Jesus

Onsdagstankar

Och så några tankar en helt vanlig onsdag…

Läste precis i Dagen om att Svenska bibelsällskapet har gått ut med en utmaning att läsa bibeln varje dag. Jag ser i sig inget fel i det alls. Tror verkligen vi behöver läsa mycket bibel och ofta… men jag är osäker på om den här typen av utmaning leder till mer bibelläsning.

Varför läser vi så lite bibel? På 70-talet spådde man att bibelläsningen skulle öka på grund av den nya bibelöversättningen. Vi kan se att det inte blev så.

flippJust nu är något som kallas ”flippat klassrum” på tapeten i skolvärlden. Flippat klassrum handlar kort sagt om att istället för att eleverna ska lyssna på föredrag i klassrummet, kommer de dit redan förberedda och pålästa på ämnet. De har kanske sett föredragen innan, läst litteratur och satt sig in i olika teman. När de sedan kommer tillsammans får de möjlighet att samtala och reflektera över detta.

I församlingen är predikan och undervisningen oftast formad utifrån hur det rent klassiskt ser ut i skolan. Någon håller ett föredrag och de andra lyssnar.

Det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om man hade lite mer ”flippade samlingar” i församlingen. Där man förväntade sig att de som deltar har något att bidra med i samtalen.

Kanske skulle det vara ett sätt att få igång bibelläsningen; genom att flippa bibelundervisningen? Kanske skulle vi börja undervisa varandra lite mer? Kanske skulle engagemanget växa?

Jag kan se att det fungerar så i våra husförsamlingar… och jag tror det skulle vara applicerbart i många sammanhang.

Som sagt… bara lite tankar så här en onsdag.

församlingsliv · Husförsamlingsliv · ledarskap

Det curlande församlingsledarskapet

curling2Jag håller precis på att avsluta en kurs i bibelbruk och bibeltolkning. Det är en mycket bra kurs och jag är väldigt tacksam för det jag har lärt mig.

När man i kursen talar om predikan menar man konsekvent det som sker i Gudstjänsten varje vecka. Som jag förstår det, utifrån bibelläsningen, är predikan det som sker när man proklamerar vem Jesus är för människor som  ännu inte känner honom. Finns de flesta av dem verkligen med i en Gudstjänst? Finns de flesta ens med i en församlingsgemenskap? Jag tror att predikan framför allt behöver ske utanför församlingsgemenskapen, och att det behöver ske på flera olika sätt. Ett sätt är till exempel i det vardagsnära samtalet, där vi berättar om vem Jesus är.

Okej, tänker kanske du nu, vad hon märker ord. Med predikan menar vi ju egentligen undervisning och det ska väl ändå pastorn hålla på med.

I 1 Kor 14:26 kan vi läsa: ”Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.”

När församlingen kommer tillsammans ska vi bygga upp varandra, alla ska ha något att ge, vi ska undervisa varandra.

Jag och min man har två barn. En är fem och den andre är två. De är väldigt bekväma av sig, precis som vi alla egentligen är. Därför har det varit vår uppgift som föräldrar att sätta skeden i handen på dem för att lära dem äta själva. Det har varit vår uppgift att köpa kalsonger och lära dem använda toaletten. Det är vår uppgift att visa dem hur de själva klär sig, bäddar sängen, brer sina mackor och så vidare. Det är något vi gör för att de ska växa, mogna och se att de själva kan. Det är lite obekvämt i början med i slutändan skapar det självförtroende.Om jag och min man slutar lära våra barn att själva göra saker kommer de också sluta mogna. Det är vad man brukar kalla ett curlande föräldraskap.

Vi människor är bekvämlighetsvarelser. Vi vill gärna att någon annan gör jobbet så vi kan luta oss tillbaka. Vi är även bekräftelsevarelser. Vi vill bli sedda, uppmuntrade och få beröm. Det är liksom inbyggt i de flesta av oss. Därför är det kanske inte så konstigt att det ser ut som det ser ut; med en person som vecka efter vecka levererar ett budskap, som talar om för oss vad bibeln menar, vad vi ska tro och hur vi ska leva, som tolkar texterna åt oss – den som lyssnar får det serverat och den som förmedlar budskapet får sitt bekräftelsebehov uppfyllt.

Jag tror att det finns olika tjänstegåvor i våra församlingar. En, tror jag är läraren. Men läraren är inte främst satt att ge församlingen färdigtuggad mat. Lärarens uppgift (liksom de andra tjänstegåvornas) är att utrusta de heliga, alltså församlingen.

Ef 4:11: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.”

Ett curlande ledarskap leder till bekvämlighet och omognad. Ett ledarskap som utrustar och ger redskap hjälper människor att själva mogna och leda. En lärare har som uppgift att ge församlingen redskap att själva läsa och förstå vad bibeln säger – att visa hur man kan ställa goda frågor till texten, hur man hör vad Anden säger genom ordet och hur man själv lära sig handla på det man läser.

Ett av de största övertramp som gjorts, av teologer och lärare, är att få människor att tro att de inte själva kan läsa och höra vad Jesus säger genom sitt ord.

Tänk om man istället för att predika/underivsa en gång i veckan skulle satsa på att ge församlingen bibelläsningsredskap. Vad skulle det göra med församlingen?