efterföljelse · Tro

Hoppas på Herren

I psalm 27, vers 14 skriver David: ”Hoppas på Herren , var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!”

Uppmaningen är verkligen inte alltid så enkel. I tider när det är tungt, när bönesvar tycks dröja till evigheten är det kanske inte så lätt att ta till sig. Det kan vara väldigt lätt att utgå från att David var någon form av övermänniska som kunde hantera svårigheter med någon form av superkraft. Jag tror dock David var lika liten och ynklig i svårigheter som de flesta. Men han hade en sak som utmärkte honom. Han vände sig till Gud, alltid, oavsett vad. Han lät honom höra sin klagan, sin suckan, sin glädje, sin gråt, sin rädsla, sin upprymdhet, sin glädje – allt. Och i tider av missmod och hopplöshet är det precis som att han har lärt sig att uppmana sin själ att lita på Herren. Därför påminner han sig själv, inte allt för sällan, om vad Gud har gjort och vem Han är.

Detta är något jag önskar för mig själv, att i tider när allt inte tycks gott kunna stå fast i att Gud är god. Jag vill, som David, kunna uppmana min själ att förtrösta när mina tankar inte gör det. Jag vill inte färhärda mitt hjärta utan hålla mig ödmjuk. Så idag, när livet i ärlighetens namn inte känns så särskilt uppåt, vill jag stämma in med David och uppmana min själ, att hoppas på Herren. 

Annonser