Sommarläger 2019

Katalysator Sverige vill tillsammans med Helsingborgs husförsamlingsnätverk hälsa er välkomna att vara med på 2019 års sommarläger för enkla församlingar! Vi tror att dessa dagar kommer att bli ett härligt tillfälle att lära känna varandra, söka Gud tillsammans och uppmuntra varandra i efterföljelsen av Jesus. Lägret kommer att vara på Sunnerbogården som ligger strax söder om Ljungby tisdag 30/7 – lördag 3/8. Vi får tillgång till lägergården kl 16.00 på tisdagen och har den till lördag kl 12.00. Här finns plats för tält/husvagn eller logi i flerbäddsrum. Mer info om gården kan man hitta på www.sunnerbogarden.se

Vi kommer att ha gemensamma morgon- och kvällssamlingar med alla åldrar men även undervisning när vi är uppdelade i olika åldrar. Under dagarna kommer det också finnas mycket tid för gemenskap och andra aktiviteter. Det finns ingen badplats på gångavstånd men flera stycken inom några minuters bilfärd. Vi kommer hjälpas åt med praktiska saker som mat och städning, aktiviteter för barnen och annat innehåll i programmet. Framför allt tror vi att alla är viktiga i att få dela med sig av sina gåvor och erfarenheter. Kort sagt är detta ett läger vi gör tillsammans.

Anmälningsavgiften är satt för att täcka kostnaderna för logi och mat under veckan.

	Vuxen (18+)	Ungdom (13-17)	Barn (3-12)	Barn (0-2)
Rum	1000 kr	700 kr	500 kr	Gratis
Husvagn med el	900 kr	300 kr	300 kr	Gratis
Tält	750 kr	300 kr	300 kr	Gratis

Anmälan sker här: bit.ly/sommarlager

Fyll i formuläret och skicka in. Betala sen anmälningsavgiften till Katalysator Sverige BG 5106- 4632. Skriv ert namn på betalningen så vi kan koppla ihop anmälan med betalningen. När anmälningsavgiften är betald räknas man som anmäld. Begränsat antal platser så först till kvarn gäller.

Om ni har frågor om lägret kan ni kontakta Rebecka Everland på rebeckaeverland@gmail.com.

Lukas – kvinnornas förkämpe

För ett tag sedan skrev jag blogginlägget Och den ska inte tas ifrån henne . Här kommer en fortsättning på undervisningen om kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna.

Om man läser Lukas evangelium upptäcker man snart att Lukas ger kvinnor mycket uppmärksamhet. Lukas använder ordet/orden  kvinna/kvinnor dubbelt så många gånger jämfört med Matteus och tre gånger mer än Markus. Redan i de första kapitlen blir det tydligt att Lukas vill lyfta fram kvinnorna.

I inledningen får vi först följa berättelsen om när Elisabeth blir gravid med Johannes. Hennes man Sakarias får i ett möte med ängeln Gabriel veta att han trots sin egen och sin frus ålder ska få en son. Sakarias har väldigt svårt att ta till sig detta och som en konsekvens av hans otro blir han stum fram till den dag då han son Johannes får sitt namn.

Lukas fortsätter att berätta om när Maria får besök av samma ängel och får veta att hon ska bli gravid. Ängeln berättar att detta inte ska ske på naturlig väg utan genom den helige Ande. Maria, som inte ens är gift ännu utan bara förlovad med Josef, svarar ”jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt”.  Även om Sakarias och Elisabeths graviditet var ett under på grund av deras höga ålder får vi nog erkänna att Marias graviditet var ännu mer häpnadsväckande. Trots detta gensvarar Maria inte med otro utan med tro och lydnad. Lite längre fram i berättelsen kan vi läsa om när Maria besöker Elisabeth. Elisabeth profeterar då över Maria och säger: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt… Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse”.

Här har vi alltså  en berättelser om två olika personer som får ta emot ett budskap från Gud. Den ene, Sakarias, tvivlar och blir stum. Den andra, Maria, tror och blir välsignad.

Hela berättelsen om Jesus födelse väljer Lukas att berätta utifrån Marias perspektiv. Matteus beskriver istället denna händelse utifrån Josefs perspektiv.

