Jesus

Onsdagstankar

Och så några tankar en helt vanlig onsdag…

Läste precis i Dagen om att Svenska bibelsällskapet har gått ut med en utmaning att läsa bibeln varje dag. Jag ser i sig inget fel i det alls. Tror verkligen vi behöver läsa mycket bibel och ofta… men jag är osäker på om den här typen av utmaning leder till mer bibelläsning.

Varför läser vi så lite bibel? På 70-talet spådde man att bibelläsningen skulle öka på grund av den nya bibelöversättningen. Vi kan se att det inte blev så.

flippJust nu är något som kallas ”flippat klassrum” på tapeten i skolvärlden. Flippat klassrum handlar kort sagt om att istället för att eleverna ska lyssna på föredrag i klassrummet, kommer de dit redan förberedda och pålästa på ämnet. De har kanske sett föredragen innan, läst litteratur och satt sig in i olika teman. När de sedan kommer tillsammans får de möjlighet att samtala och reflektera över detta.

I församlingen är predikan och undervisningen oftast formad utifrån hur det rent klassiskt ser ut i skolan. Någon håller ett föredrag och de andra lyssnar.

Det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om man hade lite mer ”flippade samlingar” i församlingen. Där man förväntade sig att de som deltar har något att bidra med i samtalen.

Kanske skulle det vara ett sätt att få igång bibelläsningen; genom att flippa bibelundervisningen? Kanske skulle vi börja undervisa varandra lite mer? Kanske skulle engagemanget växa?

Jag kan se att det fungerar så i våra husförsamlingar… och jag tror det skulle vara applicerbart i många sammanhang.

Som sagt… bara lite tankar så här en onsdag.

Annonser
Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen

Det här är del 5 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Ett bibelord som i århundraden har använts för att begränsa kvinnors möjlighet att leda och tala i församlingar är 1 Kor 14:33b-37.

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Vid första anblick verkar det vara kristallklart att Paulus förbjuder kvinnor från att tala i församlingen. Kruxet för kvinnomotståndare är att en sådan tolkning har flera stora problem. Här kommer några som är ganska uppenbara:

  1. Om man tolkar de här verserna som ett direkt, auktoritativt uttalande från Paulus får det ganska extrema konsekvenser. Det skulle innebära att kvinnor måste vara helt tysta under en församlings sammankomst och inte ens får ställa en fråga. Jag har inte hört talas om någon församling som tillämpar texten ordagrant på det sättet.
  2. Om detta skulle vara en allmän regel att kvinnor inte får tala eller ens ställa frågor i församlingen så skulle det motsäga Paulus själv, Jesus, resten av NT, och hela Bibeln för den delen. Bara något tidigare i brevet (kapitel 11) talar Paulus exempelvis om kvinnor som profeterar. Det är svårt att göra det med munnen stängd! Jesus sänder Maria från Magdala att vittna om hans uppståndelse för de andra lärjungarna. Skulle han verkligen uppmana en kvinna att synda som det första han gör efter uppståndelsen? Paulus uppmanar på andra ställen de troende att undervisa varandra (Kol 3:16). Återigen svårt att göra med munnen stängd. Om allt detta kan du läsa mer i tidigare inlägg i den här serien.
  3. Som stöd för att kvinnor ska tiga och underordna sig anges lagen – ”som lagen säger”. Problemet är bara att det inte finns någon lag, någonstans i GT, som säger att kvinnor ska tiga eller underordna sig. Tvärtom säger Ps 68:12: ”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet.”

Det finns många olika åsikter på hur man ska tolka den här texten. En vanlig tolkning är att de här verserna inte fanns med i första korintierbrevet från början utan är tillagda i efterhand. Man menar då att de är ologiskt inklämda i ett avsnitt då Paulus talar om helt andra saker, nämligen Andens gåvor. Personligen har jag lite svårt för den tolkningen. Min grundhållning är att Gud har vakat över sitt Ord och att allt som finns med i Bibeln är tillförlitligt. Jag tror det är omöjligt att helt säkert säga hur man ska tolka den här texten. Det enda vi kan vara säkra på är att den inte betyder att Paulus anser att kvinnor ska tiga. Det skulle motsäga hela Bibeln.

