänna kvinnor i tjänst, finns det fortfarande begränsningar. Han pekade till exempel på vad vi ser framför oss när vi tänker på en apostel.

Han talade om hur Jesus bemötte kvinnor och lyfte fram att Jesus har gjort upp med allt förtryck och poängterade att någon som inte är fri att leva ut vad Gud kallat till, är förtryckt. Danny fortsatte visa på att Paulus framför allt fick ta itu med och försvara hedningarnas rätt till Guds rike fullt ut. Senare har vi fått se hur slaveriet har avskaffats. Där Guds rike går fram bryts förtryck som en naturlig del. Det gäller även kvinnans rätt att vara i tjänst fullt ut.

Jag kan inte påstå att jag känner mig förtryckt. Dock kan jag säga att begränsningarna finns där. Kanske framför allt som ett  bagage som inte fullt ut har  gjorts upp med och som kommer från den historia vi bär på. Det är som att det finns ett glastak, precis som Danny uttryckte det, eller ett osynligt staket. Som i mitt fall inte har satts upp av någon i mitt sammanhang men som ändock finns där. Men, när det avslöjas, när någon talar om det och bekräftar att det finns där, går det att slå hål på det. Och det behövs.