Redan i inledningen av sitt evangelium låter alltså Lukas kvinnorna bli synliga och ta plats. Han lyfter till och med fram kvinnan som det goda exemplet och detta mönster kan vi faktiskt hitta igenom hela evangeliet. I berättelsen om synderskan som smörjer Jesus fötter är det kvinnan som är det goda exemplet framför farisén Simon. I slutet av evangeliet är det kvinnorna som finns med vid korset och det är de som går först till graven. Det är också kvinnorna som först får ta emot vittnesbördet om uppståndelsen och de gör det i tro.

Tro = tillit

Avgud är den man sätter sin tillit till. Jag parafraserar Luther. Dessa ord etsade sig fast hos mig efter att jag för ett par år sedan läste Mikael Hallenius bok Spår av den Osynlige. De högg tag i mig och uppenbarade något om mig själv — avgudar som jag inte hade varit medveten om.

Man brukar ibland säga att tro stavas risk men jag skulle vilja säga att tro stavas tillit. Genom hela bibeln blir det här tydligt. Abraham litade på att Gud skulle hålla sina löften, Mose likaså. Jesus satte hela sin tillit till Gud när han lät sig spikas upp på korset. Hela hans känsloliv var fyllt av ångest men han valde att lita på att Gud skulle hålla sitt löfte.

Ordet tro är i svenskan ganska missvisande. När vi säger ”jag tror det” syftar det på osäkerhet, vilket i sammanhanget av att tro på något eller Någon är helt missvisande. Personligen har jag mer och mer börjat ersätta ordet tro med orden lita på och det har gett mig nya perspektiv. Jag inte bara tror på Gud, jag litar på honom. Här blir Gudsbilden väldigt viktig. Vem är den Gud som förtjänar min tillit? Har jag bilden av en nyckfull Gud vågar jag inte lita på honom fullt ut. Har jag bilden av Honom som vred och sträng kommer jag inte våga lita på att Han vill mig väl. Har jag bilden av Honom som avlägsen och onåbar blir tilliten egentligen bara tomma ord som inte bygger på en relation där Gud kan visa att han är värd att lita på.

Men bibeln säger att Gud bara är god. Hos Honom finns ingen växling mellan mörker och ljus. Gud är Skaparen. Han är den som har hela världen i sin hand och den som har makt över död och liv. Gud är en god pappa som förlåter även den som inte förtjänar förlåtelse. Gud ÄR kärlek. Gud är Jesus och Jesus är Gud. När vi lär känna Jesus lär vi också känna Gud. Gud är alltså allt som Jesus personifierar.

Vilka avgudar har du i ditt liv? Vad sätter du din tillit till? Är det dina egna förmågor? Ditt arbete? Din duktighet? Vi ska naturligtvis våga lita på andra människor men om vi litar på dem mer än på Gud kan de också bli avgudar i våra liv.

Att tro på Gud innebär att sätta sitt hopp till Honom, att falla i den Levande Gudens händer, att låta sig fångas och se att Han bär.

 

 

 

Det mest storslagna dramat genom tiderna

Om ungefär en vecka firar vi påsk. Påsken är crescendot i det mest storslagna dramat genom tiderna. Den Gud som har skapat hela universum och hela mänskligheten går in i döden och vänder upp och ned på hela kosmos.

Berättelsen om Jesus handlar om en Gud som gör precis tvärt emot vad vi förväntar oss. Gud blir människa. Han avkläder sig sin härlighet och blir som de han själv har skapat. Han låter sig förnedras, förlöjligas, hånas, bli slagen. Han blir falskt anklagad och tillslut betraktad som de värsta av avskum och därmed avrättad – upphängd på ett kors, till allmän beskådan och åtlöje. Gud dör. Men döden blir en uppståndelse och seger när Jesus reser sig ur graven. Jesus visar inte sin styrka genom muskler eller politisk makt. Hans styrka synliggörs på ett helt annat sätt. Det som i våra ögon ser ut som ett nederlag är en fullkomlig seger över all ondska. Genom döden vinner livet. Genom Jesus förnedring får vi upprättelse. Det är den ultimata kärlekshandlingen.