Det finns en förklaring som jag tycker är rimlig.

I texten står det att lagen säger att kvinnorna ska tiga i de heligas församlingar. Även om vi inte kan hitta detta någonstans i Moseböckerna eller GT så kan vi faktiskt hitta det i Talmud som är en skriftsamling som för judarna fungerade som tillägg till de heliga skrifterna. Talmud förbjuder kvinnor att tala när det finns män närvarande eftersom en kvinnas röst är ”sexuellt provocerande”. Talmud säger också ”Det är en skam för en kvinna att låta sin röst höras bland män”.  När Jesus nämnde Talmud använde han begreppet ”de äldstes stadgar”, ”era stadgar” eller ”människors stadgar”. Det är tydligt att Jesus inte anser att Talmud är Guds ord utan att Talmud snarare hindrar människor från att lyda Gud. (Matt 15:3, 6, Mark 7:8, 9, 13)

Genom hela 1 Kor svarar Paulus på olika frågor som församlingen har skickat till honom i ett brev. Vid flera tillfällen nämner Paulus deras frågor. ”I fråga om det ni skrev svarar jag” (7:1), ”I fråga om kvinnor som lever ogifta…” (7:25), ”I fråga om kött från avgudaoffer…” (8:1). Han ställer också frågor för att ta upp olika ämnen från deras brev. ”Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?” (9:1) Han verkar också citera korintierna ”Allt är tillåtet för mig” för att sedan komma med ett eget uttalande för att väga upp deras – ”men allt är inte nyttigt”.  Därefter repeterar han deras uttalande ”Allt är tillåtet för mig” och skriver ”men jag skall inte låta något ta makten över mig”.

Det är mycket möjligt att det fanns en judisk-kristen manlig grupp i, eller i koppling till, församlingen som var motståndare till att kvinnor skulle få tala, undervisa eller leda i församlingen och som hämtade inspiration från Talmud. Troligen är då vers 33b-35 deras uttalande som Paulus citerar:

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.”

I vers 36-37 kommer Paulus kraftfulla svar till dessa män:

”Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Paulus frågor är helt obegripliga om de ställs till kvinnor som talar eller ställer frågor i församlingen. Däremot blir de fullt begripliga om de ställs till män som förvränger Guds Ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Paulus försöker inte tysta kvinnorna i församlingen. Tvärtom! Han tillrättavisar mansgrisarna!

Jesus · kvinnor som leder · ledarskap

Jag tillåter inte att en kvinna undervisar!

Det här är del 4 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

När vi kommer till breven och ”problemtexterna” gällande kvinnans tjänst, är det viktigt att vi har resten av Nya Testamentet i bakhuvudet. Rickard skrev, i förra blogginlägget i den här serien, om olika kvinnor i tjänst i NT.  Detta behöver prägla hur vi läser texterna. Vi behöver också  ha med oss en förståelse för den radikalitet Jesus visar när det gäller kvinnor. Han vänder totalt upp och ner på hela ordningen och ger kvinnor en bekräftelse, som för den tiden, var enormt ovanlig och utmanande.  Det hade varit väldigt märkligt av Jesus att först ge lärjungarna ett så tydligt exempel, för att sedan när församlingen hade bildats, uppmana dem att ”ordna upp” det hela utifrån en mer patriarkalt rådande struktur.

I 1 Tim 2:11-15 kan vi läsa:

”En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.  Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.”

