Jesus

Ut ur dimman

Vi har haft en sån där typisk småbarnsvecka. En febrig vecka. Med barn som byter av varandra i febrighet. Perfekt! Det ena barnet är lagom piggt för att reta det andra barnet som är slutkört och skållhett.

Man suckar en sån här vecka, och önskar att den snart är över. Den har innehållit way too much bolibompa och söta drycker. Och så här på slutet, barn som praktiskt taget klättrar på väggarna.

Men, nu verkar vi vara på väg ut ur dimman. Finally!

Tänk ändå vilket privilegium det är att kunna ha såna här veckor. Med tillgång till febernedsättande, ett varmt hem att lunka på i, sängar att svettas ner om natten – trygghet. Det är inte roligt med sjuka barn. Men. De har möjlighet till vård, och rätt till sina föräldrars omvårdnad.

Jag är tacksam över att få ha det så otroligt bra. Det är alldeles för många som inte har det så. Och det tåls att påminna sig om emellanåt.

Jesus

Skyller på hjärncellsreducering

Så där ja! Då har vi firat jul, nyår och en svärfar som har fyllt 60. Det var mycket trevligt alltihop. Nu skulle vi bara behöva nån månad att vila upp oss på också. Tydligen tyckte våra kroppar att det var bäst att ta tillfället i akt och riktigt vila ut efter senaste firandet, vilket resulterade i att vi försov oss idag.  Vilket i sin tur resulterade i att jag missade det inbokade skolsköterskebesöket med sexåringen. Som tur var hade hon överseende och vi fick komma ändå. Phu phu. Var väldigt nära att köra på ”jag är gravidochförvirradkortet” men lät bli. Vet inte om man fortfarande får köra på det vid tredje graviditeten eller om det endast är giltigt vid första… Det borde växa i giltighetsgrad i takt med graviditeter då det känns som att fler och fler hjärnceller får sätta livet till… men jag vet inte om det stämmer.

Så kan det vara. Nu fortsätter vi dagen med nya tag!

Jesus

Samma innehåll, fast med en liten twist

CAM00305Jag bytte alltså utseende på bloggen tidigare idag. Det fick mig att reflektera lite över vad jag vill att bloggen ska handla om. Än så länge har den främst handlat om relativt ”seriösa” saker. De lite mer ”lättsamma” vardagshändelserna har jag bloggat om här, och tidigare här. Men, nu tänker jag att jag ska göra ett försök att förena de två och på så sätt presentera en mer hel bild av mig själv. Det blir alltså mer ”seriösa” och mindre ”seriösa” inlägg varvat om vartannat – lite som livet självt.

På bloggen skriver jag om det som ligger nära mitt hjärta, och allt sammans handlar om livet i Jesus efterföljelse, oavsett om det gäller sonens fotbollsskola eller hur vi tänker mission.

Jag hoppas ni fortsätter läsa, och uppskattar det nya konceptet.

Önskar eder en god afton.