Gud kastar omkull alla våra föreställningar av vad det innebär att ha makt och att segra. Han går lidandets väg och uppoffringens väg. Det är en väg som vi också är kallade att gå. Här finns inga genvägar. Här finns inga undanflykter. Som Jesus efterföljare kan vi aldrig segra på något annat sätt än genom det exempel som Jesus ger. Vi vinner inte genom politisk makt. Vi vinner inte genom att bevara traditioner. Vi vinner inte genom att bygga murar. Det vore högmodigt och dumdristigt av oss att tro att vår väg till seger skulle se annorlunda ut än den Gud själv går. Han har visat en väg. Han säger själv att den är smal och svår att gå på. Han säger att den kostar allt.

I påsk får vi påminna oss om vilken typ av kamp vi kämpar och hur vi är kallade in i den. Här finns en stor utmaning till alla oss som säger sig följa Jesus idag.

Och den ska inte tas ifrån henne

Jag håller på med en undervisning om kvinnorna i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. En naturlig text att studera lite mer ingående är naturligtvis den om Marta och Maria i Lukas 10.

Hela den här berättelsen är väldigt spännande. Den är så totalt normbrytande.

Vi får i berättelsen veta att Jesus befinner sig i ett hus tillsammans med två kvinnor. Bara att Jesus tar in i ett hem där det bor kvinnor är häpnadsväckande i sig. Det är möjligt att några av Jesus lärjungar också var med och att Marta och Marias bror Lasarus också var hemma, men det är i så fall något som Lukas väljer att inte dela med sina läsare. Av det kan vi ana att han faktiskt vill göra ett ”statement” angående Jesus syn på kvinnor och kvinnans roll i den här texten. Marta serverar Jesus mat, något en kvinna vid den här tiden inte borde göra. Det fick bara ske om det fanns tjänare där. Jesus sitter och undervisar vilket han som lärare heller inte borde göra bland kvinnor. Till råga på allt tilltalar Marta Jesus och ber honom att korrigera sin syster. Så skulle hon inte uppträda enligt judisk sed. Att hon vågar tilltala en man, en lärare, på det här sättet tyder på att hon måste haft en väldigt nära relation till Jesus och varit väldigt trygg med hans syn på kvinnor.

Det som händer sedan är kanske det största beviset på hur banbrytande Jesus var på det här området. Lukas låter oss veta att Maria sitter vid Jesus fötter och lyssnar till honom. Vilka hade platsen vid en lärares fötter? Jo, lärjungarna. När Jesus tillrättavisar Marta och säger att Maria har valt den goda delen poängterar han att hon har rätt att vara hans lärjunge och han säger att detta inte ska tas ifrån henne. Han bekräftar hennes plats.

Hela den här texten är tydlig. Jesus banar väg för kvinnor på ett revolutionerande sätt. Vi missar det lätt för att många av oss idag lever i en kultur som ser väldigt annorlunda ut, men börjar vi sätta oss in i kvinnans roll i den här tiden förstår vi att Jesus agerar väldigt radikalt.

Och just de där orden som Jesus säger har ringt i mina öron de senaste dagarna: Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne. Hur många gånger under historiens gång har den tagits ifrån kvinnor? Och hur ser vi till att lyssna till Jesus uppmaning idag?

Tillbaka…eller är det bara dödsryckningar?

Ibland ändrar jag utseende på bloggen. I någon form av hopp om att det kanske väcker skrivarlusten till liv. Kanske funkar det. Kanske är det bara bloggens dödsryckningar. Vi får se. Har i alla fall ett blogginlägg som jag filar på… troligtvis kommer det inom några dagar!

Inredningshysteri och efterföljelse

Vi köpte hus i vintras. Ett renoveringsobjekt… skulle man kunna kalla det. I stort sett är ingenting gjort på huset sen -69. Inredningsobjekt… Funderar kring ordet och fenomenet och den där självklarheten i att man naturligtvis ska göra om. Helst alltihop. ”Vi blåste ut allt”, hör man rätt ofta…

Vi har lite tur… vi kan inte riktigt göra så. Rent budgetmässigt. Och jag tänker att det nog ändå är en välsignelse. Det har satt igång en del tankar hos mig, det här med renovering. Eller egentligen mer frågor än tankar.