Betyder detta att en kvinna aldrig får undervisa? I så fall säger Paulus emot sig själv. I Kol 3:16 skriver Paulus till hela församlingen att de ska undervisa varandra. I Apg kan vi läsa om Priskilla som tillsammans med sin man Akvila tog sig an Apollos och grundligt förklarade Guds väg för honom.  Så det verkar inte vara det Paulus menar.

Men vad menar han då?

Vi börjar med hur läget kan ha sett ut i församlingen i Efesus. Det är troligt att det fanns problem med kvinnor som klädde sig sexuellt utmanande (något de grekiska orden visar på), det skulle till och med kunna handla om före detta tempelprostituerade som omvänt sig.

Kvinnorna var, på grund av den rådande kulturen, mindre bildade än männen. Så vill Paulus dock inte att det ska förbli. Därför uppmanar han dem att lära sig mer och ta emot undervisning. Något väldigt radikalt i sig!

Det verkar även som att det hade förekommit villoläror i församlingen. Något som hade bidragit till att kvinnorna nu gick runt och skvallrade och talade om saker de inte borde tala om (2 Tim 3:6, 1 Tim 5:13). Inte undra på att Paulus inte ville att de skulle undervisa! De hade inte mognat tillräckligt mycket i sin tro för att kunna göra det.

Intressant är också att det som i den här texten översätts med ”gör sig till herre” (över mannen) kommer från ett ord som egentligen betyder något mycket mer brutalt. Det kan ha betydelsen ”att mörda” eller att ”sexuellt dominera”. Om man läser texten med den översättningen blir det Paulus skriver inte särskilt märkligt…

Men så, till den sista frågan, varför nämner då Paulus skapelseordningen? Här blir det väl ändå tydligt vad han tycker?!

Det vanligaste när Paulus refererar till syndafallet är att han hänvisar till Adams fall. I det här fallet talar han istället om Eva. Varför?

Per Axel Sverker skriver så här:

”Adam formades först. Enligt vår tolkning innebär det att Adam hade formats i sin kunskap genom samtalen med Gud under
tiden före Evas skapelse! Kvinnan hade alltså mindre med kunskap. Evas fall berodde därför på att hon förleddes av ormen på grund av sin bristande kunskap. Och Paulus använder nu detta som ett exempel för förhållandena i Efesus. Eva är ett tydligt exempel på
hur allvarliga konsekvenserna blir när en vilseledd kvinna överför sina åsikter till en annan person. Paulus ville förhindra att något liknande skulle ske i efesierförsamlingen. Anledningen till Paulus ord ligger alltså inte i någon negativ kvinnosyn. Men ibland måste han lugna ner frihetsprocessen i församlingarna. De kristna kvinnorna måste lära sig frihetens sanna natur för att inte hamna i nytt slaveri – i villoläror och i felaktiga uttryck för sexualiteten. Felet ligger alltså inte i att kvinnorna vill undervisa. Men liksom Eva har de lyssnat till villolärare och behöver få undervisning. Därefter finns möjligheten att få undervisa”

Han fortsätter:

”Kvinnan ska bli frälst genom moderskap-et. Det handlar inte om kvinnornas egna moderskap utan det är en hänvisning till det bestämda moderskap som gäller Maria. Substantivet har nämligen bestämd artikel. Evas syndafall ställs mot Marias lydnad. Det är genom den lydiga och ödmjuka Maria som frälsning kommit till människorna. Här bekräftas alltså kvinnans positiva roll i frälsningshistorien, som en balans gentemot syndafallsberättelsen.”

Förutom dessa tolkningar finns det de som menar att Paulus i det här stycket går till rätta med EN kvinna som spridit villoläror och att han uppmanar henne att istället bli hemma och ägna sig åt familjen. Hon ska helt enkelt blir frälst om hon slutar sprida villoläror och istället föder barn (att fortsätta sprida villoläror leder nämligen totalt fel).

Personligen tycker jag att den här typen av tolkningar ”makes sense” . Det är ett sätt att se texten som också stämmer överens med resten av NT.