Vad säger bibeln om det här med hus och hem och inredning? Säger den något alls?

Vad är brukligt? Var går gränsen mellan att sköta ett hus ansvarsfullt och att lägga för mycket tid, pengar och energi på sitt hem? Finns det ens gränser?

Jag funderar kring det Paulus säger i Rom 13.14:  ”Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
”

Här talar ju Paulus om kroppen… men kan man kanske applicera det även på sitt hem? Har inte  hemmet på ett sätt blivit som det vi smyckar vår kropp med? I hemmet visar vi vilka vi är… eller åtminstone vilka vi vill vara. Hemmet ska utstråla inte bara status utan även personlighet. Är jag kreativ, intelligent, modern, lantlig, miljövänlig, industriell (?!), funktionell, retro…

Kan begär väckas till liv utifrån den omsorg vi har om våra hem? Jag tror det. Det räcker med att titta på vad som händer om någon i ett kvarter börjar göra om i trädgården. Efter några år har troligtvis resten också gjort om.

Habegär, avund, känslan att inte duga, missunnsamhet… Skulle det kunna vara effekten av att jag renoverar och stylar? Alltså något som jag på det sättet skapar hos andra?

Jag funderar seriöst över detta. Jag tänker även på när Paulus talar om i Rom 8:9:  ”Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för.När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus.  Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
”

Det här är ett bibelord som man inom frikyrkan ofta använder när man funderar kring huruvida man som kristen ska dricka alkohol. Kanske borde vi expandera det till att fundera kring hur vi konsumerar prylar och inredning? Det är inte helt ovanligt idag att människor skuldsätter sig ganska rejält för att kunna ha det perfekta hemmet, eller kunna åka på de där härliga solsemestrarna… Vad har jag för ansvar gentemot mina syskon i församlingen?

Men jaha… ska jag avstå då bara för att någon annan inte kan?

Jag vet inte? Jag tror bara att vi måste börja prata om de här sakerna mycket mer, utan att döma varandra men våga utmana varandra till efterföljelse mitt i vardagslivet.

Som sagt… just nu har vi det lätt. Vår budget sätter stopp (även om vi för den sakens skull inte kommer undan att reflektera över hur mycket tid vi lägger på hemmet). Men hur blir det om vi hamnar i ett annat läge om några år? Hur gör vi då? Jag hoppas att frågorna lever kvar och att jag fortfarande har vänner att stöta och blöta dem med. Vänner som vi tillåter hjälpa och korrigera oss.

Och hur påverkad jag själv är avslöjas ganska snabbt när jag tar mina vänner på rundtur i huset och förklarar, rum för rum vad det är vi ju naturligtvis ska göra om i framtiden. För jag kan ju inte visa mig nöjd med hur det är. Vad skulle det säga om mig, om jag accepterade den mintgröna tvättstugan eller de fejkade strukturtapeterna i vardagsrummet, eller köket med det blå kaklet. Att allt är fullt fungerande är sekundärt…

 

Blir trött på mig själv och tänker förnöjsamhet. Jag vill lära mig förnöjsamhet. Och jag vill lära mig att inte falla i inredningsfällan.

Tröttman

Jag har aldrig varit så trött som jag har varit det senaste halvåret-året. Det är som att ha levlat upp (vill gärna prata kidsens språk) i en ny nivå av trötthet. Allt är det lilla körsbärets fel. Han är verkligen ett litet körsbär på toppen, min lilla glädje och solstråle, men som den pojken har varit dålig på att sova. Både på dagtid och nattetid. Och när man liksom tror att ”nu, nu vänder det” och kroppen och psyket börjar koppla av, då slår han till med en till två timmars vakenhet nattetid igen.