(I stort sett allt i det här blogginlägget är hämtat från Per Axel Sverkers undervisning. Vill man ha mer och utförligare utläggningar rekommenderar jag, varmt,  www.sverkersteologi.se)

efterföljelse · församlingsliv · kvinnor som leder · ledarskap · Uncategorized

En skäggig farbror?

imagesEn upptäckt jag gjorde, under min studietid, var att jag inte hade, eller hade haft, många kvinnliga förebilder som höll på med undervisning och ordentliga textutläggningar. Jag hade nog aldrig reflekterat över detta förrän jag satt med en uppgift då jag skulle skriva ner var jag såg mig själv i framtiden. Jag satt och drömde mig bort och insåg, till min stora fasa, att den jag såg framför mig var en smått skäggig farbror, ikädd gabardinbyxor matchat med någon mossgrön stickad kofta. (Tilläggas bör kanske, att jag absolut inte har något emot herrar i snitsiga kläder och  att mannen på bilden inte har något att göra med inlägget, whatsoever)

Där och då, insåg jag att det inte var så konstigt att jag hade svårt att se mig själv faktiskt fungera i det jag längtade efter. Just i det fallet, handlade det om lärargåvan. Jag hade, av någon anledning, lite svårt att identifiera mig med att bli man.

Tyvärr, gäller detta inte bara lärargåvan. I de flesta kristna sammanhang ser man, inte bara men absolut mest, män fungera i de olika gåvorna. Och för mig, var det svårt att identifiera mig med de kvinnor jag hade sett. Troligtvis för att de var så få och därmed var mångfalden inte lika stor som hos männen.

Ett problem i detta är att till och med jag, som kvinna, har undermedvetna fördomar om kvinnor som leder eller undervisar. Står jag i valet att välja mellan att lyssna på en man eller en kvinna som undervisar i samma ämne, är det stor chans att jag väljer att lyssna på mannen. Jag tror att detta framför allt beror på vana – erfarenheten säger att män undervisar bra, alltså lyssnar jag på mannen. Och då är det fara värt att det fortsätter se ut som det oftast gör – en kvinna på 10 män. Om vi kvinnor ska kunna bli bättre på att undervisa, föreläsa, leda och ta initiativ, måste vi få möjlighet att öva och att specificera oss på den uppgift som Gud har gett oss. På samma sätt som männen har gjort det. Vår startsträcka är, på grund av hur det historiskt har sett ut, oftast längre.

Jag hade ett samtal med en kvinna som finns i en teologisk miljö, och vi talade lite om detta. Hon menade att det nog kan vara så att kvinnor så ofta varit vana vid att fylla behov – man hoppar in lite var stans där det behövs – att de flesta inte tagit sig möjligheten att specificera sig på ett visst område. Jag tror att det ligger något i det.

Och, ibland är vi kvinnor väldigt dåliga på att uppmuntra varandra. Kanske är vi på något plan rädda för att någon annan ska ta den plats vi så länge längtat efter. Som om det bara fanns plats för en kvinna per sammanhang och gåva. Om vi har den bilden, är det dags att genast bränna upp den och blåsa bort resterna. Vi behöver stå tillsammans i gåvor, tjänster och sammanhang, uppmuntra och utmana varandra att våga gå på den väg Gud kallar.

Jag är så oerhört tacksam över att få finnas med i de sammanhang jag gör. Tacksam för ärligheten som finns i ledarteamet, modet att våga visa svaghet, uppmuntran att fortsätta gå, överlåtelsen till att alltid söka Jesus först, överlåtelsen till bönen för varandra. Tacksam för husförsamlingen där vi uppmuntrar och undervisar varandra. Där vi kan vara oss själva, påminna varandra om nåden, samtidigt som vi utmanar varandra att följa Jesus. Det är en god grogrund för att växa i ledarskap, oavsett man eller kvinna.