Jag har under dessa månader genomgått olika stadier. Första stadiet brukar vara att bryta ihop till ett vrak och sen på något sett ta sig samman. Andra stadiet är förnekelse och kaffedrickande, ”vadå nej, jag är inte trött…. jag har säkert sovit…säkert…äh men jag tar nog en liiiten kopp kaffe till”. Tredje stadiet är att jämföra sig med andra som sovit mindre men ändå överlevt… typ krigsfångar som klarat sig trots sömntortyr (låter kanske brutalt men har funkat). Fjärde och troligtvis smartaste stadiet är att utveckla överlevnadsstrategier. Man går helt enkelt och lägger sig så tidigt att det knappt hunnit bli mörkt för att på så sätt utvinna så många timmars sömn som möjligt.

Det är tur att han är nummer tre i alla fall… annars kanske han hade blivit ensambarn. Samtidigt får man ju blanda sömnbrist med åttaåringens tusen frågor och livet är orättvist tillsammans med femåringens envetenhet och enorma beslutsamhet där svaret nej inte direkt är omåttligt populärt.

Och det tär en del på relationen det här med att vara småbarnsförälder. Lite mer för varje barn verkar det som. Och då gäller det att vara lite vaksam tror jag och se till att man tar hand om varandra mitt i allt. Så här kommer några saker som jag tror kan vara viktigt att tänka på:

• kommunicera – att prata med varandra om hur man mår och hur man upplever situationen. Berätta vad som funkar och inte.
• var ödmjuk – att erkänna sina egna fel och brister och naturligtvis…
• be om förlåtelse – även om det handlar om något litet, kanske ett ord som kommit ut lite för hårt. Säg hellre förlåt en gång för mycket än en gång för lite.
• var inte rädd för att bråka, men se till att aldrig somna osams eller åka ifrån varandra osams.
• ta inte det som sägs nattetid så hårt – på natten är man trött, tänker inte klart och låter oftast butter. Det är naturligt och inget att haka upp sig på. En regel vi själva satte upp med andra barnet.
• uppmuntra varandra
• kramas – även om man inte känner för det för att man haft en bebis om halsen konstant i typ några månader och därav fått sitt närhetsbehov mer än mättat.
• hitta tid tillsammans – om det så bara är en halvtimme framför tv:n innan man går och lägger sig.

Så där ja. Det var några tips från en trött förälder som på intet sätt kallar sig expert.

By the way… tänk om man var en björn och fick sova ett superlångt pass hela vintern… flera veckor av härlig djup sömn…

 

 

 

Tänk om. Tänk mission. Sänd ut!

Rebloggar ett inlägg som jag skrev för två år sen och som jag tror är aktuellt fortfarande.

Maria Cruz

Vi behöver tänka om. Vi behöver låta vår tankeverksamhet snurra ett helt varv och ta ut en ny riktning. Du kanske inte håller med, men tillåt i alla fall tanken att tänkas.

Jesus ger upp sin härlighet för att bli människa. Han går hela vägen i ödmjukhet och lydnad. Han ger upp sitt kungadöme för att bli en tjänare för andra. När han växer upp, och går ut i tjänst, bryter han ner barriärer, tar sig förbi bekvämlighetszoner och går dit människorna, som vill ta emot honom, är.

När han sänder ut sina lärjungar, sänder han dem som får in bland vargar. Han sänder dem TILL människor. Det är lärjungarna som får ge upp sin trygghet och sin bekvämlighet. De får riskera att bli avvisade och utstötta. De får försöka hitta människor som tar emot dem. De får kliva över de höga, eller låga, trösklarna in till husen.

Det är…

Visa originalinlägg 341 fler ord

Denna gudagivna dryck. Eller?

Vardagen med niomånaders bebis som börjar få tänder:

06.45- Kaffet, har du satt på kaffet?

08.15- var är kaffet? Det finns väl kaffe kvar?

10.00- BORDE. INTE. DRICKA. MER.  KAFFE. Dricker ändå.

12.30- Men lite kaffe på maten har väl aldrig skadat?!

15.00- måste överleva. Behöver. Kaffe.

17.00- Bara en liten kopp till…

22.00 Nu sover barnen. Borde sova. Hjärnan är hög på koffein.

Jahopp…